<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435</id><updated>2011-10-12T14:28:49.233+08:00</updated><title type='text'>Pensyarah? Biar betul ...</title><subtitle type='html'>a rollercoaster ride. bitter sweet memories. hope and expectation. a life. Menulis bukan untuk menunjuk pandai. Sekadar berkongsi sesuatu yang dirasakan sesuai. Apa yang baik, ambillah. Yang terkurang, jauhkanlah.</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default?start-index=101&amp;max-results=100'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>115</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-1376256101363813310</id><published>2011-10-11T17:05:00.007+08:00</published><updated>2011-10-11T17:31:41.853+08:00</updated><title type='text'>Andai aku seorang filosuf: Adab Menegur dan Menerima Teguran (guru dan pelajar)</title><content type='html'>&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Setelah lama tak ber'blog', tiba-tiba mahu berangan menjadi filosuf?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Daku temui cara baru untuk meneruskan kelangsungan berblog --&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;re-write your FB status and expand the idea.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Daku menulis di FB&lt;/strong&gt;:&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 96px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5662159521935088402" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/-h3P8hNFVmRE/TpQIFfaJWxI/AAAAAAAAAQ0/MXkaAg5MJbs/s400/fb.JPG" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Kemudian ramailah yang &lt;em&gt;respond.&lt;/em&gt; Ada di antara mereka berkata,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;mereka tak berani nak mengatakan apa yang diajar itu salah, walaupun perkara itu memang betul salah, kerana takut lecturer (baca: daku) tak boleh terima.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Sedih sebenarnya bila pelajar berperilaku begitu dek &lt;em&gt;assumption&lt;/em&gt; yang begitu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memang dalam kelas daku selalu akan mematahkan hujah mereka yang lompong (fakta ke laut, data tak ada) dan mereka ini rupanya memang tidak akan membalas.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mungkin kerana pada anggapan mereka, kalau terlebih berdebat dengan pensyarah, markah jadi tak lulus.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Well,&lt;/em&gt; tak boleh nak salahkan juga - kerana mereka akan bertindak mengikut pengalaman.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi, sayanglah kalau begitu. Mungkin selepas ini daku harus &lt;em&gt;highlight&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;keutamaan menegak hujah, dan membetulkan kesalahan - tak kira di pihak mana, pensyarah atau pelajar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kesimpulannya:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;(1) Ada ilmu, gunakanlah untuk membetulkan yang salah, jangan didiamkan walau niatmu untuk tidak memalukan gurumu. Kisah &lt;em&gt;Hassan dan Hussain RA&lt;/em&gt; semasa menegur org tua yang salah dalam berwudhuk boleh dijadikan iktibar&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;‎(2) Buat seperti &lt;em&gt;Socrates,&lt;/em&gt; menjawab soalan dalam bentuk pertanyaan. Boleh menggalakkan &lt;em&gt;healthy discussion&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;‎(3) &lt;span style="color:#000000;"&gt;Buat pendidik&lt;/span&gt;, usah dibanggakan sangat dengan ilmu yang ada, kerana anda bukanlah tahu segalanya dan ilmu itu bukanlah anda yang ciptakan. Merendah diri dan mengakui kesalahan adalah lebih mulia daripada berdiam dan bertahan dengan kesalahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;‎(4) &lt;span style="color:#000000;"&gt;Buat pelajar&lt;/span&gt;, berhujahlah dengan penuh adab. Berterima kasihlah selalu, kerana dengan guru itulah kamu belajar banyak perkara. Andai hujahmu tidak diterima setelah dihujahkan dengan penuh adab, diamkan sahaja, dan panjatkanlah doa kepada yang Maha Kuasa supaya memberikan hidayah buat gurumu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-1376256101363813310?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/1376256101363813310/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=1376256101363813310' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1376256101363813310'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1376256101363813310'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2011/10/andai-aku-seorang-filosuf-adab-menegur.html' title='Andai aku seorang filosuf: Adab Menegur dan Menerima Teguran (guru dan pelajar)'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-h3P8hNFVmRE/TpQIFfaJWxI/AAAAAAAAAQ0/MXkaAg5MJbs/s72-c/fb.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-1155115774472138447</id><published>2011-06-22T12:10:00.002+08:00</published><updated>2011-06-22T14:24:57.761+08:00</updated><title type='text'>Berguru kepalang ajar ...</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-LrF217unSdk/TgFr20_vLrI/AAAAAAAAAQs/PzWvs9XgfyY/s1600/tsk-tsk-tsk2.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 292px; DISPLAY: block; HEIGHT: 296px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620892399618174642" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/-LrF217unSdk/TgFr20_vLrI/AAAAAAAAAQs/PzWvs9XgfyY/s400/tsk-tsk-tsk2.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Hari ini daku ada perbincangan dengan pelajar bahagian 6 mengenai &lt;em&gt;Social Change&lt;/em&gt;. Mereka perlu membuat analisis terhadap sebarang fenomena yang berlaku dalam masyarakat yang memberi kesan langsung kepada mereka. Banyak yang salah daripada yang betul analisisnya. Tapi, tak kisahlah, mereka kan masih belajar.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Apa nak cerita sebenarnya?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Sebelum itu kami berbincang mengenai perkembangan bidang &lt;em&gt;Development Administration&lt;/em&gt; (DA) mengikut eranya sehinggalah sampai ke era 90an, di mana perkembangan DA menganjurkan kepada penghasilan &lt;em&gt;human capital&lt;/em&gt; yang bermutu. Dan, antara petunjuk&lt;em&gt; human capital&lt;/em&gt; yang berkualiti adalah &lt;/span&gt;&lt;a href="http://navcenter.borgess.com/KworkerManual/ePages/front_page/kw_def.html"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;k-worker&lt;/em&gt; &lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;(daku tidak berhasrat untuk &lt;em&gt;explain &lt;/em&gt;mengenai perkara ini dengan panjang lebar).&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Secara berseloroh, daku bertanya kepada mereka, adakah mereka merasakan mereka itu sebahagian daripada &lt;em&gt;human capital&lt;/em&gt; yang berkualiti? Tahukah mereka apa itu &lt;em&gt;k-workers&lt;/em&gt;?&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Seperti yang diduga, tiada ramai yang tahu apa maksudnya. Maka, daku kata, &lt;em&gt;k-worker&lt;/em&gt; tu &lt;em&gt;stands for&lt;/em&gt; kambing, kolot-&lt;em&gt;workers&lt;/em&gt; ... ketawa sajalah yang mereka tahu. Urghhh!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tak apalah hal itu, tapi cuma anda semua tengok gambar di atas itu? Apa yang anda rasa?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Itu adalah nota yang ditinggalkan pelajar kepada seorang pensyarah - perhatikan ayat yang digunakan -- &lt;strong&gt;SILA HUBUNGI SAYA TENTANG PENGULANGAN MODUL&lt;/strong&gt; -- dan ditambah dengan perkataan &lt;strong&gt;&lt;em&gt;URGENT&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt; di atasnya - seolah-olah pensyarah itu yang nak mengulang daripada dia.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pendapatku:&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;PELAJAR INI TERLALU BIADAP!&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Inilah &lt;em&gt;social change&lt;/em&gt; yang berlaku sekarang - pada bentuk perhubungan manusia.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Seingatku, pada zaman daku belajar (1995 - 2000), zaman yang tiada FB, dan penggunaan HP pun masih di tahap awal, kami sangat menjaga tutur bahasa, biarpun untuk meninggalkan nota di pintu atau di &lt;em&gt;notice board&lt;/em&gt; pensyarah. Teliti sungguh-sungguh perkataan yang mahu ditulis, kerana hormatnya kepada pensyarah tersebut (biarpun di belakangnya kami kutuk gila-gila punya). Sementelah pensyarah adalah &lt;em&gt;foreigners&lt;/em&gt;, bersungguh-sungguh menulis nota yang &lt;em&gt;grammar-error free&lt;/em&gt; - supaya pensyarah senang hati memenuhi apa yang kita, pelajar, ini mahu. Kita orang yang mahu meminta, maka, mintalah dengan hormat.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tapi, yang terjadi hari ini? Senak perut, serabut kepala otak.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Apabila ditegur oleh pensyarah yang terlibat dalam hal ini (pensyarah &lt;em&gt;call&lt;/em&gt; pelajar itu), pelajar biadap ini SMS kepada pensyarah tersebut:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;"If you'd be kind as to forward a copy of the picture you took of the TWO (2) pieces of A4 paper that I wrote to via phone via MMS, I'd really apperiacite (sic) it. It's nothing personal. I just want to lodge a complaint on the service in UiTM. Thank you very much."&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sejuta kesimpulan boleh dibuat, bersetuju atau tidak. Bagiku, ayat-ayat Bung Karno adalah kesimpulanku:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Perjuanganku lebih mudah kerana mengusir penjajah, tapi perjuanganmu akan lebih sulit kerana melawan bangsamu sendiri."&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;Ya Allah, lindungilah anak-anak ini daripada segala kesulitan dan permudahkanlah segalanya. Ya Allah, kurniakanlah kepada kami kesabaran yang tinggi dan hilangkanlah rasa jemu untuk terus mendidik. Amin.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-1155115774472138447?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/1155115774472138447/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=1155115774472138447' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1155115774472138447'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1155115774472138447'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2011/06/berguru-kepalang-ajar.html' title='Berguru kepalang ajar ...'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-LrF217unSdk/TgFr20_vLrI/AAAAAAAAAQs/PzWvs9XgfyY/s72-c/tsk-tsk-tsk2.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4642118358912879096</id><published>2011-06-08T16:51:00.004+08:00</published><updated>2011-06-09T09:38:20.397+08:00</updated><title type='text'>Santai: Indahnya hidup</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-KBD5NaAbW04/Te84SZUb8UI/AAAAAAAAAQk/MaEHe8JoXjU/s1600/haha.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 287px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5615769149039702338" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/-KBD5NaAbW04/Te84SZUb8UI/AAAAAAAAAQk/MaEHe8JoXjU/s400/haha.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Untuk pendidik:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Apakah dikau akan merasa bangga apabila mendapat hasilan begini daripada pelajarmu?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Untuk pelajar:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Adakah dikau rasa dikau layak mendapat markah yang tinggi untuk kerja begini?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;You sow what you reap&lt;/em&gt; ... so, untuk kedua-duanya, bila nak &lt;em&gt;demand &lt;/em&gt;macam-macam tu, tolong sedar diri sikit.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4642118358912879096?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4642118358912879096/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4642118358912879096' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4642118358912879096'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4642118358912879096'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2011/06/santai-indahnya-hidup.html' title='Santai: Indahnya hidup'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-KBD5NaAbW04/Te84SZUb8UI/AAAAAAAAAQk/MaEHe8JoXjU/s72-c/haha.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-6049067650153354559</id><published>2011-04-12T09:21:00.001+08:00</published><updated>2011-04-12T09:26:49.709+08:00</updated><title type='text'>Santai: Old Teacher vs. Young Teacher</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-hnI3I0XwKb0/TaOqBJ6qt1I/AAAAAAAAAQY/Q6xZGma3g3I/s1600/nate.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5594502098942867282" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 282px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/-hnI3I0XwKb0/TaOqBJ6qt1I/AAAAAAAAAQY/Q6xZGma3g3I/s400/nate.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-6049067650153354559?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/6049067650153354559/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=6049067650153354559' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6049067650153354559'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6049067650153354559'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2011/04/santai-old-teacher-vs-young-teacher.html' title='Santai: Old Teacher vs. Young Teacher'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-hnI3I0XwKb0/TaOqBJ6qt1I/AAAAAAAAAQY/Q6xZGma3g3I/s72-c/nate.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-8319489137456792458</id><published>2011-02-06T11:20:00.003+08:00</published><updated>2011-02-06T11:27:07.643+08:00</updated><title type='text'>Santai: Doaku Untukmu ...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Hari pertama selepas &lt;em&gt;semester break&lt;/em&gt; ... Sungguh mengujakan!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kenapa?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Kerana daku telah membebaskan diriku daripada mereka. Itu yang mereka mahukan, itulah yang mereka dapat.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Semoga mereka bahagia dan terus berjaya.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Doaku untuk mereka&lt;/span&gt;&lt;strong&gt; ... pada setiap bait-bait ini ..&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;**Aku tak ingin kau menangis bersedih&lt;br /&gt;Sudahi air mata darimu&lt;br /&gt;Yang aku ingin arti hadir diriku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kan menghapus dukamu sayang&lt;br /&gt;Karena bagiku kau kehormatanku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengarkan dengarkan aku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya satu pintaku untukmu dan hidupku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baik baik sayang ada aku untukmu&lt;br /&gt;Hanya satu pintaku di siang dan malammu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baik baik sayang karna aku untukmu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semua keinginan akan aku lakukan&lt;br /&gt;Sekuat semampuku sayang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Karena bagiku kau kehormatanku&lt;br /&gt;Dengarkan dengarkan aku ..&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:78%;color:#330033;"&gt;**Baik-Baik Sayang by WaliBand&lt;/span&gt;&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-8319489137456792458?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/8319489137456792458/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=8319489137456792458' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/8319489137456792458'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/8319489137456792458'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2011/02/santai-doaku-untukmu.html' title='Santai: Doaku Untukmu ...'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5270641815377676273</id><published>2011-01-21T06:29:00.005+08:00</published><updated>2011-01-21T07:39:16.914+08:00</updated><title type='text'>Santai: Bila kebaikan tidak pernah wujud</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Entri pertama!&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Saat daku mula menulis ini, ada rasa yang tercuit, ada fikir yang membelit - namun, terima kasih kepada rasa begitu, daku boleh buat entri ... hehehe&lt;/strong&gt;.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Daku tidak pernah menjangkakan bahawa bagaimana cara daku mengendalikan kelas membuatkan daku menjadi pensyarah paling teruk sekali.&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt; Selama 7 tahun di bidang ini, cerita geram-geram, marah-marah sayang dari pelajar terhadapku kerana daku suka 'mengusik' sahaja yang sering kudengar.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Tapi, apa yang berlaku di permulaan tahun ini sedikit mengocak. Tidak menjejaskan, tapi bagai dikata, ada rasa tercuit sikit.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Daku rupanya tidak sedar perbuatan menegah pelajar daripada masuk kelas bila mereka lewat dariku, atau bertanyakan soalan semasa perbincangan dan menyuruh mereka melakukan kerja adalah perkara yang tidak digemari pelajar.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Dan, bukan setakat itu, disebabkan melakukan perkara-perkara itu, daku adalah pensyarah 'garang nak mampos'! &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Nampaknya, segala yang daku lakukan itu adalah perkara yang bolehlah daku ibaratkan sebagai perkara 'syok sendiri' - sendiri buat, sendiri rasa macam bagus. Kemungkinan besar, perkara-perkara itu faedahnya untuk daku sahaja, bukan untuk mereka. Daku buat kerja, kerana daku yang akan jawab final exam. Daku buat latihan elok-elok adalah kerana daku yang akan dapat diploma nanti!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Ketaranya mereka lebih suka kepada pensyarah yang tidak kisah apa yang mereka mahu lakukan. Yang mungkin tidak kisah kalau mereka tak buat kerja, yang tidak kisah untuk mereka datang ke kelas lambat, tapi bila tiba masa penilaian, markah setiap orang hampir 'perfect'. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Daku pernah diminta oleh seorang pensyarah lain supaya terus-menerus bersikap tegas kepada pelajar kerana katanya dia tidak boleh jadi sepertiku. Katanya lagi, oleh sebab pelajar-pelajar telah terbiasa denganku yang tegas, kerjanya jadi sedikit mudah. &lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Kutanyakan pada dia dalam nada gurauan,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Jadi, &lt;em&gt;I&lt;/em&gt; ni kena jadi &lt;em&gt;bad cop &lt;/em&gt;dan &lt;em&gt;you get all the perks of becoming good cop&lt;/em&gt;?" &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Dia tersengih sahaja - dan dia memang mengaku dia tidak 'sampai hati' nak marah pelajar.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Kembali ke cerita asal.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Pada sem ini, kelas dibuka dengan banyak supaya pelajar dapat belajar selesa dengan ratio 1:30. Namun, oleh kerana ramai yang fobia dan menyampah denganku, ramai yang mendaftar di kelas pensyarah pujaan mereka. Daku sememangnya tiada masalah. Yang menjadi masalah, apabila mereka memilih pensyarah yang mereka suka, jumlah dalam kelas akan menjadi tidak seimbang. Dan, yang affected bukan daku sahaja, malah semua yang mengajar. &lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Apabila rungutan ini tiba, daku bertindak meminta penasihat akademik (PA) masing-masing memasukkan nama mereka mengikut kumpulan asal mereka (pelajar-pelajar ini telah dibahagikan mengikut kumpulan semasa mereka mula masuk mendaftar).&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Maka, ramailah yang 'meroyan' kerana ada yang memang mahu mengelak daripada masuk ke kelasku at any cost. Sampai sanggup pergi menipu kepada PA bahawa sekiranya mereka mendaftar di kelasku, jadual mereka akan &lt;em&gt;clash&lt;/em&gt; - sedangkan daku yang menyusun jadual mereka dan tersangatlah maklum mana yang &lt;em&gt;clash&lt;/em&gt; dan mana yang tidak. &lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Dan, ada juga kes yang sms ku memberitahu sekiranya dia kena masuk kelasku, dia akan pergi berjumpa pengarah untuk buat rayuan kerana dia akan berasa &lt;em&gt;tension&lt;/em&gt; belajar denganku. Kiranya sampai sanggup terjun bangunan daripada nak belajar denganku. Yang paling best, &lt;em&gt;remark&lt;/em&gt; akhirnya berbunyi:&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Duk kelas miss susah nak skor ..."&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Bila kusemak keputusan &lt;em&gt;exam&lt;/em&gt; sem lepas pun, skornya setakat C untuk hampir semua subjek dan berstatus gagal untuk subjek ku.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Ada lagi yang menarik, bila ada rakan sekerja yang menyampaikan bahawa apabila diberitahu mereka harus tetap mendaftar di kumpulan kelas asal, memaki-maki namaku di luar bilik.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Fisha punya pasal lah ni. Bangang!"&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Maksudnya apa?&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Segala kegagalannya akulah penyebabnya. Dia tak boleh skor, aku puncanya. Dia gagal, aku puncanya. Dia tidak pernah salah. Tidak pernah. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Sikap begini acap kutemui. Namun, paling ketara pada pelajar &lt;em&gt;batch&lt;/em&gt; yang terkini. Pastinya aku juga penyumbang kepada kegagalan mereka. Tapi, menyalahkan aku sepenuhnya? Daku memang tidak akan punyai apa-apa pilihan dengan mereka. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Untuk pelajar-pelajar ini, daku halalkan apa sahaja yang daku tafsirkan ilmu kepada mereka. Daku doakan yang terbaik untuk mereka. Dan, andai akhirnya mereka 'masuk' ke kelasku, daku akan berikan apa yang mereka mahu - tidak akan tanyakan mereka apa-apa, tidak akan suruh mereka buat apa-apa dan tidak akan bertanggungjawab apa-apa dengan mereka.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Persoalannya, mampukah daku membiarkan mereka begitu? &lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Biarlah masa menentukan. &lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="LINE-HEIGHT: 14px; FONT-WEIGHT: normal" class="Apple-style-span"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;Perjuanganku lebih mudah kerana mengusir penjajah, tapi perjuangan kamu akan lebih sulit kerana melawan bangsamu sendiri! – Bung Karno&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5270641815377676273?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5270641815377676273/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5270641815377676273' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5270641815377676273'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5270641815377676273'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2011/01/santai-bila-kebaikan-tidak-pernah-wujud.html' title='Santai: Bila kebaikan tidak pernah wujud'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2954019941071545550</id><published>2010-12-08T11:11:00.010+08:00</published><updated>2010-12-08T11:50:19.249+08:00</updated><title type='text'>Santai: Yang Pertama selalunya istimewa ...</title><content type='html'>&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;strong&gt;Oh, sudah hampir penghujung tahun rupanya ... Tahun yang paling tidak prolifik untuk tujuan berblog! Entahlah, tak tahu ke man perginya keinginan dan kemahuan itu. Mungkin akan kembali di tahun hadapan atau ... apa-apa sajalah.&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Bukan &lt;em&gt;mood&lt;/em&gt; yang hilang yang mahu daku ceritakan ... tetapi satu kegembiraan dalam takat kehidupan. Kehidupanku dan pastinya kehidupan mereka. Kisah kejayaan menamatkan pengajian.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5548147401914172898" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 144px; CURSOR: hand; HEIGHT: 200px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/TP76qqyZxeI/AAAAAAAAAPo/prSUfMVb30k/s200/IMG.jpg" border="0" /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;strong&gt;Rasanya semua orang tahu bahawa&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Disember 2010 adalah tarikh bersejarah buat kampus UiTM Terengganu kerana telah diberikan kepercayaan untuk menganjurkan Istiadat Konvokesyennya sendiri&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;(yang sebelum ini diadakan saban tahun di kampus induk). Dan, buat diriku, satu pengalaman manis kerana berkesempatan turut sama menjayakan peristiwa ini. Satu sejarah pastinya.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Biarlah mungkin secara tidak langsung, kesempatan berada di situ, meyaksikannya dan merasainya adalah sesuatu yang sangat sentimental. Perkara-perkara remeh begini kadang-kadang selalu kita terlepas pandang kerana kita lebih menumpukan kepada perkara besar yang menyedih dan menyusahkan ...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5548148745113642034" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 267px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/TP7742mHJDI/AAAAAAAAAPw/n8BQIrCjySA/s400/R0012302.JPG" border="0" /&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Dan, ini, adalah sebahagian daripada kami yang menumpang kegembiraan mereka. Gembira kerana kami adalah cebisan-cebisan yang sedikit sebanyak memberi kesan dalam kehidupan mereka.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Kiranya positif yang diambil kira, maka, jadilah mereka seperti yang kami inginkan. Andai negatif yang ditimbang-timbang, kami langsung tidak punya makna.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;p style="TEXT-ALIGN: justify" align="left"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5548145646733813362" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: pointer; HEIGHT: 267px; TEXT-ALIGN: right" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/TP75EgOy5nI/AAAAAAAAAPQ/2wc4FpbEhu8/s400/IMG_3016.JPG" border="0" /&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;&lt;span style="color:#000066;"&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;(L-R) Mohd Asyraf Mohd Nasir, Aminuddin Zahil Ahmad, Nurfatihah Alias, Siti Ruqaiyah Othman, Cik Siti Marina &lt;/span&gt;Amit, &lt;em&gt;yours truly&lt;/em&gt;, Mohamd Nor Azhar Noor Mohamed dan Mohd Basith Md Roni &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"   style="font-size:78%;color:#000066;"&gt;&lt;strong&gt;(DPA July 07 - Apr 10)&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;strong&gt;Ini adalah sebahagian daripada mereka yang diraikan. Betapa gembiranya mereka. Merekalah pelakar sejarah pertama ini .. dan seperti selalu,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;yang pertama selalunya istimewa&lt;/span&gt;. &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Sememangnya mereka istimewa dalam cara mereka sendiri.&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;My dearest students,&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;With this education, you may become whatever you heart desire .. and this what scares me!&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;strong&gt;Signed:&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#cc0000;"&gt;A proud lecturer&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-2954019941071545550?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/2954019941071545550/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=2954019941071545550' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2954019941071545550'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2954019941071545550'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2010/12/santai-yang-pertama-selalunya-istimewa.html' title='Santai: Yang Pertama selalunya istimewa ...'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/TP76qqyZxeI/AAAAAAAAAPo/prSUfMVb30k/s72-c/IMG.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5788149988521332661</id><published>2010-12-01T12:01:00.002+08:00</published><updated>2010-12-08T12:24:40.516+08:00</updated><title type='text'>Pesanan untuk Anak-Anakku ...</title><content type='html'>&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;strong&gt;Ini adalah tulisanku untuk majalah DPA -&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;Kaleideskop (DPA July 03 - April 06)&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;yang&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;merupakan kumpulan pelajarku yang pertama. Daku nukilkan semula sebagai satu pesanan untuk&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;anak-anak yang akan menerima skroll pada 4 Disember nanti ...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5548158934979092738" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 111px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/TP8FJ-zWoQI/AAAAAAAAAQA/6lGm0UBTKhM/s320/flower-banners-1.jpg" border="0" /&gt; &lt;div style="TEXT-ALIGN: left"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Pertama sekali, tahniah diucapkan, kerana nampaknya, segala jerih perih anda semua mendapatkan diploma telah hampir sampai ke penghujung. Semoga, apa yang akan anda perolehi nanti akan memberi suatu makna kepada kehidupan anda.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menjadi pelajar adalah antara perkara yang membahagiakan. Pada masa inilah, segala kesilapan akan sentiasa dimaafkan. Secara peribadi, saya selalu menginginkan diri selamanya menjadi pelajar, namun, apakan daya, peranan seorang manusia itu rencam sifatnya. Justeru, status pelajar itu jangan dibuang daripada hidup kita walau apapun peranan yang bakal kita mainkan. Satu hari nanti kita akan terus belajar menjadi ibu bapa, kita belajar membina kelaurga, kita belajar memolekkan hidup.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;Anyone who stops learning is old, whether at twenty or eighty. Anyone who keeps learning stays young. The greatest thing in life is to keep your mind young&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt; – Henry Ford&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kehidupan yang sebenar selalunya tak semudah yang disangkakan. Kita boleh melukis impian dengan seindah-indahnya, kerana tiada siapa yang boleh merampas impian indah kita. Namun, impian itu akan dirampas sekiranya anda tidak bijak menggunakan segala ilmu dan kemahiran yang dipelajari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nasihat dari yang pakar: Lakukan apa sahaja yang anda ingini (yang halal dan dibenarkan sahaja!), dengan syarat jangan menyesal atas segala keputusan yang diambil. Kiranya ada rasa kesal, anggaplah ia hanya suatu percubaan untuk kejayaan masa hadapan. &lt;strong&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;Life is too short to mourn over something you did in the past! Live life to the fullest!&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anda adalah kumpulan pelajar saya yang pertama dapat saya saksikan sendiri menerima skroll di pentas nanti ... dan, seperti selalu dikata orang, yang pertama selalunya istimewa. Begitulah anda di hati saya … sentiasa istimewa sampai bila-bila.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga lebih berjaya.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5548159859842660770" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 84px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/TP8F_0MAuaI/AAAAAAAAAQI/XnMxux-PQ6M/s200/floral%2Bseparator.JPG" border="0" /&gt; &lt;/div&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt; &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5788149988521332661?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5788149988521332661/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5788149988521332661' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5788149988521332661'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5788149988521332661'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2010/12/pesanan-untuk-anak-anakku.html' title='Pesanan untuk Anak-Anakku ...'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/TP8FJ-zWoQI/AAAAAAAAAQA/6lGm0UBTKhM/s72-c/flower-banners-1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4782188284579672519</id><published>2010-09-13T22:07:00.006+08:00</published><updated>2010-09-21T17:37:08.324+08:00</updated><title type='text'>Santai Serius: To each his own</title><content type='html'>&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Fuhhh .. lama sungguh meninggal ... blog ini. =p&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Dan, tiba-tiba hari ini terfikir mahu menulis sesuatu. &lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Idea datang ketika daku sedang berusaha menghabiskan novel gemuk &lt;a href="http://almuhandis.wordpress.com/2010/03/16/review-novel-bumi-cinta-habiburrahman-el-shirazy-1/"&gt;Habiburrahman El-Shirazy - Bumi Cinta&lt;/a&gt;. Mungkin tiada kaitan langsung dengan pembacaan itu, tapi ia tetap ada kena mengena dengannya.&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Point&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;b&gt; bicaranya?&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;OK, daku pernah terbaca dahulu, semasa UM berura-ura mahu menutup Asasi Sainsnya (ada lagi ke program ni?), antara justifikasi yang diberikan - adalah tidak berbaloi untuk seorang pensyarah yang ada MA atau PhD hanya mengajar budak-budak peringkat asasi kerana pengalaman dan pengetahuan mereka akan jadi &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;wasted&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; kerana seperti mana yang diketahui, budak-budak peringkat asasi sama taraf dengan diploma dan, mereka hanya belajar benda &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;basic - 101 course. &lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;Seharusnya, pemegang MA dan PhD ini harus menumpukan kepada penyelidikan dan pengembangan &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;body of knowledge&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;. Maka, pelajar di peringkat asasi atau diploma ini harusnya diserahkan kepada pensyarah yang mungkin lepasan ijazah sarjana sahaja.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;To each his own&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;b&gt;. Ini yang daku rasa.&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;Seperti yang daku selalu kata, setiap apa yang kita buat,&lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; interest&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; kita adalah berbeza. Justifikasi juga berlain nada. Namun, untuk mengatakan pendapat ini salah, pendapat ini betul, sampai kiamat pun tak akan selesai&lt;/span&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; &lt;/span&gt;&lt;b&gt;Cliche &lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;b&gt;kan bunyinya.&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;OK,&lt;/b&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt; straight to the point.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Daku boleh katakan, ada 2 jenis &lt;/b&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;academicians&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;b&gt; - yang &lt;/b&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;research-oriented&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;b&gt;, dan yang &lt;/b&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;teaching-oriented.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;b&gt; Dan, &lt;/b&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;the weighting&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;b&gt; tu, dikau pun dapat agak, kan?&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Mungkin ini ada kena mengena kot dengan &lt;/b&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;saying - those who can't do, teach.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Konotasi mengajar selalu dipandang sebagai sesuatu yang mudah dan remeh. Apatah lagi di peringkat universiti. Dialog- dialog seperti:&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;"Alah,&lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; lecture&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; lebih kurang, pas tu, suruh diaorang cari selebihnya, apa susah?"&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;"Senang la kan, &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;lecture&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; budak besar ... rilek jer .."&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;"Bacakan aje &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;note&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; kat &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;slide &lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;tu, &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;settle&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;."&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Wah, kalaulah ia semudah itu.&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;Beban mengajar tidak boleh dibandingkan dengan beban membuat &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;research. Research&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;, kalau tidak difahami orang, boleh diubah, dikritik, dan diperlakukan sebaiknya, maka, eloklah ia. Tapi, mengajar? Beban untuk memahamkan pelajar-pelajar itu bukanlah semudah itu untuk dibetulkan.&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Daku masih ingat, sewaktu di matrikulasi, kami diwajibkan mengambil kursus &lt;i&gt;Fundamental Knowledge&lt;/i&gt; (FKM) - dan pensyarah kami adalah seorang pemegang PhD [beliau sangat &lt;i&gt;brilliant&lt;/i&gt; kerana mendapat PhD di usia yang sangat muda - sekitar 25 tahun -- ini cerita tahun 1995]. Dalam subject FKM, kami diajar mengenai perkara basic seperti Aqidah, Akhlaq, Quran dan sebagainya. &lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Walaupun pensyarah ini sedikit 'kerek' dengan PhD nya, namun, kami ini terdedah dengan pelbagai perkara baru &lt;/b&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;- kami dapat mengenal konsep-konsep yang orang lain mungkin dengar pertama kali semasa mereka buat &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;1st degree&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; atau MA. Kesemua ini membuatkan kami jadi &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;excited&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; [bukan semua orang lah .. itu kan perkara biasa] ... &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;especially&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; apabila membaca komennya di kertas ujian atau&lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; assignment&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;. Kami belajar untuk memuaskan hati beliau walaupun tahu ia agak sukar kerana dia sedikit &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;demanding&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; [daku rasa daku terikut dengan orientasi ini]. Tapi, kesannya &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;subtle&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;. Kerana terbiasa dengan yang &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;demanding&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; begitu, kita akan terikut-ikut begitu. Kita akan mencari lebih dari yang diberitahu. Kita akan cuba lebih memahami. Kita akan cuba buat yang terbaik.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;Kualiti ini sekiranya mampu diberikan oleh seorang guru kepada pelajarnya, adalah perkara yang bukan main-main impaknya. Walau ada yang akan &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;argue&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; bahawa melalui &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;research&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; seseorang akan belajar juga perkara-perkara ini, namun, sentuhan terus seorang guru ke nurani pelajar lebih terkesan. &lt;/span&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;Again ... to each his own.&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Padaku, tidak pernah ada kerugian kalau orang yang berilmu tinggi mengajar di peringkat mana pun. Persoalan penting -&lt;/b&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;how the knowledge is shared and imparted.&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Kesimpulannya?&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Daku sangat bersetuju apabila Dato' VC mensyaratkan agar teaching aspects juga diambil kira dalam kenaikan pangkat. Barulah nampak keseimbangannya. &lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;Dan, untuk mereka yang merasakan bahawa mengajar itu sesuatu yang sangat membahagiakan, teruslah mempercayainya ... dan,&lt;/b&gt; &lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;kepuasannya hanya kita yang memahami ...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;&lt;em&gt;Got my point?&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4782188284579672519?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4782188284579672519/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4782188284579672519' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4782188284579672519'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4782188284579672519'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2010/09/santai-serius-to-each-his-own.html' title='Santai Serius: To each his own'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-3662865981730403440</id><published>2010-07-24T16:44:00.004+08:00</published><updated>2010-07-24T16:48:17.553+08:00</updated><title type='text'>Random</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;Daku ada blog. Dan, blog ini masih dikunjungi rupanya.&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;Sedihnya, daku makin tak tahu nak tulis apa. Makin lama makin sama sahaja laluannya. Ada yang baru, namun serasa tak mampu untuk ditumpu&lt;/span&gt;&lt;b&gt; [pergh, berima pulak ... ehehehe].&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;Namun, lebih sedih kalau ramai yang singgah, isi berulang saja yang dibaca.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;Oleh itu, dengan segala daya yang terkumpul, daku akan cuba dan terus mencuba&lt;/b&gt;. &lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;Dengan usaha dan doa, mungkin ada yang akan berubah - sama ada akan lebih berjaya, atau melingkup saja.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;Ohhhh!!&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-3662865981730403440?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/3662865981730403440/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=3662865981730403440' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/3662865981730403440'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/3662865981730403440'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2010/07/random.html' title='Random'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4757422205531892169</id><published>2010-04-11T11:58:00.003+08:00</published><updated>2010-04-11T12:33:27.959+08:00</updated><title type='text'>Serius: Bertanggungjawab ... biar sampai tertonggeng untuk menjawab.</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S8FO8e4RgHI/AAAAAAAAAO4/GmtyTf_uRNg/s1600/dmbtest.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5458731024337961074" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 225px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S8FO8e4RgHI/AAAAAAAAAO4/GmtyTf_uRNg/s320/dmbtest.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Picture &lt;/span&gt;&lt;a href="http://www.scott.k12.va.us/martha2/dmbtest.gif"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;credit&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Semester ini sudah semakin menghampiri penhujungnya. Sekejap sahaja masa berlalu. Dan, daku semakin dimamah usia ... (motip bermelankolik begini? ... hehehhe).&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sekarang masa untuk menghabiskan segala bentuk &lt;em&gt;assessment - tests, quizzes, term paper and presentation&lt;/em&gt;. Berpinar-pinar biji mata dibuatnya. Paling mengharu-birukan, sekiranya masa untuk buat semua itu terbabas sedikit ... boleh buat kita jadi kelam-kabut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Daku? Alhamdulillah, setakat ini semuanya berjalan lancar -- maksudnya, &lt;em&gt;time &lt;/em&gt;untuk &lt;em&gt;assessment&lt;/em&gt;. Cuma, bila part nak marking je, daku jadi sedikit meroyan. Bosanlah. Alangkan baca novel cinta pun boleh bosan, tambahan membaca jawapan yang ntahapapantah ... boleh dapat &lt;em&gt;stroke&lt;/em&gt;! Nauzubillah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;OK, berbalik kepada tajuk entry tu:&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Bertanggungjawab.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Frasa yang sering selalu kita dengar, tapi selalu juga kita &lt;em&gt;takes for granted&lt;/em&gt;. Penulis ini juga tidaklah terkecuali. Sering juga kita diingatkan setiap dari kita ini akan dipertanggungjawabkan di atas setiap apa yang kita lakukan. Namun, bukan itu yang mahu daku bicarakan.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ini cerita mengenai pelajar dan pelajaran mengenai tanggungjawab.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sedari awal semester, telah jenuh pelajar-pelajar ini diingatkan, bahawa mereka tidak akan dapat peluang untuk &lt;em&gt;re-test&lt;/em&gt; sekiranya mereka gagal hadir untuk kali pertama &lt;em&gt;test&lt;/em&gt; itu diadakan - dan tentunya dengan &lt;em&gt;reason&lt;/em&gt; yang &lt;em&gt;valid &lt;/em&gt;---&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;untuk kelasku, tiada &lt;em&gt;reason &lt;/em&gt;yang &lt;em&gt;valid&lt;/em&gt;, kecuali sakit dan mati! Kufikir semua telah jelas.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Segalanya berjalan lancar, sehinggalah berlakunya proses memasukkan markah &lt;em&gt;assessment&lt;/em&gt;. Baru terperasankan bahawa ada pelajar &lt;em&gt;part &lt;/em&gt;1 yang belum mengambil &lt;em&gt;Test&lt;/em&gt; 2. Dua orang. Puas kucari kertas jawapan mereka - mana tahu tercampur dengan kertas jawapan kursus yang lain. Tiada.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kemudian, daku memutuskan untuk bertanyakan empunya diri semasa di kelas. Dan, sebelum memulakan kelas, daku tanyakan mengenai pelajar-pelajar ini. Oleh kerana meraka lambat ke kelas, maka rakan-rakan lain menjawab bagi pihak pelajar-pelajar ini -- mereka tidak menghadiri &lt;em&gt;test. Fine&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Habis kelas, daku memanggil salah seorang daripada mereka untuk bertanyakan sebab ketidakhadiran. Dia berwajah tenang. Sedikitpun tidak tergugat dengan pertanyaan itu. Melihat keadaan itu, daku pun berkata:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"&lt;em&gt;Fine&lt;/em&gt;. Nampaknya &lt;em&gt;you&lt;/em&gt; tak kisahkan markah &lt;em&gt;you. Well, after all&lt;/em&gt; pun cuma 10% daripada &lt;em&gt;whole assessment. OK, so, no re-test for you&lt;/em&gt;."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan dia pun berlalu. Daku? Arghhhhh ... meroyan sendiri? Saja je ... hehehe&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kemudian, sampai ke pejabat, seorang lagi yang tidak mengambil &lt;em&gt;test&lt;/em&gt; tersebut datang berjumpa. Kutanyakan alasan ketidakhadirannya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Saya balik kampung Miss ... ambil baju untuk dinner."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku hilang perasaan. Apakah? Bagaimanakah? Kenapakah? &lt;em&gt;Why? Why kadawalla kilometer kallala?&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pertaruhkan &lt;em&gt;test&lt;/em&gt; untuk dinner fakulti yang tidak membawa sebarang merit itu (dan dinner itu berlangsung seminggu selepas test)? &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mungkin soalan untuk nampak dan jadi &lt;em&gt;glamour&lt;/em&gt; itulah nilaian utamanya&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;. Aduhai!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Maka, keputusannya tetap sama. Dia juga tidak boleh &lt;em&gt;re-sit for test&lt;/em&gt;. Bukan bengangkan alasan ambil baju &lt;em&gt;dinner&lt;/em&gt; itu sahaja&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;... tetapi disebabkan ketidakprihatinannya untuk memaklumkan perkara itu kepadaku sampai daku pula yang terpaksa bertanya.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Orang lain mungkin rasa perkara ini remeh, tapi ini soal kebertanggungjawaban. Kalau perkara asas pun boleh diremehkan, apa hal pula yang lain-lainnya? Setiap perbuatan ada akibatnya. Maka, gagal menentukan prioriti, terimalah sebegitu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Adakah daku akan dipertanggungjawabkan sekiranya pelajar ini tidak lulus?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku tak rasa bertanggungjawab untuk menjawab persoalan itu.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4757422205531892169?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4757422205531892169/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4757422205531892169' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4757422205531892169'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4757422205531892169'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2010/04/serius-bertanggungjawab-biar-sampai.html' title='Serius: Bertanggungjawab ... biar sampai tertonggeng untuk menjawab.'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S8FO8e4RgHI/AAAAAAAAAO4/GmtyTf_uRNg/s72-c/dmbtest.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2488971379663052767</id><published>2010-03-30T11:43:00.004+08:00</published><updated>2010-03-30T11:55:09.400+08:00</updated><title type='text'>Hello readers!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Uh ohh ... Mac semakin menghampiri penghujungnya. Namun, tiada sebarang &lt;em&gt;entry&lt;/em&gt;. Kenapa ni?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Beginilah ...&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kadang-kadang orang malas, kadang-kadang orang rajin&lt;br /&gt;Kadang-kadang orang marah, kadang-kadang orang sayang&lt;br /&gt;Kadang-kadang orang &lt;em&gt;excited&lt;/em&gt;, kadang-kadang &lt;em&gt;mandom&lt;/em&gt; berterusan&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kadang-kadang rasa nak &lt;em&gt;share,&lt;/em&gt; kadang-kadang mahu pendam sendirian&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Moral of the story:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Berapa banyak pun kadang-kadang itu, pasti sampai satu waktu, tetap akan ada sesuatu yang akan daku coretkan untuk kamu&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;:)&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tunggu ya ... &lt;em&gt;Be back .... later. &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S7F1blkw3xI/AAAAAAAAAOw/IdvaLA_cG8U/s1600/fly2.JPG"&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5454269740525608722" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 174px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S7F1blkw3xI/AAAAAAAAAOw/IdvaLA_cG8U/s200/fly2.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:78%;color:#000066;"&gt;P/s: Tuan rumah masih dalam mood bersenang-senang, bersantai-santai dan bermalas-malasan!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-2488971379663052767?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/2488971379663052767/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=2488971379663052767' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2488971379663052767'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2488971379663052767'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2010/03/hello-readers.html' title='Hello readers!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S7F1blkw3xI/AAAAAAAAAOw/IdvaLA_cG8U/s72-c/fly2.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2654137229691755935</id><published>2010-02-09T13:34:00.002+08:00</published><updated>2010-02-09T13:53:50.345+08:00</updated><title type='text'>Santai Serius: Diajar, Mengajar dan Belajar – siri 2</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;OK, kembali ke arena perbincangan dan nasihat -- hmm, hampir dua tahun untuk kembali bicara mengenai perkara ini? Ish, ish ....&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Masa untuk terus objektif pada apa yang kita kerjakan!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Selamat membaca!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S3D0Ufou8-I/AAAAAAAAAOg/2fslWIiqgKI/s1600-h/aba0029l.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5436113383163098082" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 358px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S3D0Ufou8-I/AAAAAAAAAOg/2fslWIiqgKI/s400/aba0029l.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;dan, ini semua adalah sambungan daripada &lt;a href="http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/12/santai-serius-diajar-mengajar-dan_30.html"&gt;sini.&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Pensyarah yang berjaya (atau yang baik itu adalah mereka yang ....):&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Is constructive and helpful with criticisms&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;– kita memang pandai mengkritik. Tidak kira umur dan jantina dan di dalam apa jua keadaan. Di dalam kelas, perkara sebegini memang sering berlaku. Pensyarah mengkritik kerja pelajar. Pelajar menghentam pensyarah. Pensyarah hentam balik. Hehehe.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Namun, semua itu menjadi berguna sekiranya ia sesuatu yang konstruktif dan membina. Bagaimana?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pernah dikau diberi &lt;em&gt;remark&lt;/em&gt; begini?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Hei, kerja macam ni anak &lt;em&gt;I&lt;/em&gt; yang tadika tu pun boleh buat tau!”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Kalau sekadar &lt;em&gt;presentation&lt;/em&gt; yang baca saja, saya pun boleh buat.”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Ini &lt;em&gt;compilation sources from web&lt;/em&gt; ke, kerja kamu? Kalau nak tolong &lt;em&gt;compile, thank you&lt;/em&gt; je la … &lt;em&gt;I &lt;/em&gt;dah buat banyak dah.”&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku akui, daku selalu menggunakan &lt;em&gt;remarks &lt;/em&gt;di atas dengan para pelajar. Ini hanya akan terjadi sekiranya daku mempunyai sesuatu &lt;em&gt;expectation&lt;/em&gt; terhadap kerja-kerja mereka. Dan, bagi menambah sengsara mereka, daku noktahkan begini:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“I dah pandai, dah bekerjaya dan berpendapatan. If you fail pun, gaji I tetap jalan. Tapi, ini semua untuk you. Masa depan you. Masa depan memanglah tak boleh diramalkan, tapi kalau dari sekarang buat kerja macam *****, begini jugalah reflectionnya masa depan you!”&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kalau mereka mahu mendengar, ya silakan. Kalau tidak, biarkan saja.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Niat baik tak semestinya disambut baik. Cumanya, teruslah beristiqamah dalam melaksanakan tugasan.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;Shows an expert knowledge of subject matter&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt; &lt;strong&gt;– ini perkara serius.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Konsep berguru sepatutnya begitu. Kita mahu mendapatkan ilmu daripada orang yang berilmu.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Namun, sekiranya pelajar bertanya ini, dijawab tak tahu, bertanya itu dijawab tak pasti, bagaimana pelajar mahu menghormati kita sebagai pensyarah?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Satu perkara yang daku selalu buat, adalah&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;berterus-terang apabila tidak pasti. Berterus-terang bukanlah sesuatu yang memalukan.&lt;/span&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Tapi, yang pasti, selepas itu, carilah jawapannya.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Jangan pula:&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“&lt;em&gt;Sorry, I’m not so sure with the answer. I’ll tell you later&lt;/em&gt;,” &lt;/span&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;strong&gt;dan kemudiannya diam tidak berbuat apa.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Menjadi &lt;em&gt;expert&lt;/em&gt; bermaksud, dikau akan boleh memberi jawapan yang wajar pada setiap soalan yang dikemukakan. Bukannya terkial-kial&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;membelek slaid ataupun buku teks&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt; (boleh buat, namun jangan selalu).&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Ketidakupayaan pensyarah dalam hal-hal begini hanya akan merendahkan dirimu di hadapan pelajar&lt;/strong&gt;, &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;lebih-lebih lagi kalau punya pelajar yang sering mahu mencari kesalahan kita.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;How to be an expert knowledge of subject matter?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;Membaca dan mengkaji dan membaca lagi.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Perkukuhkan pengetahuan dalam perkara yang hakiki ini. Bukan sibukkan kerja lain, dan kemudiannya, &lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“please read by your own. I don’t have time to elaborate this!”&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku pernah menulis mengenai &lt;em&gt;tricks&lt;/em&gt; yang berguna untuk ini di &lt;a href="http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/santai-persediaan-ke-kelas.html"&gt;sini&lt;/a&gt;. Pergi sana dan baca kalau dikau mahu jadi &lt;em&gt;expert&lt;/em&gt;! :p&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;Adopts an appropriate pace during the lecture&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;– perkara ini mengingatkan daku mengenai tahun-tahun awal daku mengajar. Pada masa itu, kelas masih banyak yang tiada komputer. Ini bermakna, daku perlu berkuliah dengan cara yang konvensional – &lt;em&gt;chalk and talk&lt;/em&gt;. Hebat sikit pun, guna OHP. Malas untuk menulis di transperancy, maka daku akan membaca nota dan kemudian pelajar menyalin ke dalam buku mereka. Kadang-kadang bila nota yang mahu diberikan agak banyak, daku membaca laju dan mereka terpaksa menulis dengan laju. Mereka merungut, daku biarkan saja. Pesanku:&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Belajarlah &lt;em&gt;short hand&lt;/em&gt;!”.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Tapi, dengarnya, perkara inilah yang mereka terkenang-kenangkan setelah tidak menjadi pelajarku. – latihan yang membuatkan mereka boleh menulis dengan cepat. &lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;See, I don’t do thing for nothing! Hehehe.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Apa itu appropriate pace during lecture?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Bermaksud, dalam melakukan syarahan, peruntukkan masa untuk audience bertanya, berikan masa untuk mereka berfikir sejenak.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Jangan memberi &lt;em&gt;lecture &lt;/em&gt;seperti syok sendiri. Orang tak faham, awak pun penat.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Pada ketikanya, buatkan &lt;em&gt;interval&lt;/em&gt; – &lt;em&gt;joke&lt;/em&gt;, nasihat, dan sebagainya supaya minda &lt;em&gt;audience &lt;/em&gt;tidak tepu dan terus boleh menerima. Andaikan dikau terpaksa menghabiskan syarahan yang banyak dalam satu masa, beritahu mereka perancangannya supaya mereka bersedia.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Namun, paling penting, pengurusan masa kita supaya segalanya dapat disampaikan seperti apa yang sepatutnya.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;               &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Includes material which is not readily accessible in textbooks - &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Sepatutnya begitulah keadaannya. Namun, oleh kerana pensyarah juga mengajar berpandukan &lt;em&gt;textbook&lt;/em&gt;, maka, ringkaskan nota menjadi point penting.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Material yang tidak terdapat di dalam buku teks mungkin yang berbentuk&lt;em&gt; case studies, reports&lt;/em&gt; dan sebagainya. kalau pensyarah kesuntukan masa untuk mencari material, tiada salahnya menyuruh pelajar mencari sendiri.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;Namun, paling salah kalau pensyarah hanya berpeluk tubuh menyuruh tanpa dia menyumbang dengan wajar.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pensyarah haruslah &lt;em&gt;resourceful.&lt;/em&gt; &lt;em&gt;Update&lt;/em&gt; diri dengan perkara-perkara di sekeliling dan &lt;em&gt;be sensitive&lt;/em&gt; dengan perubahan dalam &lt;em&gt;subject matter&lt;/em&gt;. Ini bukan kerja main-main.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Is concise&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;- &lt;em&gt;Concise&lt;/em&gt; boleh saja bermaksud ringkas dan padat, tepat dan seangkatan dengannya.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Dalam sistem yang berorientasikan peperiksaan, konsep &lt;em&gt;concise &lt;/em&gt;sememangnya sesuatu yang sangat dihargai – ini kerana apabila pensyarah &lt;em&gt;concise&lt;/em&gt;, masa belajar mungkin dapat dikurangkan.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Maksudnya, kalau mengajar mengenai 5 &lt;em&gt;characteristics&lt;/em&gt; sesuatu perkara, maka, terangkan secara &lt;em&gt;concise&lt;/em&gt; apa yang lima ini.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Namun, tidak salah juga sekiranya pensyarah mahu menjadi &lt;em&gt;elaborative&lt;/em&gt;. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kadang-kadang, bila sudah lama mengajar sesuatu subjek, banyak perkara yang kita kumpulkan (accumulate) mengenai subjek tersebut.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Maka, berikan sahaja. Pensyarahku dahulu sering meminta begini: &lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Explain briefly to me about this ….&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tak kah haru begini?&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;&lt;em&gt;Notion explain&lt;/em&gt; itu sahaja sudah berkonotasi &lt;em&gt;elaborative&lt;/em&gt;, tapi dibataskan dengan frasa &lt;em&gt;briefly&lt;/em&gt;. Bagaimana mahu buat?&lt;/strong&gt; – &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Maka, being &lt;em&gt;concise&lt;/em&gt;, cari keperluan &lt;em&gt;key word&lt;/em&gt;, dan voila!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Boleh faham? Kalau ada soalan, sila majukan di kelas tutorial nanti :p&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-2654137229691755935?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/2654137229691755935/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=2654137229691755935' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2654137229691755935'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2654137229691755935'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2010/02/santai-serius-diajar-mengajar-dan.html' title='Santai Serius: Diajar, Mengajar dan Belajar – siri 2'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S3D0Ufou8-I/AAAAAAAAAOg/2fslWIiqgKI/s72-c/aba0029l.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-3328607623593143097</id><published>2010-01-31T16:51:00.004+08:00</published><updated>2010-01-31T17:21:03.557+08:00</updated><title type='text'>Reflection: What the Teachers Make?</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S2VFK__iOGI/AAAAAAAAAOY/ANMCyQ9Tq24/s1600-h/anthroposophy-cartoon2_preview.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5432824580771297378" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S2VFK__iOGI/AAAAAAAAAOY/ANMCyQ9Tq24/s400/anthroposophy-cartoon2_preview.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;The dinner guests were sitting around the table discussing life. One man, a CEO, decided to explain the problem with education.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;He argued:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"What's a kid going to learn from someone who decided his best option in life was to become a teacher?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;He reminded the other dinner guests that it's true what they say about teachers:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;"Those who can...do. Those who can't...teach.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;To corroborate, he said to another guest:&lt;/strong&gt; "&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;You're a teacher, Susan,"&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;he said.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Be honest. What do you make?"&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Susan, who had a reputation of honesty and frankness, replied,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"You want to know what I make?"&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"I make kids work harder than they ever thought they could."&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"I make kids believe in themselves when no one else will."&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"I make a C+ feel like a Congressional Medal of Honor and an A- feel like a slap in the face if the student did not do his or her very best."&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"I make parents tremble in fear when I call home"&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;"You want to know what I make?&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;"I make kids wonder."&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;"I make them question."&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;"I make them criticize."&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;"I make them apologize and mean it."&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;"I make them write."&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;"I make them read, read, read."&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;"I make them spell definitely beautiful, definitely beautiful, and definitely beautiful over and over and over again, until they will never misspell either one of those words again."&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;"I make them show all their work in math and hide it all on their final drafts in English."&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;"I make them understand that if you have a dream, then follow it...and if someone ever tries to judge you by what you make or what you do, you pay them no attention."&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;"You want to know what I make?! "&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"I make a difference."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;color:#cc0000;"&gt;What about you? -- How much difference did I make to you?&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-3328607623593143097?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/3328607623593143097/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=3328607623593143097' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/3328607623593143097'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/3328607623593143097'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2010/01/reflection-what-teachers-make.html' title='Reflection: What the Teachers Make?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S2VFK__iOGI/AAAAAAAAAOY/ANMCyQ9Tq24/s72-c/anthroposophy-cartoon2_preview.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5085528885369073701</id><published>2010-01-31T16:41:00.004+08:00</published><updated>2010-01-31T16:45:34.232+08:00</updated><title type='text'>Tahun Baru. Mood baru juga?</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S2VCWjGDnPI/AAAAAAAAAOI/zZiB_d8NZK0/s1600-h/sran493l.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5432821480637570290" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 373px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S2VCWjGDnPI/AAAAAAAAAOI/zZiB_d8NZK0/s400/sran493l.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Sungguh lama tidak ke sini. Tidak ... daku tidak merajuk. Cuma ... macam kartun di atas tu ...&lt;/strong&gt; &lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;I don't feel like imparting any knowledge&lt;/span&gt;&lt;/em&gt; &lt;strong&gt;.... hehehe.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mengucapkan Selamat Tahun Baru 2010 di hari terakhir bulan Januari&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Ahhh ... bukan masalah pun, kan?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Semoga tahun ini memberikan kita semua kesempatan untuk menjadi lebih baik daripada sebelumnya.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5085528885369073701?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5085528885369073701/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5085528885369073701' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5085528885369073701'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5085528885369073701'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2010/01/tahun-baru-mood-baru-juga.html' title='Tahun Baru. Mood baru juga?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/S2VCWjGDnPI/AAAAAAAAAOI/zZiB_d8NZK0/s72-c/sran493l.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5441962399554048625</id><published>2009-12-08T23:32:00.003+08:00</published><updated>2009-12-08T23:39:52.886+08:00</updated><title type='text'>The theme right now ...</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;span&gt;"When you need me, but do not want me, then I will stay. When you want me, but do not need me, then I have to go ..."&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5441962399554048625?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5441962399554048625/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5441962399554048625' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5441962399554048625'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5441962399554048625'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/12/theme-right-now.html' title='The theme right now ...'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-7000138773877390201</id><published>2009-12-01T11:21:00.004+08:00</published><updated>2009-12-02T10:11:23.669+08:00</updated><title type='text'>Serius: At my lowest point!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Exam dah tamat. Result dah tahu, cuma tunggu untuk &lt;em&gt;Senate endorsement&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Perasaan?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Inilah yang mahu daku ceritakan.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Manusia memang dianugerah Allah dengan pelbagai emosi. Dengan emosi, kita boleh merasionalkan segala bentuk tindakan kita. Namun, keterlaluan menurut emosi jarang memberikan natijah yang baik.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Dan, di kala ini emosiku sedikit tergugah.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Semalam, KP menghantar &lt;em&gt;message &lt;/em&gt;supaya semua subjek yang mempunyai kegagalan melebihi 20% perlu dilaporkan dalam laporan bertulis dan akan diberikan kepada dekan semasa mesyuarat keputusan peperiksaan peringkat Fakulti.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;Dan, seperti biasa, daku akan menjadi penyumbang tetap kepada laporan tersebut.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Keadaan ini sebenarnya membuatkan daku mula tertanya-tanya,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;apakah perlu daku bertukar profesion? Adakah daku memang tidak &lt;em&gt;competent&lt;/em&gt; melaksanakan tugasan? Apakah daku yang berterusan salah? Adakah ini yang daku mahu lalui hingga bersara (atau selama diberi peluang bernafas)?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Saban semester, boleh dikatakan subjek ku yang mempunyai peratusan kegagalan teramai. Sedang di tempat lain, &lt;em&gt;scorers &lt;/em&gt;berganda-ganda.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;Adakah daku mengajar lain daripada mereka? Adakah mereka mendapat kumpulan pelajar yang sangat bijak, yang bisa menjawab semua soalan dengan tepat? Atau, apa?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;strong&gt;Adakah salah cara daku gunakan?&lt;br /&gt;Adakah daku perlu menurunkan &lt;em&gt;standard&lt;/em&gt; dan &lt;em&gt;benchmark&lt;/em&gt; ku demi meluluskan walau kepada yang tidak layak?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Kenapa harus daku yang bertanggungjawab bila ada kegagalan dan tidak pernah dihargai dengan jumlah yang berjaya itu?&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Bila ini yang terjadi, kekecewaan demi kekecewaan yang daku rasa. Daku tak tahu kepada siapa mahu kuadukan segalanya -- kerana di akhirnya, kesemuanya tertuding kepadaku semula.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;"Tu la, garang sangat .. sampai ramai yang fail! &lt;em&gt;Lecturer&lt;/em&gt; bodoh!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;"Dia ingat dia pandai sangat mengajar, perasan bagus. Tu la ramai yang &lt;/em&gt;fail&lt;em&gt;!"&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Seriously&lt;/em&gt;, daku macam terdengar-dengar dialog itu ketika ini.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;Dan, daku terasa sangat &lt;em&gt;down&lt;/em&gt;.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Daku sesungguhnya tidak tahu di mana harus kumulakan pencarian kepada titik mula semua ini. Apa agaknya yang tak kena?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Bila kutanyakan kepada pelajar, jarang yang mahu memaklumkan apa yang salah. Ya, mungkin mereka takut daku akan menghambur kebencian kepada mereka sekiranya mereka menegur. Tapi, kan ada banyak cara untuk kamu meluahkan apa yang tidak kamu suka?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Surat layang, boleh.&lt;br /&gt;Emel pun boleh.&lt;br /&gt;Lapor kepada KP, jalan yang baik.&lt;br /&gt;Lapor kepada TP HEA, lagi superb.&lt;br /&gt;Adukan terus kepada Pengarah ... semuanya berkemungkinan.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Seribu justifikasi pun mungkin tidak akan membetulkan keadaan. Akhirnya, yang kelihatan buruk diriku jua. Yang tidak &lt;em&gt;competent&lt;/em&gt; itu daku jua.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Lantas, apa jawabnya? Atau, perlukah begini?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410107511218852034" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SxSQHhLfUMI/AAAAAAAAAOA/wK4tuKbomRo/s400/you-have-failed-please-die.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Ya Allah, jadikanlah daku hamba yang sentiasa bersyukur. Amin.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-7000138773877390201?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/7000138773877390201/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=7000138773877390201' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7000138773877390201'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7000138773877390201'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/12/santai-at-my-lowest-point.html' title='Serius: At my lowest point!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SxSQHhLfUMI/AAAAAAAAAOA/wK4tuKbomRo/s72-c/you-have-failed-please-die.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-7066360959113791309</id><published>2009-11-24T10:40:00.005+08:00</published><updated>2009-11-24T15:51:06.125+08:00</updated><title type='text'>Santai: Bertemu dan Berpisah</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000066;"&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;"Bertemu dan berpisah ... adat manusia biasa ...&lt;br /&gt;Hilang di mata tapi di hati tidak lupa&lt;br /&gt;Berdoalah kita agar sampai di lain usia ..."&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Hari ni rasa macam kena menyanyikan lagu yang selalu dinyanyi masa dalam Tunas Puteri dulu - &lt;/strong&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Auld_Lang_Syne"&gt;&lt;strong&gt;Auld Lang Syne &lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;strong&gt;ke apa namanya .. dah lupa ... tak mengapa .. daku dah &lt;em&gt;google&lt;/em&gt; kan ... boleh klik saja.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Bertemu dan berpisah itu sesuatu yang biasa. Setiap yang bermula akan berakhir. Apa yang penting bagaimana kita memenuhi setiap pertemuan kita. Andai bermakna, mungkin ia akan dikenang sampai bila-bila dan begitulah juga sebaliknya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kenapa macam sendu sahaja? Sebab hujan kah?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tidak ... entri ini didedikasikan kepada seorang sahabat seperjuangan&lt;/strong&gt; - &lt;strong&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;En. Kamarudin Othman&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; – &lt;strong&gt;pensyarah Ekonomi yang bakal bercuti menyambung pengajian PhD nya di USM dan kemudian akan mula berkhidmat di UiTM Merbok. Semoga beliau akan terus mencapai kecemerlangan untuk setiap perkara yang dilakukan. &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SwuPqN_arAI/AAAAAAAAAN4/FebEMgImqwE/s1600/din-najah.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5407573733061340162" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SwuPqN_arAI/AAAAAAAAAN4/FebEMgImqwE/s200/din-najah.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SwtMuUedi2I/AAAAAAAAANo/XuC6cGcDnqE/s1600/din+(4).JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5407500136242580322" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SwtMuUedi2I/AAAAAAAAANo/XuC6cGcDnqE/s200/din+(4).JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SwuPaAmM5VI/AAAAAAAAANw/KkrKfSdeWos/s1600/din-fetty.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5407573454588011858" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SwuPaAmM5VI/AAAAAAAAANw/KkrKfSdeWos/s200/din-fetty.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#000066;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;To all the girls I loved before ... I dedicate this song for you ...&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;Sorry Kak Mona :p Pis! Pis!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#000066;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;P/s: Ada rasa juga nak buat sesuatu. Tapi apa ya ..? But, I just don't like change ... urghhh!!!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-7066360959113791309?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/7066360959113791309/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=7066360959113791309' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7066360959113791309'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7066360959113791309'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/11/santai-bertemu-dan-berpisah.html' title='Santai: Bertemu dan Berpisah'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SwuPqN_arAI/AAAAAAAAAN4/FebEMgImqwE/s72-c/din-najah.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-858824647950543693</id><published>2009-11-11T12:43:00.002+08:00</published><updated>2009-11-11T13:40:01.894+08:00</updated><title type='text'>Serius: Yahooooo ...!</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://www.google.com.my/"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5402702370775555506" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 179px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SvpBLnU83bI/AAAAAAAAANg/J77KUNJe5vc/s400/gogle.JPG" border="0" /&gt; Google &lt;/a&gt;&lt;em&gt;poster today - November 11, 2009&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Tajuk serius, tapi cakap Yahoooo ...!? Kenapa? Adakah mabuk &lt;em&gt;marking&lt;/em&gt;, sampai dah tak betul &lt;em&gt;title &lt;/em&gt;nya? Kemudian letak pula poster &lt;em&gt;google? Hallloooo ... are you OK?&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;I'm OK. Nothing wrong with me if you ever wondering. Well, I don't think it is wrong to speak about Yahooo ...! seriously&lt;/em&gt; ... Saja, nak tarik perhatian ... T_T&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;OK, serius ... serius.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Hari ini, November 11, 2009, ada dua &lt;em&gt;paper&lt;/em&gt; ku masuk - PAD 120 + PAD 330. Part 1 dan Part 5. Di Dewan Aspirasi. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Sebesar-besar dewan, &lt;em&gt;students&lt;/em&gt; ku semua. Gila banyak. -- &lt;em&gt;Statement&lt;/em&gt; biasa.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sepatutnya kalau exam berlangsung waktu pagi, (9.00 - 12.00pm), maka, waktu untuk kutip &lt;em&gt;bundle &lt;/em&gt;jawapan&lt;em&gt; &lt;/em&gt;dalam pukul 3 petang karang. Tapi, setelah daku &lt;em&gt;mandrem&lt;/em&gt; kan orang-orang Unit &lt;em&gt;Exam&lt;/em&gt;, mereka telah kata ... &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;OK, Cik Peesha boleh ambil sekarang&lt;/span&gt;&lt;strong&gt; .. wahahaha (banyak le &lt;em&gt;mandrem&lt;/em&gt; .. memang boleh ambil &lt;em&gt;immediately&lt;/em&gt; kalau orang tak ramai!).&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Semasa sampai ke Unit &lt;em&gt;Exam&lt;/em&gt;, waktu &lt;em&gt;exam&lt;/em&gt; masih berbaki 15 minit. Maka, daku pun berborak dengan gadis penjaga kaunter, Cik R (nama sebenar). Dia baru sahaja bercakap dengan seseorang di telefon.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;Rupa-rupanya panggilan tersebut adalah daripada petugas peperiksaan di Dewan Aspirasi untuk memaklumkan bahawa seorang pelajar telah ditangkap meniru dengan menggunakan PDA. &lt;strong&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;(Canggihnya budak-budak sekarang!)&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku sudah mengagak -- kerana kalau ada &lt;em&gt;paper&lt;/em&gt; PAD yang masuk di mana-mana tempat pun, kebarangkalian berlaku pelajar meniru adalah tinggi. Dan, tekaanku amat tepat, cuma tidak tahu, &lt;em&gt;part&lt;/em&gt; 1 atau &lt;em&gt;part &lt;/em&gt;5 yang meniru itu. Daku tanya Cik R, apa hukuman kalau begitu? &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Menurutnya, dalam kes yang sangat obvious seperti ini, sama ada digantung setahun atau dibuang. Tapi, selalunya TP akan rekomen buang sahaja. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Daku melepaskan nafas yang panjang ... wah .. ala-ala cerita alaf37 pulak ... hehehe.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;[&lt;em&gt;This is when you should open your mouth in awe&lt;/em&gt;!]&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kemudian, &lt;em&gt;bundle&lt;/em&gt; skrip jawapan mencurah-curah masuk. &lt;em&gt;Being&lt;/em&gt; kepochi, daku pun segera bertanya kepada mereka yang terlibat dengan kejadian penangkapan tersebut. Cerita yang tak banyak beza daripada cerita Cik R.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;Kemudian, apabila Ketua Pengawas menyerahkan barang bukti kepada Cik R, daku merasa sangat sedih, kerana pelajar itu adalah pelajarku. Pelajar yang kukira sangat berpotensi, yang kelihatan sangat memberi perhatian di dalam kelas dan tidak memberi banyak masalah. Beliau malah adalah antara pelajar yang sangat daku senangi. &lt;em&gt;Carry marks&lt;/em&gt; nya juga tidaklah buruk untuk menyebabkan beliau meniru.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku sebenarnya sedar pelajar meniru semasa ujian dan peperiksaan, dan seperti yang kukatakan di awal tadi, pelajar-pelajar Fakulti kami mempunyai kecenderungan meniru yang sangat tinggi. Mungkin &lt;em&gt;nature &lt;/em&gt;subjeknya (yang menyebabkan ramai orang meremeh dan memperlecehkan subjek-subjek yang kami ajar dengan alasan subjek-subjek itu senang) atau mungkin perangai pelajar itu sendiri.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Daku sering memejamkan mata untuk tidak mempedulikan mereka yang meniru kerana padaku, itu antara pilihan mereka. &lt;em&gt;Not that I'm condoning the action&lt;/em&gt; .. tetapi daku rasa daku bosan untuk menghadapi perbuatan yang tiada integriti itu. Ia adalah refleksi kepada keseluruhan kehidupan pelajar. &lt;em&gt;Well, I don't think I need to justify why I let it happen though&lt;/em&gt; ...&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Pelajar sering merungut mahu dilayan seperti orang dewasa yang matang ... namun sering meniru di dalam ujian dan peperiksaan. Di mana letaknya dewasa dan kematangan itu? Maka, jangan marah kalau ada pensyarah yang melayan kamu seperti di sekolah, kerana sebahagian besar perbuatan kamu tidak mencerminkan kematangan kamu!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku memang tidak berasa apa-apa dengan kejadian ini kerana entah kenapa daku seperti mendapat &lt;em&gt;premonition&lt;/em&gt; (wahhh gitu! -- ala-ala Heroes la pulak :p) yang kejadian ini bakal berlaku. Tapi, kesedihan tetap ada ... kerana:&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;strong&gt;Pelajar sanggup membuang masa untuk memikirkan cara terbaik untuk melakukan penipuan.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;strong&gt;Pelajar sanggup menggadaikan masa depan berhadapan risiko untuk digantung dan dibuang universiti dan kemudian menggadaikan kepercayaan orang terhadapnya.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;strong&gt;Sekiranya pelajar lepas dalam penipuan ini, kesan jangka panjang melibatkan soalan keberkatan reseki dan kehidupan mungkin berlaku.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Kita hidup ini pada 2 perhubungan - perhubungan dengan Allah, dan perhubungan dengan manusia. Dosa menipu mungkin diampunkan ALlah, namun sekiranya ia melibatkan orang lain juga (dalam kes ini, daku la ... ehem .. ehem) ... dia perlu mendapatkan kemaafan orang tersebut. Dan sekiranya orang itu (daku kah?) tidak memaafkannya, akan diambil timbangan pahalanya untuk diberikan kepada orang tersebut (daku lagi? huhu).&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Berapa ramai yang bekerja, dan bergaji tinggi tapi makin resah kehidupan. Mempunyai anak-anak yang tidak mendengar kata dan persekitaran hidup yang tidak memberangsangkan wa;aupun zahir kelihatan lengkap serba serbi? Mungkin wajar direnung-renungkan dari sekarang sekiranya kamu telah, sedang atau mungkin merancang untuk terlibat dengan perkara-perkara mughallazah ini! &lt;strong&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;-- boleh join Prof Izi nih :p&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;So, apa yang yahooo ...! nya?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Yahooo ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;sebab memang akan ada pelajar yang mengecewakanku dengan perbuatan ini.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Yahooo ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;kerana ilmu yang kuberikan terasa seperti tercurah ke tangki septic.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Yahooo ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;kerana dia tertangkap dan kemungkinan dia akan sedar kerana dia masih muda untuk menanggung kesan perbuatannya. Maksudnya, dia masih ada masa untuk reflect kesalahannya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tapi, satu yang pasti, perbuatannya pasti akan terlekat pada mindaku dan ditakdirkan dia masih diber peluang untuk meneruskan pengajian ... &lt;span style="color:#990000;"&gt;persepsiku dan kepercayaanku terhadapnya memang sudah 360 darjah berubah!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span&gt;Pantun lama orang Melayu dahulu ...&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Setali membeli kemenyan,&lt;br /&gt;      Sekupang membeli ketaya**;&lt;br /&gt;Sekali lancung* ke ujian,&lt;br /&gt;     Seumur orang tak percaya.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;----------------------------&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color:#000066;"&gt;glosari:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color:#000066;"&gt;&lt;strong&gt;Ketaya&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;(1) Jamung - obor yang dibuat daripada buluh dan dibubuh damar pada hujungnya untuk dibakar&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(2) Perkataan minang yang bermaksud tali daripada rotan terpilin (pintal) yang diikatkan pada leher lembu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Lancung&lt;/strong&gt; - menipu - perkataan ini sering disalah eja dengan lancong (lawat). Maka, pelancongan tidak harus dieja dengan 'pelancungan' (seperti yang tertera di sebuah papan tanda di Kijal) kerana ia bermaksud 'penipu'&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;Kenapa poster google tu? Saja ... buat hiasan. Comel.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-858824647950543693?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/858824647950543693/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=858824647950543693' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/858824647950543693'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/858824647950543693'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/11/serius-yahooooo.html' title='Serius: Yahooooo ...!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SvpBLnU83bI/AAAAAAAAANg/J77KUNJe5vc/s72-c/gogle.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2541901813031801497</id><published>2009-10-19T11:26:00.002+08:00</published><updated>2009-10-19T12:15:37.919+08:00</updated><title type='text'>Serius: Kalau masuk kandang kambing, kena buat sama macam masuk reban ayam kah?</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Betapalah sepanjang Oktober ni, langsung tiada entri.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Entah-entah ada yang dah sedekahkan al-Fatihah kat daku gamaknya&lt;/span&gt;&lt;strong&gt; ... Ya lah, bila tiada entri, sama lah dengan tidak bernyawa lagi, kan? Kerana itulah &lt;em&gt;nature blog&lt;/em&gt;. Haih ...&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;OK, kenapa tajuk di atas tu? Siapa nak masuk kandang kambing? Siapa pula nak masuk reban ayam?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Minggu lepas daku menyudahkan sebahagian daripada presentation untuk ketiga-tiga subjek yang daku ajar. Maka, pada hari Rabu dan Khamis, naik sebu telinga, perut dan otak mendengar lebih daripada 10 &lt;em&gt;presentations non-stop&lt;/em&gt;. Makin sakit hati apabila sudah diterangkan bagaimana presentation harus disampaikan, tapi masih ada yang mengambil mudah&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Sudahnya, ada kumpulan yang terus daku berhentikan daripada presentation kerana &lt;em&gt;presentationn&lt;/em&gt;ya berbentuk membaca nota. Itu bukan&lt;em&gt; presentation&lt;/em&gt;, itu &lt;em&gt;reading, and I can read by myself, thank you&lt;/em&gt;!&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sebelum mereka melakukan &lt;em&gt;presentation&lt;/em&gt;, telah daku sertakan syarat-syarat yang perlu dipatuhi dalam sehelai kertas A4 - lengkap sekali dengan jadual &lt;em&gt;submission term paper&lt;/em&gt; - selepas &lt;em&gt;presentation&lt;/em&gt; dilakukan.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Selalunya, daku akan memberikan 2 hari sahaja untuk mereka melengkapkan&lt;em&gt; term paper&lt;/em&gt; mereka dari hari &lt;em&gt;presentation&lt;/em&gt;. Maka, sekiranya mereka&lt;em&gt; present&lt;/em&gt; hari Rabu, &lt;em&gt;term paper&lt;/em&gt; perlu dihantar pada hari Jumaat, dan masa yang ditetapkan adalah antara 9.00-9.30am.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Semuanya ini telah dinyatakan dengan jelas.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Hari Jumaat.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku sampai ke pejabat pada pukul 9.03 pagi - sedikit lewat kerana ada perkara yang perlu dilakukan. Dan, sampainya di luar pejabat telah ada &lt;em&gt;term paper&lt;/em&gt; yang diletakkan di dalam &lt;em&gt;box&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;- siap dengan masa mereka menghantarnya. Sungguh efisyen! Bagus.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kemudian, daku pun menunggu di pejabat sehingga pukul 9.30 pagi dan selepas itu daku pun balik.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;Most of the groups&lt;/em&gt; memang menepati masa - &lt;em&gt;especially groups of part 5 and part 6.&lt;/em&gt; Syabas! Maklumlah ... dah senior dan faham agaknya bagaimana daku bekerja.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Yang menjadi masalah, &lt;em&gt;group&lt;/em&gt; daripada part 1. Mungkin mereka memikirkan bahawa daku tidak akan ke pejabat pada hari Jumaat dan Sabtu untuk memungut &lt;em&gt;assignment&lt;/em&gt; yang dihantar ... maka ada yang tidak menepati masa.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Lebih kurang pukul 10.30 pagi, daku menerima satu panggilan daripada seorang pelajar &lt;em&gt;part&lt;/em&gt; 1 - memohon untuk menghantar &lt;em&gt;assignment&lt;/em&gt;nya pada esok hari (hari Sabtu) - alasannya, dia tidak sempat hantar &lt;em&gt;binding&lt;/em&gt; dan lupa bahawa tiada kedai &lt;em&gt;binding&lt;/em&gt; yang dibuka pada hari Jumaat.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku jawab:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;You boleh hantar &lt;em&gt;assignment &lt;/em&gt;tu esok, tapi I tak akan marking. &lt;em&gt;When I said 9.00am, it means 9.00am. I&lt;/em&gt; dah bagi masa 2 hari untuk semua &lt;em&gt;group&lt;/em&gt;. Kedai tak buka &lt;em&gt;or what so ever, &lt;/em&gt;itu&lt;em&gt; your problem. OK? Have a nice day ... bye!&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;strong&gt;Itu cerita hari Jumaat. Hari Sabtu ada cerita yang lebih kurang sama.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pukul 9.05 pagi, daku berada di pejabat untuk menantikan &lt;em&gt;assignment&lt;/em&gt; yang akan dihantar oleh &lt;em&gt;group&lt;/em&gt; yang &lt;em&gt;present &lt;/em&gt;hari Khamis. Dalam pukul 9.15 pagi, daku menerima sms yang lebih kurang begini:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Miss, kami mohon untuk menghantar &lt;em&gt;assignment&lt;/em&gt; pada waktu lain &lt;em&gt;due to the unforseen problem and computer crash. Plus&lt;/em&gt;, tak semua &lt;em&gt;members&lt;/em&gt; yang buat &lt;em&gt;assignment&lt;/em&gt; tu."&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Eiiii ... benci betullah! Cepat sahaja daku balas:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;"It is very clear the due time is today - 9.00am. If I'm about to give you postponement, I'll be doing injustice to others. Plus, you should have back up and anticipate this kind of problem since you're working in group. So, if I don't receive any from you by or before 9.30am today, then no marks for you as the assignment is concerned. Take it or leave it."&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan, sampai sudah &lt;em&gt;assignment&lt;/em&gt; itu tidak dihantar. Ikut suka deme lah ...&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Moral cerita:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Belajar untuk memaham arahan. Kalaupun dikau itu terbiasa dengan pensyarah yang tak ambil kisah bila nak hantar &lt;em&gt;assignment&lt;/em&gt;, macam mana nak buat &lt;em&gt;presentation&lt;/em&gt; ... cubalah gunakan fikiran tu sikit ... tak semua pensyarah sama. Lain orang lain caranya. Lagipun, daku tak rasa permintaanku itu keterlaluan. Masa yang cukup telah diberikan, dan syarat yang jelas telah kunyatakan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Itu sebabnya, tajuk entri ini berbunyi "Kalau masuk kandang kambing, kena buat sama macam masuk reban ayam kah?"&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;- kerana, dikau tidak seharusnya &lt;em&gt;blanket&lt;/em&gt; semua orang sama. Dan, sekiranya dikau masih menjadi pihak yang menerima arahan, belajar menerima arahan dengan betul. Pasti ia akan memudahkan dikau juga.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ambil peringatan ini kalau dikau rasa dikau akan tercampak ke dalam kelasku semester depan. Dan, senior, tolong bagitahu sikit adik-adik junior ini bagaimana untuk berfikir di luar kotak. Jangan jumud dan pemalas.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Faham?&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Signed:&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Lecturer yang garang-kejam-kepala angin&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-2541901813031801497?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/2541901813031801497/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=2541901813031801497' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2541901813031801497'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2541901813031801497'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/10/serius-kalau-masuk-kandang-kambing-kena.html' title='Serius: Kalau masuk kandang kambing, kena buat sama macam masuk reban ayam kah?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-3482756514016244178</id><published>2009-09-26T21:44:00.004+08:00</published><updated>2009-09-26T22:00:36.019+08:00</updated><title type='text'>Santai: Hahaha. How come meh?</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/Sr4c0PeXgsI/AAAAAAAAANY/rgcMJYxBMyk/s1600-h/208x228_Sensible-Career-Toad-THOSE-WHO-CANT-DO-TEACH.jpg"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 208px; DISPLAY: block; HEIGHT: 228px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5385773888214368962" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/Sr4c0PeXgsI/AAAAAAAAANY/rgcMJYxBMyk/s400/208x228_Sensible-Career-Toad-THOSE-WHO-CANT-DO-TEACH.jpg" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Picture &lt;/span&gt;&lt;a href="http://memegenerator.net/Thumbnails/191/208x228_Sensible-Career-Toad-THOSE-WHO-CANT-DO-TEACH.jpg"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;credit&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Today, I learnt a new &lt;/em&gt;(orang lain dah lama tahu) &lt;em&gt;maxim while watching "&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Howie_Do_It"&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;Howie Do It&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;":&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;                                                             &lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Those who can't do, teach.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;span&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;This statement suggests that&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;people who have failed or would be failures in the world outside of academia end up as teachers&lt;/span&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;OMG! Ngee .. ngee ... apakah? Adakah ....? &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Patut tanya balik hati dan perasaan ni ... &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;adakah daku sebenarnya ikhlas? Or, betulkah daku seperti di dalam &lt;em&gt;maxim&lt;/em&gt; itu?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;P/s: Kata adikku ... keikhlasan tahap tertinggi analoginya seperti &lt;strong&gt;membuang air besar, di mana kita tidak akan memikir langsung apa yang terjadi pada buangan itu&lt;/strong&gt;. Dan, orang yang ikhlas itu, begitulah seharusnya. Melupakan apa jua kebaikannya tanpa mengharapkan apa-apa balasan. Hahaha!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-3482756514016244178?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/3482756514016244178/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=3482756514016244178' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/3482756514016244178'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/3482756514016244178'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/09/santai-hahaha-how-come-meh.html' title='Santai: Hahaha. How come meh?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/Sr4c0PeXgsI/AAAAAAAAANY/rgcMJYxBMyk/s72-c/208x228_Sensible-Career-Toad-THOSE-WHO-CANT-DO-TEACH.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-285730977313849228</id><published>2009-09-24T20:36:00.001+08:00</published><updated>2009-09-26T21:43:53.649+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Harapnya daku belum terlambat untuk mengucapkan dikau semua ....&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/Sr4LED4r1CI/AAAAAAAAANQ/ovaoC4RtOE4/s1600-h/untitled.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 284px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5385754368772133922" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/Sr4LED4r1CI/AAAAAAAAANQ/ovaoC4RtOE4/s400/untitled.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000066;"&gt;&lt;em&gt;Jika ada langkah yang menoreh hati&lt;br /&gt;Ada tingkah membekas luka&lt;br /&gt;Ada lisan yang tak terjaga&lt;br /&gt;Ada janji yang tak tertunai&lt;br /&gt;Ada hati yang berprasangka&lt;br /&gt;serta ucapan berbunga dusta&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mohon dibukakan pintu kemaafan ....&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-285730977313849228?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/285730977313849228/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=285730977313849228' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/285730977313849228'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/285730977313849228'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/09/harapnya-daku-belum-untuk-mengucapkan.html' title=''/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/Sr4LED4r1CI/AAAAAAAAANQ/ovaoC4RtOE4/s72-c/untitled.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4607765725510692365</id><published>2009-08-16T10:21:00.003+08:00</published><updated>2009-08-16T10:30:44.656+08:00</updated><title type='text'>Sendal Sengal</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Tempat:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Bilik X&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kelas:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;AMDXXXX&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Subjek:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;PADXXX&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;"This theory is believed to be proposed by James I&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;(I did pronounce as James Ai)&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;.... bla .. bla ..."&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Depa:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Er Miss .... I think it should read ... James the First!"&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Hah?"&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;--- huhuhu ... maluuuuuu!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;"Yeah ... I got confused. Orait, James the first then ..."&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Haih~~~&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Moral of the story:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;To err is human, to forgive is divine&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; ... :p&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4607765725510692365?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4607765725510692365/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4607765725510692365' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4607765725510692365'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4607765725510692365'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/08/sendal-sengal.html' title='Sendal Sengal'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-3418515429239260753</id><published>2009-07-09T11:26:00.002+08:00</published><updated>2009-07-09T11:52:05.735+08:00</updated><title type='text'>Santai: Gedebak gedebuk!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Semester baru sudah bermula pada 7 Julai yang lalu. Dan, semester ini, daku telah mendapat satu kod baru untuk diajar.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Perkara yang relatifnya 'kacang putih ' saja ... Kod untuk part 1 - &lt;em&gt;Introduction to Political Science.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tapi, walaupun kelihatan macam "apa lah sangat benda tu ...", bagiku ia bukan satu alasan untuk berlepas tangan dan ambil mudah. Walaubagaimana pun, daku masih belum berupaya untuk &lt;em&gt;study&lt;/em&gt; apa pun lagi :p&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sebenarnya mengajar subjek part 1 adalah satu perkara yang agak mencemaskan diriku. Kenapa?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pertama&lt;/strong&gt; - &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;ia ibarat mengajar kanak-kanak untuk mencuba dan menggemari sesuatu yang baru, dan ia bukanlah sesuatu yang mudah! &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Kalau dalam &lt;em&gt;real setting&lt;/em&gt;, kita berhadapan dengan kanak-kanak yang mempunyai &lt;em&gt;span of attention&lt;/em&gt; yang sedikit, untuk kes daku, daku berhadapan dengan kumpulan remaja yang harus dibimbing untuk melestarikan rasa minat mereka.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Cabaran lagi, kerana mungkin mereka mendapat kursus bukan pilihan, dan untuk memupuk minat pada sesuatu yang kita tidak suka bukanlah sesuatu yang senang. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Been there done that!&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kedua&lt;/strong&gt; - &lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;part 1 merupakan tahap yang kritikal kerana ia boleh menentukan sejauh mana pelajar tadi boleh bertahan atau kecundang.&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Memanglah daku tidak bertanggungjawab atas usaha mereka untuk lulus atau gagal dalam subjek yang diambil, namun daku masih memikul amanah untuk membuatkan mereka bertahan hingga ke akhir. Maksudnya, caraku yang akan menentukan sama ada mereka boleh suka atau membenci subjek ini.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Ibaratnya, &lt;em&gt;first impression will lasts forever&lt;/em&gt;. Salah cara, mungkin mereka tidak akan langsung berkesempatan untuk explore banyak perkara menarik di dalam subjek ini.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ketiga&lt;/strong&gt; - &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku masih tercari-cari cara yang baik untuk menjadikan kuliah lebih berkesan.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Setakat ini, banyak yang telah daku lakukan, sayangnya daku tidak pernah melakukan pengukuran keberkesanan terhadap perkara-perkara tersebut. Mungkin berjaya, mungkin tidak.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Oh ... bagaimana ni?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa pun, &lt;em&gt;I've to stay positive.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;OKlah, nanti daku beritahu lagi apa yang berlaku ya.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;br /&gt;Oh, berdebarnya!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-3418515429239260753?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/3418515429239260753/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=3418515429239260753' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/3418515429239260753'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/3418515429239260753'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/07/santai-gedebak-gedebuk.html' title='Santai: Gedebak gedebuk!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2083354797893683607</id><published>2009-07-01T11:39:00.002+08:00</published><updated>2009-07-01T12:07:52.686+08:00</updated><title type='text'>Serius: Maruah dan Amanah</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ada 2 berita yang sedikit menyentakkan pemikiranku ...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0); font-weight: bold;"&gt;Pensyarah&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-style: italic;"&gt;KLANG: Seorang pensyarah kanan warganegara India di sebuah universiti  swasta dihadapkan ke Mahkamah Sesyen di sini hari ini atas tuduhan menerima  suapan RM800 daripada seorang pelajarnya sebagai dorongan untuk menaikkan markah  dan seterusnya meluluskan pelajar wanita itu. Dr Krishna Prasad Pramulapati, 52, mengaku tidak bersalah dan minta  dibicarakan selepas pertuduhan dibacakan terhadapnya oleh jurubahasa mahkamah di  hadapan Hakim Yong Zarida Sazali.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; (read more &lt;a href="http://mstar.com.my/berita/mahkamah/cerita.asp?file=/2009/6/30/mstar_mahkamah/20090630153518&amp;amp;sec=mstar_mahkamah"&gt;here&lt;/a&gt;)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Pelajar:&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:85%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:85%;" &gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;KUALA LUMPUR: Dua pelajar tahun satu Universiti Malaya mengaku tidak  bersalah di Mahkamah Sesyen terhadap dua pertuduhan cuba melakukan khianat dan  pertuduhan menceroboh Fakulti Akademi Pengajian Islam universiti itu pada 24 Jun  lalu. Mohamad Izzuddin Hilmi, 21, dan Muhammad Syahrul Denn Ahmad Rosli, 21,  pelajar fakulti yang sama didakwa bersama-sama tiga yang lain yang masih bebas  telah cuba melakukan perbuatan khianat itu di pintu utama dewan fakulti itu pada  kira-kira 4 pagi, 24 Jun lalu. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;(read more &lt;a href="http://mstar.com.my/berita/mahkamah/cerita.asp?file=/2009/6/30/mstar_mahkamah/20090630203806&amp;amp;sec=mstar_mahkamah"&gt;here&lt;/a&gt;)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;2 kisah ini adalah selingkar kisah yang agak sering berlaku dalam dunia di sekitar kita. Sama ada untuk membiarkan ia berlalu atau mahu endah, itu adalah pilihan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku letakkan tajuk entri ini&lt;/span&gt; - &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MARUAH DAN AMANAH&lt;/span&gt; - &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;kerana kedua-dua kes itu sangat berkaitan dengan isu ini.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Dalam kes pertama, &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;maruah seorang pensyarah kanan itu tercela kerana mengkhianati amanah, &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;dan kes kedua,&lt;/span&gt; &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;maruah pelajar PENGAJIAN ISLAM itu diinjak ke bawah oleh empunya diri kerana khianat amanah juga. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kata bijak pandai,&lt;/span&gt; &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;setiap manusia dilahirkan dengan maruah. Namun manusia juga akhirnya yang membebaskan diri mereka daripadanya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Persoalan maruah bukan sesuatu yang main-main kerana maruahlah yang membezakan manusia dengan makhluk Allah yang lain. Tanpa maruah, kita tidak punya apa-apa. Kerana maruah, kita tegar mendokong amanah. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0); font-weight: bold;"&gt;Antara amanah seorang pendidik itu adalah &lt;/span&gt;untuk menjaga integriti profesion dan akademik. Lebih daripada itu, seorang pendidik harus objektif.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Dan, untuk pelajar pula, &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;amanah mereka tergalas pada tuntutan menuntut ilmu dan menghidupkan ilmu pada kehidupan mereka supaya maruah dapat diperteguhkan. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Dan, kesemua ini adalah cabaran yang bukan calang-calang.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tak mahu bicara panjang lagi ... daku hanya mahu berpesan ...&lt;/span&gt; &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;kalau kamu rasa neraka itu sudah ber&lt;span style="font-style: italic;"&gt;air-cond&lt;/span&gt;, buatlah apa saja yang kamu mahu!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-2083354797893683607?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/2083354797893683607/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=2083354797893683607' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2083354797893683607'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2083354797893683607'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/07/serius-maruah-dan-amanah.html' title='Serius: Maruah dan Amanah'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4911831875303898442</id><published>2009-06-09T15:59:00.004+08:00</published><updated>2009-06-09T16:45:23.456+08:00</updated><title type='text'>Santai: Cerita hari ini, lewat kenangan semalam</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Berbual-bual dengan teman sefakulti tadi, daku mendapat cerita baru ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;rupanya ramai pelajar-pelajar yang mengambil semester pendek ini rela menukar kursus agar dapat masuk ke kelas &lt;/span&gt;&lt;a href="http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/06/serius-kamu-suka-isa.html"&gt;&lt;span style="color:#999999;"&gt;&lt;em&gt;lecturer&lt;/em&gt; nan satu&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt; tu.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dahsyat juga&lt;/strong&gt; ... &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;mesti &lt;em&gt;lecturer&lt;/em&gt; itu pandai mengajar dan bijak menjadikan pelajar selesa di kelasnya. (&lt;em&gt;Seriously&lt;/em&gt;, inilah yang selalu daku fikirkan sekiranya daku berkongsi mengajar subjek dengan &lt;em&gt;lecturer &lt;/em&gt;yang lain!)&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Lantas, ia membuatkan daku berfikir, agaknya, pelajar-pelajar di kelasku, kalau diberi pilihan, mungkin akan tiada langsung yang akan belajar denganku.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Ya lah, mana ada pelajar yang mahu belajar dengan pensyarah yang banyak kerenah, sentiasa &lt;em&gt;demand&lt;/em&gt; macam-macam daripada pelajar, yang garang macam singa betina atau mak tiri mereka (walaupun mak mereka masih masih ada!).&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;daku paling tak lupa ekspresi muka seorang pelajar bahagian 3 yang mengambil subjek ku apabila dikhabarkan daku perlukan &lt;em&gt;volunteer &lt;/em&gt;untuk ke kelas &lt;em&gt;lecturer&lt;/em&gt; itu untuk mengimbangi jumlah kelas.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Siap angkat tangan, sapu muka, ala-ala bersyukur sebab terlepas daripada neraka dunia! Tapi, disebabkan &lt;em&gt;clash&lt;/em&gt;, dia tidak boleh bertukar kelas. Daku rasa mahu ketawa ala-ala setan sahaja ... hahahahaha ... dan akhirnya, pelajar tersebut telah menggugurkan subjekku.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Apa moral entri ini?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Motifnya cemburukah?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Tidaaaak ...&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;daku tidak perlu cemburu, kerana daku tidak mengharap daku menjadi kesukaan ramai. Cuma, perkara ini membuatkan daku terkenang masa-masa menjadi pelajar dulu.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ada satu ketika, terdapat satu &lt;em&gt;paper&lt;/em&gt; yang diajar oleh &lt;a href="http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/06/serius-stand-up-for-your-ideas.html"&gt;seorang profesor yang sangat lorat dan &lt;em&gt;full of favoritism&lt;/em&gt;.&lt;/a&gt; Dan dia juga adalah &lt;em&gt;lecturer killer&lt;/em&gt; - kata orang.&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;Daku tidak pernah mengambil apa pun subjek dengan profesor itu. Namun, subjek yang diajarnya adalah subjek elektif yang daku minati. Bila saja daku mendaftar untuk kelas tersebut, ramai rakan-rakan mengucap takziah kepadaku. Macamlah daku akan belajar dengan Malaikat Maut saja layaknya!&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Memang daku akui, pembelajaran selama empat bulan itu merupakan neraka, namun, hasilnya sangat membahagiakan. Kecut perut setiap kali kelas adalah perkara biasa.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tapi, apabila belajar dengan orang yang banyak kerenah, kita akan mampu membawa keluar banyak perkara yang baik dari dalam diri kita. Kita menjadi lebih bersedia sebab mahu mengelak rasa takut dan malu kalau dimarah di hadapan rakan-rakan di kelas.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Paling tidak kulupa, ada sekali, selepas profesor itu memeriksa &lt;em&gt;assignment&lt;/em&gt; kami, &lt;em&gt;assignment&lt;/em&gt;ku diberikan terakhir sekali, siap ada bintang dengan catatan&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"This doesn't looks like your work! Please see me immediately!"&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;-- tak terucap cuaknya diriku. Menggigil-gigil daku menyambutnya.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Selepas kelas, daku segera menemuinya dan bertanyakan kenapa dia membuat catatan begitu. Sejurus itu, dia tersenyum, dan berkata&lt;/strong&gt; - "&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;nothing, I just want to see you in person as your analyses were good!"&lt;/em&gt; &lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;strong&gt;Phewwww! Kembang bermangkuk-mangkuk diriku.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan, seperti orang Melayu yang tipikal, daku membalas,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;"Well Sir, all credits are for you, too. I just follow what you've taught me. Thank you, Sir."&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Dia tersenyum panjang. Daku puas!&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sebenarnya daku merasakan daku tidak perlu menjustifikasikan segala cara pengajaranku di dalam kelas&lt;/strong&gt; - &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;denda, mengajar dengan tegas dan sebagainya&lt;/span&gt; - &lt;strong&gt;kerana daku mahu membuatkan pelajar sedar bahawa untuk berjaya itu tidak datang dengan mudah. Kekerasan selalunya akan membuatkan orang rasa terdesak, dan rasa terdesak mampu menjadi motivasi terkuat untuk berjaya.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Tapi, iya lah ... memberi alasan bahawa kita mahu menjadikan mereka (pelajar) yang terbaik kadang-kadang boleh disalahertikan. Ini kerana, ada yang berpendapat bahawa, tanpa ketegasan, mengajar penuh psikologi lebih memberi kesan yang efektif. Susah untuk membuktikan niat kita kerana apa yang terlihat pada sosok perbuatan kita mungkin tidak terkesan di hati dan fikiran orang lain.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tidak mengapa. &lt;em&gt;Preference&lt;/em&gt; orang berbeza-beza. Daku tidak akan terasa apa-apa.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Belajarlah dengan sesiapa yang dikau suka. Semoga, siapa pun pilihanmu, yang penting, kekuatan ilmu yang menjadi penunjang dan bukan gred / senang diluluskan yang menjadi prioriti.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sekian,&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:lucida grande;color:#cc0000;"&gt;Lecturer yang garang.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;P/s: Garang dan tegas tidak semestinya menjamin pelajar akan memahami apa yang diajar.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4911831875303898442?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4911831875303898442/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4911831875303898442' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4911831875303898442'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4911831875303898442'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/06/santai-cerita-hari-ini-lewat-kenangan.html' title='Santai: Cerita hari ini, lewat kenangan semalam'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-7497819698560376753</id><published>2009-06-01T19:36:00.002+08:00</published><updated>2009-06-01T20:51:14.967+08:00</updated><title type='text'>Serius: Kamu suka I.S.A?</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Daku masih ingat lagi, kali pertama memulakan kerja di FSPPP pada penghujung 2003, fakulti ini hanya mempunyai 2 orang pensyarah -&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;daku dan En. Ahmad Faiz (senior di UIA juga). &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Dan, pada masa itu, pelajar yang paling senior berada di semester 4. Ketua Program pun masih tiada dan ditadbir sementara oleh Koordinator Undang-Undang, &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Cik Siti Marina.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Hari ini FSPPP telah berkembang dengan pesatnya - dengan beberapa &lt;em&gt;batches &lt;/em&gt;sudah &lt;em&gt;graduated&lt;/em&gt; dan bertambahnya pensyarah baru bersilih ganti. FSPPP juga merupakan antara fakulti yang mempunyai kumpulan pelajar yang ramai untuk hampir keseluruhan bahagian. Dan, sedar tak sedar, hari ini daku antara senior untuk fakulti ini ... ah, betapa laju masa bergerak.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Apabila kita menyaksikan sendiri perkembangan begini, tidak dapat tidak kita akan menjadi sentimental dengan setiap apa yang berlaku padanya. Dan, sememangnya daku merasakan FSPPP sebagai sebahagian daripada diriku sendiri (begitu sekali ...! &lt;em&gt;But, I'm serious, &lt;/em&gt;ok). &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Seperkara yang wajar direnungkan, apabila berlakunya perkembangan, maka akan berlakulah banyak perubahan. Dan, perubahan itu boleh saja yang baik ataupun sebaliknya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Seperti yang pernah kutulis sebelum ini mengenai sikap sesetengah pensyarah baru, entri ini pun sebenarnya berkisar kepada perihal mereka juga. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Oh, jangan pula dikau salah sangka, ini bukanlah untuk menyatakan daku ini cemburu dengan mereka, atau mahu mengatakan yang daku ini pandai buat kerja atau apa ... sekadar satu teguran. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Itupun, kalau kamu boleh memahami dan mahu mengerti. Daku tak mampu memaksa orang berfikir seperti daku, bukan?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tapi, kenapa ISA? &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dikau tahu ISA itu apa? Oh, ia bukanlah &lt;em&gt;Internal Security Act &lt;/em&gt;yang sangat kontroversi itu, &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;tetapi merujuk kepada &lt;em&gt;attitude &lt;/em&gt;apabila buat kerja ala-ala &lt;strong&gt;I&lt;/strong&gt;kut &lt;strong&gt;S&lt;/strong&gt;uka &lt;strong&gt;A&lt;/strong&gt;ku &lt;/span&gt;- &lt;strong&gt;hah, bukan ISA juga namanya?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Cuti semester ini daku mengajar untuk &lt;em&gt;short course - short &lt;/em&gt;kerana pelajaran yang patut berlangsung untuk masa 4 bulan dikompres menjadi 5 minggu sahaja. Dan, subjek yang diajar ini dikongsi bersama 4 pensyarah lain - memang baru-baru belaka. Daku tiada masalah bekerja dengan orang baru.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sebagai &lt;em&gt;lecturer senior&lt;/em&gt; yang mengajar subjek ini setelah sekian lama, (dan daku juga adalah pembimbing untuk kursus ini), daku mengambil inisiatif dengan merangka corak penilaian pelajar - ini termasuklah peratus &lt;em&gt;assessment, common test &lt;/em&gt;dan sebagainya. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku juga telah memanggil kesemua pensyarah-pensyarah ini sebelum semester bermula untuk memberitahu apa yang mereka boleh expect dan beri untuk kursus ini. Dan, kami semua bersetuju bahawa &lt;em&gt;test &lt;/em&gt;akan dilaksanakan secara &lt;em&gt;common - i.e. common &lt;/em&gt;dari segi soalan dan masa. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Lebih dari itu, daku telah menghantar emel kepada mereka mengenai maklumat &lt;em&gt;test&lt;/em&gt;, corak soalan dan tarikh untuk soalan dihantar kepadaku supaya dapat kuselaraskan segalanya. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Tujuan semua ini bukan untuk menunjuk daku pandai, tapi tak lebih daripada untuk memudahkan pentadbiran keseluruhan subjek ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Tetapi, hari ini, daku menjadi sangat kecewa dengan tindakan ISA seorang pensyarah ini. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Awal pagi, daku telah mengirim satu emel kepadanya untuk meminta soalan seperti yang telah dijanjikan kerana hari ini adalah tarikh serahan, sepatutnya. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Tidak dibalas. OKlah. Kemudian, daku cuba hubungi handphone nya, tak berjawab. Mungkin sibuk. OK, fikirku.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kemudian, setelah beberapa ketika, pensyarah itu menelefonku. Dan, daku nyatakan sebab kenapa daku membuat panggilan kepadanya sebelum ini - mahu minta soalan. Dan, dengan tanpa rasa bersalah dan selambanya dia berkata:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Em, Kak Fisha (bila masa aku kawin dengan abang dia! Bitter :p), saya dah buat dah &lt;em&gt;test &lt;/em&gt;untuk &lt;em&gt;student &lt;/em&gt;saya minggu lepas."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Dah buat? Kan kita janji nak buat &lt;em&gt;common test&lt;/em&gt;?" &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;- suara mula nak meninggi.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dia:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Saya lupalah pasal kita kena buat &lt;em&gt;common test&lt;/em&gt; itu."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku jadi macam WTF!!!! Lupa? Kau ini otak lembu ke, otak manusia? Sedari awal semester, daku buat banyak perkara untuk mengingatkan perkara ini, dia boleh cakap lupa? &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku rasa itulah alasan terbangang yang pernah daku dengar dari orang yang &lt;em&gt;educated&lt;/em&gt; begitu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dikau mungkin rasa semua ini remeh, kan? Orang lupa, biasalah tu.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tapi, sebenarnya, apabila dikau mempunyai 2 kumpulan berbeza, untuk subjek yang sama, dikau perlukan &lt;em&gt;common test &lt;/em&gt;untuk mereka supaya mereka tidak mempersoalkan pensyarah mengenai markah mereka &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;(katakan &lt;em&gt;lecturer &lt;/em&gt;A membuat soalan yang relatifnya senang daripada &lt;em&gt;lecturer&lt;/em&gt; B, ini akan menyebabkan pelajar &lt;em&gt;lecturer &lt;/em&gt;A akan dapat &lt;em&gt;advantage&lt;/em&gt; lebih daripada pelajar &lt;em&gt;lecturer &lt;/em&gt;B). Perkara-perkara beginilah yang mahu daku elakkan. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;After all, if anything happen&lt;/em&gt;, daku dan dia juga yang perlu menjawab. Dan, oleh sebab daku lebih senior dari dia, beban daku mungkin lebih, &lt;em&gt;especially &lt;/em&gt;mungkin akan ada &lt;em&gt;accusation&lt;/em&gt; yang daku tak bimbing dia buat kerja dengan betul.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku sangat kecewa. Sesungguhnya!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kenapalah suka benar buat kerja tak bertanya dulu? Kenapa tak mahu berfikir? &lt;em&gt;Ignorance&lt;/em&gt;? &lt;em&gt;Stupidity&lt;/em&gt;? &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Sakit kepala ku memikirkannya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Yang paling menyakitkan hati, boleh pula di hujung perbualannya, dia cakap begini:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Er, nanti &lt;em&gt;test&lt;/em&gt; 2 kita buat &lt;em&gt;common &lt;/em&gt;lah ye?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tak payah cakaplah. &lt;em&gt;I knew that since forever&lt;/em&gt;. Tambahan daku yang merancang keseluruhannya. Soalnya - kau akan ingat ke bila sampai masanya nanti? &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku rasa, daku akan buat satu pendekatan yang &lt;em&gt;revolutionary &lt;/em&gt;dan drastik untuk masalah pensyarah ini. Biarlah daku dikatakan &lt;em&gt;overboard&lt;/em&gt;, daku tak peduli.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kalau dia boleh ISA, ISA aku nak letak mana? Lubang jamban? Bontot unta?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bodoh!&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-7497819698560376753?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/7497819698560376753/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=7497819698560376753' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7497819698560376753'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7497819698560376753'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/06/serius-kamu-suka-isa.html' title='Serius: Kamu suka I.S.A?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2289737617020684379</id><published>2009-05-27T01:00:00.004+08:00</published><updated>2009-05-27T11:20:15.738+08:00</updated><title type='text'>Emosi: Perlukah aku ....?</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/ShyvLRfZMqI/AAAAAAAAANI/Jx-9FmAO6Vk/s1600-h/untitled.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5340335866363064994" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 254px; CURSOR: hand; HEIGHT: 261px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/ShyvLRfZMqI/AAAAAAAAANI/Jx-9FmAO6Vk/s320/untitled.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;strong&gt;Adakah ini kesan psikologi atau apa?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sejak 2-3 hari kebelakangan ini daku diterpa perasaan 'hilang minat'.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Hilang minat itu bukan pada kerjaya, tetapi kepada &lt;em&gt;subject matter&lt;/em&gt; yang sedang daku ajar. Daku rasa bosan dengan politik.&lt;/span&gt;&lt;strong&gt; Daku rasa mindaku tepu untuk membuat sebarang analisis untuk setiap fenomena politik yang berlaku. Daku mula rasakan apa yang kebanyakan orang rasa mengenai politik.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;I've lost my interest ... absol&lt;/em&gt; ... &lt;em&gt;oh no ... not yet&lt;/em&gt; ... tapi memang dah ke arah itu.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;Ada orang kata ... dalam hidup ini timbangkanlah perkara-perkara ini sebelum bertindak:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;What I like&lt;/span&gt;&lt;strong&gt; vs.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;What I know&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;What I know&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;vs.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;What I could&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;What I could&lt;/span&gt;&lt;strong&gt; vs.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;What I should&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;So, should I resign? Should I go? Should I do something else?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I'm not so sure what I'm really good at ... urghhh!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, untuk dikau di luar sana ... inilah realiti kehidupan.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Ada masa dikau akan rasa kehidupan sangat teruk dan perlu ditamatkan segera&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;.. err ... bukan bunuh diri ... tapi tamatkan keadaan yang teruk itu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Am I suffering from burnout? I think so.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;and&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;I think, I need 'kit kat moment' right now&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;.. sigh!&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-2289737617020684379?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/2289737617020684379/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=2289737617020684379' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2289737617020684379'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2289737617020684379'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/05/emosi-perlukah-aku.html' title='Emosi: Perlukah aku ....?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/ShyvLRfZMqI/AAAAAAAAANI/Jx-9FmAO6Vk/s72-c/untitled.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-1128609501187041778</id><published>2009-05-10T13:00:00.000+08:00</published><updated>2009-05-10T13:14:56.819+08:00</updated><title type='text'>Santai Serius: Jangan Bilang Tidak</title><content type='html'>&lt;meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"&gt;&lt;meta name="ProgId" content="Word.Document"&gt;&lt;meta name="Generator" content="Microsoft Word 12"&gt;&lt;meta name="Originator" content="Microsoft Word 12"&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;link style="font-weight: bold;" rel="File-List" href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5Cfisha%27s%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_filelist.xml"&gt;&lt;link style="font-weight: bold;" rel="themeData" href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5Cfisha%27s%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_themedata.thmx"&gt;&lt;link style="font-weight: bold;" rel="colorSchemeMapping" href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5Cfisha%27s%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_colorschememapping.xml"&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:trackmoves/&gt;   &lt;w:trackformatting/&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:donotpromoteqf/&gt;   &lt;w:lidthemeother&gt;EN-US&lt;/w:LidThemeOther&gt;   &lt;w:lidthemeasian&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeAsian&gt;   &lt;w:lidthemecomplexscript&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeComplexScript&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;    &lt;w:splitpgbreakandparamark/&gt;    &lt;w:dontvertaligncellwithsp/&gt;    &lt;w:dontbreakconstrainedforcedtables/&gt;    &lt;w:dontvertalignintxbx/&gt;    &lt;w:word11kerningpairs/&gt;    &lt;w:cachedcolbalance/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;   &lt;m:mathpr&gt;    &lt;m:mathfont val="Cambria Math"&gt;    &lt;m:brkbin val="before"&gt;    &lt;m:brkbinsub val="&amp;#45;-"&gt;    &lt;m:smallfrac val="off"&gt;    &lt;m:dispdef/&gt;    &lt;m:lmargin val="0"&gt;    &lt;m:rmargin val="0"&gt;    &lt;m:defjc val="centerGroup"&gt;    &lt;m:wrapindent val="1440"&gt;    &lt;m:intlim val="subSup"&gt;    &lt;m:narylim val="undOvr"&gt;   &lt;/m:mathPr&gt;&lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" defunhidewhenused="true" defsemihidden="true" defqformat="false" defpriority="99" latentstylecount="267"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="0" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Normal"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="heading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="35" qformat="true" name="caption"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="10" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" name="Default Paragraph Font"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="11" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtitle"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="22" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Strong"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="20" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="59" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Table Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Placeholder Text"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="No Spacing"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Revision"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="34" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="List Paragraph"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="29" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="30" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="19" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="21" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="31" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="32" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="33" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Book Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="37" name="Bibliography"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" qformat="true" name="TOC Heading"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;style&gt; &lt;!--  /* Font Definitions */  @font-face 	{font-family:"Cambria Math"; 	panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; 	mso-font-charset:0; 	mso-generic-font-family:roman; 	mso-font-pitch:variable; 	mso-font-signature:-1610611985 1107304683 0 0 159 0;} @font-face 	{font-family:Cambria; 	panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; 	mso-font-charset:0; 	mso-generic-font-family:roman; 	mso-font-pitch:variable; 	mso-font-signature:-1610611985 1073741899 0 0 159 0;} @font-face 	{font-family:Calibri; 	panose-1:2 15 5 2 2 2 4 3 2 4; 	mso-font-charset:0; 	mso-generic-font-family:swiss; 	mso-font-pitch:variable; 	mso-font-signature:-1610611985 1073750139 0 0 159 0;}  /* Style Definitions */  p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal 	{mso-style-unhide:no; 	mso-style-qformat:yes; 	mso-style-parent:""; 	margin:0in; 	margin-bottom:.0001pt; 	text-align:justify; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:11.0pt; 	font-family:"Calibri","sans-serif"; 	mso-fareast-font-family:Calibri; 	mso-bidi-font-family:"Times New Roman";} .MsoChpDefault 	{mso-style-type:export-only; 	mso-default-props:yes; 	font-size:10.0pt; 	mso-ansi-font-size:10.0pt; 	mso-bidi-font-size:10.0pt; 	mso-ascii-font-family:Calibri; 	mso-fareast-font-family:Calibri; 	mso-hansi-font-family:Calibri;} @page Section1 	{size:8.5in 11.0in; 	margin:1.0in 1.0in 1.0in 1.0in; 	mso-header-margin:.5in; 	mso-footer-margin:.5in; 	mso-paper-source:0;} div.Section1 	{page:Section1;} --&gt; &lt;/style&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable 	{mso-style-name:"Table Normal"; 	mso-tstyle-rowband-size:0; 	mso-tstyle-colband-size:0; 	mso-style-noshow:yes; 	mso-style-priority:99; 	mso-style-qformat:yes; 	mso-style-parent:""; 	mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt; 	mso-para-margin:0in; 	mso-para-margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:11.0pt; 	font-family:"Calibri","sans-serif"; 	mso-ascii-font-family:Calibri; 	mso-ascii-theme-font:minor-latin; 	mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; 	mso-fareast-theme-font:minor-fareast; 	mso-hansi-font-family:Calibri; 	mso-hansi-theme-font:minor-latin; 	mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; 	mso-bidi-theme-font:minor-bidi;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;&lt;span style=";font-family:&amp;quot;;font-size:12;"   lang="EN-MY"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ini bukan berkenaan tajuk lagu ya …&lt;/span&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku menjadi pensyarah belumlah lama. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Tahun ini baru tahun ke-enam. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Namun, sepanjang enam tahun itu, banyak sudah yang daku lihat, rasa dan alami. Dan, semua pengalaman itu menjadi acuan untuk apa yang daku lakukan hari ini.  &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Teringat masa mula-mula masuk kerja, banyak kerja-kerja yang tidak berkaitan dengan tugas hakiki diserahkan kepadaku. Dari perihal menyusun jadual, menulis laporan, menjadi pengiring lawatan pelajar, menjadi AJK Kumpulan Meningkatkan Mutu Kerja (KMK) dan sebagainyalah. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ibarat kata si Labi dalam filem Labu Labi: &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;“Selagi tak tutup mata, kerja, kerja, kerja.”  &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Begitulah keadaannya.  Kesemua itu diterima dengan sepenuh hati – walau ada rasa mahu memberontak disebabkan tekanan kerja, amanah tetap dilaksanakan dengan penuh tanggungjawab. Namun, dalam masa yang sama, ada satu rasa yang sukar diungkapkan kala kerja-kerja itu mendapat pengiktirafan dari pihak tertentu. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Terasa mahu selamanya menyumbang kepada institusi ini. Dan, kukira, itulah yang menerbitkan komitmen untuk lebih memberi.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tambahan, menyedari bahawa daku adalah orang baru, di tempat baru, daku cuba mengambil resam, masuk kandang kambing mengembek, masuk kandang lembu menguak (daku suka tambah: masuk kandang babi, menyondol :p). Bukanlah mahu menunjuk rajin, cuma ada rasa mahu merasai kerja-kerja berpasukan itu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Selepas enam tahun, daku menyaksikan pensyarah lama yang bersara dan kehadiran pensyarah baru yang muda cergas, daku mengesan satu fenomena yang daku rasa sedikit tidak kena. Apa dia?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Terdapat pensyarah baru yang terang-terangan menolak sebarang bentuk jawatan yang boleh dianggap menyumbang kepada universiti&lt;/span&gt; &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;– hanya kerana jawatan itu tidak berbayar dan jawatan itu memerlukan dia memberi komitmen yang lebih di luar tugas hakiki. Yang mahu dipentingkan bagaimana mahu naik pangkat dengan cepat dengan banyak menulis dan membuat penyelidikan.&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Bukan sedikit kes, bila dipilih menganggotai jawatankuasa tertentu, muncung bibir boleh diikat buat penyangkut baju. Membentak-bentak tidak mahu. Tapi, kala mengisi SKT, tiba-tiba muncul segala macam aktiviti. Hairan juga daku. Tapi, berbaik sangka sajalah. Rezeki dia kot.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ya, daku akur, penulisan dan penyelidikan terlalu penting untuk perkembangan karier seorang pensyarah. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Namun, memberi sedikit sumbangan kepada institusi kita bekerja tanpa mengira ada bayaran atau tidak, daku kira adalah satu bentuk &lt;span style="font-style: italic;"&gt;social responsibility &lt;/span&gt;– lebih kurang bermaksud – &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;orang memberi kita merasa, orang berbudi, kita berbahasa.   &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Penulisan dan penyelidikan akan memberi manfaat kepada kita sahaja &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(manfaat daripada penulisan dan penyelidikan kepada orang lain itu, lain cerita) &lt;/span&gt;– &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;maksudnya, kalau banyak tulisan dan penyelidikan, cepatlah kita naik pangkat. Dan, pangkat itu selalunya dinikmati oleh kita sahaja. Apa pula kisahnya dengan memberi khidmat lebih daripada yang diminta? &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Tidakkah kita terasa mahu berjasa kepada institusi yang membuatkan kita mendapat pangkat?  &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Tidakkah kita mengira bahawa banyak peluang yang telah disediakan oleh institusi supaya kita boleh menggapai cita-cita kita?  &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Semua itu adalah pilihan. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Dan, sememangnya daku suka mengulang frasa, hidup adalah pilihan. Tiada yang salah dan tiada yang betul. Yang ada hanya pilihan demi pilihan. Kalau mahu bilang tidak, itu juga sebuah pilihan, bukan?    &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"You only live once, but if you do it right, once is enough" &lt;/span&gt;– tak ingat siapa yang kata ..&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="margin: 5pt 0in; page-break-after: avoid; font-weight: bold;"&gt;&lt;span style=";font-family:&amp;quot;;font-size:12;"   lang="EN-MY"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-1128609501187041778?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/1128609501187041778/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=1128609501187041778' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1128609501187041778'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1128609501187041778'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/05/santai-serius-jangan-bilang-tidak.html' title='Santai Serius: Jangan Bilang Tidak'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-7422629250823390776</id><published>2009-05-09T20:23:00.003+08:00</published><updated>2009-05-09T20:45:08.460+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;p align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Assalamualaikum.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Tak jawab dosa. Hahaha.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Setelah sekian lama, daku seakan baru teringat yang daku mempunyai se'bidang' blog yang perlu kuusahakan. Dan, setelah sekian ketika, kini daku akan kembali mengerjakannya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Demam peperiksaan dengan rasminya tamat semalam - 8 Mei 2009&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Namun, demam &lt;em&gt;pasca-exam &lt;/em&gt;itu belumlah habis. Tapi, bagi diriku, Alhamdulillah, semunya telah dibereskan. Walau sedikit kecewa dengan &lt;em&gt;performance &lt;/em&gt;pelajar, daku masih boleh tidur lena. -- Ya, bagi pelajar yang membaca blog ini ... untuk subjek DA, &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;kelas A, 12 orang failed. Kelas B, 4 orang. Kelas C, 2 orang. Dan, kelas D, 11 orang. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Sesiapa yang terasa mereka tergolong di dalam golongan berikut, sila bersedia untuk &lt;em&gt;sub-paper &lt;/em&gt;yang peperiksaannya akan diadakan pada pertengahan Jun nanti. Atau, sediakan duit untuk &lt;em&gt;re-check &lt;/em&gt;sekiranya dikau rasa daku tidak meneliti kertas jawapanmu dengan sebenarnya &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;[sepatutnya perkara ini tidak boleh diwar-warkan kerana belum rasmi ... namun, selagi pihak-pihak tertentu &lt;em&gt;remain anonymous&lt;/em&gt;, daku rasa berita ini OK saja.]&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Oh ya, daku tidaklah mahu berceloteh panjang untuk 'entri kembali' ini. Namun ada 2-3 perkara yang kukira sebagai &lt;em&gt;snippet &lt;/em&gt;untuk entri akan datang mahu kucatatkan di sini. Antaranya:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Jangan bilang tidak.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Siri Diajar, Mengajar dan Belajar.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Lebih memberi, lebih yang kamu terima.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Cinta Hati Saya.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mahu Ikut?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt; &lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Apa cerita semua itu? Rahsia lah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mana boleh diceritakan lagi. Nama pun &lt;em&gt;snippet&lt;/em&gt;. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Sekurang-kurangnya untuk memberitahu dikau bahawa daku masih aktif dan OK untuk mengerjakan blog ini. Dan, memberi kepastian bahawa dikau tidak perlu merindukan daku keterlaluan kerana daku masih berada di sini &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;[jangan nafi, daku tahu dikau itu .... :p]&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sampai jumpa lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wassalam&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt; &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SgV5SkFJmcI/AAAAAAAAAMY/TJWxJrYj7j8/s1600-h/birthdaycake.jpg"&gt;&lt;img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 200px; FLOAT: left; HEIGHT: 132px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5333802693520103874" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SgV5SkFJmcI/AAAAAAAAAMY/TJWxJrYj7j8/s200/birthdaycake.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;&lt;strong&gt;P/s:&lt;/strong&gt; Pada 1 Mei yang lalu, genaplah setahun usia blog ini. Daku berdoa semoga daku akan sentiasa mampu untuk memeliharanya untuk setahun yang akan datang. InsyaAllah.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-7422629250823390776?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/7422629250823390776/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=7422629250823390776' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7422629250823390776'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7422629250823390776'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/05/assalamualaikum.html' title=''/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SgV5SkFJmcI/AAAAAAAAAMY/TJWxJrYj7j8/s72-c/birthdaycake.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-1159544020063872064</id><published>2009-04-22T14:02:00.002+08:00</published><updated>2009-04-22T14:17:16.565+08:00</updated><title type='text'>Holiday is over!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;I'm baaaaaack!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Syok betul lama bercuti dari ber'blog' ni ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Serasa banyak aspek kehidupan lain yang perlu diladeni selain daripada perbuatan nan satu ini.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Jenguk-jenguk ke kotak &lt;em&gt;chat&lt;/em&gt;,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;ada juga yang mengambil iktibar cerita temuduga dan &lt;em&gt;mock&lt;/em&gt; &lt;em&gt;teaching&lt;/em&gt;ku walaupun ceritanya tidak lah seberapa.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Semoga anda yang berkenaan, akan berjaya dengan apa yang anda lakukan.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Sekarang ini tengah sibuk dengan perihal &lt;em&gt;exam. Invigilate,&lt;/em&gt; buat &lt;em&gt;assessment, consultation&lt;/em&gt;, &lt;em&gt;marking - peak season&lt;/em&gt; untuk seorang pensyarah.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Lepas ni daku mahu bercuti lama. Tapi, tak pasti akan berkesempatan atau tidak.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;OK lah, sekadar makluman daku sudah balik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai jumpa lagi di lain &lt;em&gt;entry&lt;/em&gt;. Chow!&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-1159544020063872064?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/1159544020063872064/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=1159544020063872064' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1159544020063872064'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1159544020063872064'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/04/holiday-is-over.html' title='Holiday is over!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5951725627447482910</id><published>2009-03-21T07:22:00.002+08:00</published><updated>2009-03-21T07:24:49.759+08:00</updated><title type='text'>Santai: Menyantai</title><content type='html'>&lt;strong&gt;I'm on&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;blog sabbatical&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;.. will be back soon. &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;InsyaAllah.&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5951725627447482910?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5951725627447482910/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5951725627447482910' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5951725627447482910'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5951725627447482910'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/03/santai-menyantai.html' title='Santai: Menyantai'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4634576630095059827</id><published>2009-03-05T08:26:00.002+08:00</published><updated>2009-03-05T08:47:48.942+08:00</updated><title type='text'>Emosi: Aku telah kalah ...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Semalam hari cuti ulangtahun pertabalan DYMM Sultan Terengganu. Hari Isnin nanti cuti Maulidur Rasul.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Tapi masih ada kelas hari Khamis dan Ahad untuk sebahagian daripada pelajar, dan daku tidak berhajat untuk memberi kelepasan untuk hari tersebut walau apapun alasan mereka beri. Daku malah memberi amaran kepada sesiapa yang tidak hadir untuk kelas-kelas pada hari tersebut tidak akan dibenarkan untuk menduduki &lt;em&gt;test 2&lt;/em&gt;, &lt;em&gt;and I mean it.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Khamis.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku sampai ke kelas tepat 8.00 pagi.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Lampu sudah terpasang, ada 3 beg, tapi tiada orang. OK, mungkin mereka keluar. Daku &lt;em&gt;on&lt;/em&gt; kan &lt;em&gt;aircond&lt;/em&gt;, dan duduk di meja pensyarah. Sambil menunggu, daku menanda kertas ujian kelas lain.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;8.03am.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;5 orang pelajar perempuan masuk.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Daku terus menanda kertas. Sambil itu, daku berikan slip kedatangan untuk ditandatangani.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;8.11am.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Masuk lagi 4-5 orang pelajar lelaki. Senyap-senyap sahaja&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Mungkin mereka perasan mereka telah lambat masuk. Daku terus menanda kertas.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;8.15am&lt;/strong&gt;. &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Ada 5 orang pelajar lagi yang masuk. Riuh-rendah, riang gembira. Tak terasa langsung mereka telah berbuat salah.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Daku biarkan sahaja.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;8.16am&lt;/strong&gt;. &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Pelajar terakhir masuk. Raja datang lambat.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Daku biarkan juga.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Setelah mereka bersedia, daku biarkan mereka menunggu selama 5 minit tanpa berbuat apa-apa.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Kemudian, daku memulangkan kertas ujian mereka yang lalu - &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;seorang pun tak lulus&lt;/span&gt; - dan daku berkata dengan tenang:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#cc0000;"&gt;"Tak ada seorang pun yang lulus &lt;em&gt;and I really don't have any words to describe my disappointment. I think, no matter what, I never good enough for you. That's all for today. You all &lt;/em&gt;boleh balik. Thank you. Assalamualaikum."&lt;/span&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku terus meninggalkan kelas tepat 8.22am.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku telah kalah. Kalah dengan situasi.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Mungkin daku tidak kuat mencuba. Mungkin daku cukup tegar. Mungkin .... ya .. segalanya berkemungkinan.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku rasa berulangkali sudah daku katakan ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;kalau ada yang tak tahu tapi masih mahu belajar, daku berjuta kali sudi mahu memberi ... tapi, kalau mereka terang-terangan tidak bersifat mahu belajar, terasa seluruh usaha dibaling ke muka.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;Sakit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sedih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pedih.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku manusia biasa. Daku rasa perlu menangis untuk sebuah berian yang tidak pernah dihargai.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Persoalan: Adakah daku ikhlas selama ini?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin tidak seberapa ikhlasku, hingga mereka gagal untuk memanfaatkan segala-galanya.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku kalah!&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4634576630095059827?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4634576630095059827/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4634576630095059827' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4634576630095059827'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4634576630095059827'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/03/emosi-aku-telah-kalah.html' title='Emosi: Aku telah kalah ...'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4650559989927008972</id><published>2009-03-02T09:12:00.003+08:00</published><updated>2009-03-02T09:34:56.967+08:00</updated><title type='text'>Santai: Haaaa? Astaghfirullah!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Semalam lecture subjek &lt;em&gt;Organizational Politics&lt;/em&gt;, sampai kepada &lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;sub-topic &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;how to minimizing / curbing political behavior in organization,&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;strong&gt; dan salah satu cara adalah -&lt;/strong&gt; &lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;where resources are necessarily scarce, introduce clear rules and regulation to specify the use of the resources.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;Lalu, daku berikan analogi &lt;em&gt;scarce resources&lt;/em&gt; dengan merujuk kepada buku bertaraf&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;red spot&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;di perpustakaan.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Let say, we do need a book which may cost RM1000 per book. Since the university doesn't have any allocation for that, it may purchase a book. Thus, the book becomes scarce. As to prevent the political behavior (as people may hide or keep it to himself or etc), the book may be put in the red spot section and there will be clear rules and regulation to specify the use of book.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, what usually the rules that specify the use of red spot book?&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/Sas2au6iFkI/AAAAAAAAAMI/K5QIOgHAz4s/s1600-h/Red%2520Spot.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5308396418684294722" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 197px; CURSOR: hand; HEIGHT: 185px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/Sas2au6iFkI/AAAAAAAAAMI/K5QIOgHAz4s/s320/Red%2520Spot.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color:#ff0000;"&gt; Red spot&lt;/span&gt; from &lt;a href="http://www.theclearancespot.com/images/NewSiteDesign020208/Red%20Spot.png"&gt;here&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:+0;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;strong&gt;Mereka:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;*Terpinga-pinga dan bercakap-cakap sesama sendiri&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;Hello .... anybody there?&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mereka:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;*Masih senyap dan berbisik-bisik&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Oh, come on ... don't tell me that you never heard of red spot collection?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mereka:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;*Tersengih dan mengangguk&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;You don't know the red spot collection? Ohhh!!!&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;- Daku kehilangan kata.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mereka tersengih-sengih.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku tak tahu apa yang harus daku katakan dan rasakan lagi.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;I think I rest my case now.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Allahummarzuqni sabran waj'al hum min an-najihuun ... InsyaAllah!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4650559989927008972?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4650559989927008972/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4650559989927008972' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4650559989927008972'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4650559989927008972'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/03/santai-haaaa-astaghfirullah.html' title='Santai: Haaaa? Astaghfirullah!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/Sas2au6iFkI/AAAAAAAAAMI/K5QIOgHAz4s/s72-c/Red%2520Spot.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-6495564410845710237</id><published>2009-02-16T12:21:00.005+08:00</published><updated>2009-02-16T12:37:36.593+08:00</updated><title type='text'>Santai: Hisyyyy!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Daku membuat &lt;a href="http://hyeebudakbijak.blogspot.com/2009/02/teachers-note-test.html"&gt;entri begini di blog mereka &lt;/a&gt;seminggu yang lalu. Daku rasa sangat terang dan menyilaukan pandangan arahan itu.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Semalam, bertalu-talu panggilan telefon dan sms masuk untuk bertanyakan tarikh dan masa test. Satupun tidak kujawab. Dan, daku rasa, dikau tahu apa yang daku fikirkan terhadap mereka.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Hari ini, ada 4 orang pelajar dari kelas D ke bilikku. Perbualan kami begini:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mereka:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Miss, boleh tak kami nak minta jasa baik Miss untuk &lt;em&gt;postpone test&lt;/em&gt; ni ke hari Khamis, masa &lt;em&gt;tutorial&lt;/em&gt; kelas sebab kami tak kena pergi BTN minggu ni."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Tak boleh. I tak ada jasa baik."&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mereka:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Budi bicara Miss?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Apa yang dibudi-bicarakan? Kita bukan ada &lt;em&gt;trial &lt;/em&gt;kat &lt;em&gt;court &lt;/em&gt;nak bicara bagai. Tak de .. takde. Apa masalahnya kalau ambil hari ni?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mereka:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Kami tak sedia nak jawab. Tak &lt;em&gt;study&lt;/em&gt;."&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"That's not my problem!"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mereka:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Ummm ... takpe lah kalau tak boleh ... &lt;em&gt;thank you&lt;/em&gt; Miss."&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;Mereka mula bergerak menuju ke pintu dengan kecewa.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku suka&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Hahaha :evil :evil!&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Dah kalau tak pergi BTN, buat je lah hari Khamis tu. Itu &lt;em&gt;note&lt;/em&gt; untuk yang ke BTN je. Ni la penyakit kalau tak faham arahan betul-betul. Dah nak &lt;em&gt;graduate&lt;/em&gt; pun, nak memaham arahan pun payah!"&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mereka:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Yeayyy ... &lt;em&gt;thank you Miss ... thank you.&lt;/em&gt; Baiknya Miss!!!"&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"&lt;em&gt;Hooray&lt;/em&gt;."&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;Well, we've discussed that a good change agent must sensitive and tolerate to client's problem, right? And, considering myself as a change agent, I must do what I preached no matter how much I hate it!&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mujur kamu datang di waktu daku sedang bermurah hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau tidak ... lu pikir la sendiri!&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;P/s: Untuk pelajar kelas D, sekiranya ada yang&lt;em&gt; fail test&lt;/em&gt; tu, sila pastikan anda semua bersedia untuk &lt;em&gt;living like hell afterwards!&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;em&gt; &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-6495564410845710237?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/6495564410845710237/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=6495564410845710237' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6495564410845710237'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6495564410845710237'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/02/santai-hisyyyy.html' title='Santai: Hisyyyy!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-7462429677151728982</id><published>2009-02-14T21:38:00.002+08:00</published><updated>2009-02-14T21:44:26.318+08:00</updated><title type='text'>Santai: Betul ke dokumen ni?</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SZbKDQCA2aI/AAAAAAAAAL4/mPZ-IQEVIcY/s1600-h/dokumenku+%284%29.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 311px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SZbKDQCA2aI/AAAAAAAAAL4/mPZ-IQEVIcY/s400/dokumenku+%284%29.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5302647768467167650" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kadang-kadang bila kulihat 'benda' ni, macam main-main saja semua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Macam sijil buat program syok sendiri saja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Betulkah semuanya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ahhhhh ....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-7462429677151728982?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/7462429677151728982/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=7462429677151728982' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7462429677151728982'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7462429677151728982'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/02/santai-betul-ke-dokumen-ni.html' title='Santai: Betul ke dokumen ni?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SZbKDQCA2aI/AAAAAAAAAL4/mPZ-IQEVIcY/s72-c/dokumenku+%284%29.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-7345200093686527972</id><published>2009-02-10T14:19:00.003+08:00</published><updated>2009-02-10T14:53:32.763+08:00</updated><title type='text'>Serius: Ada apa dengan Nota?</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Banyak betul cerita-ceriti nota ini, kan? Tak akan pernah berhentinya polemik ini selagi masih ada penuntut dan guru.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kalau pada &lt;a href="http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/01/serius-pensyarah-baru-dan-nota.html"&gt;entri yang lepas &lt;/a&gt;daku bercakap mengenai pensyarah dan nota, kali ini entri ini adalah lebih kepada pelajar dan nota. Sebenarnya dah ditulis mengenai perkara ini &lt;a href="http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/05/serius-daku-nota-dan-dia.html"&gt;di sini&lt;/a&gt;. Namun, kali ini daku mahu melihat perkara ini daripada sudut yang sedikit berbeza.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Apa ceritanya?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku tidak tahu tentang dikau, namun, semasa daku bergelar pelajar, daku tidak pernah meminta nota daripada pensyarah&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;(maksudnya, pergi kepada pensyarah dan berkata, "Puan / Cik / Encik / Dr. / Profesor, bolehkah saya dapatkan nota untuk kuliah tadi? Saya tak dapat apa-apa pun di kelas tadi.").&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tetapi, setelah bergelar pengajar ini, daku ada juga mengalami peristiwa itu - tak banyak, kerana para pelajar sangat maklum caraku.&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;Cuma, pernah sekali, dengan selamba, seorang pelajar datang ke pejabatku, mengunjukkan &lt;em&gt;pen-drive&lt;/em&gt; nya dengan berkata:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;"Miss, can I copy all your notes into here?"&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku pandang sahaja, sampai dia rasa serba salah. Dan, mujur juga dia faham yang pandangan maut itu membawa maksud&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"huh? GTH&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;(&lt;em&gt;opps, pardon my language!&lt;/em&gt;)", maka, dengan penuh kemalu-maluan, dia segera sedar diri dan sedar tindak serta memohon maaf berkali-kali. (Dahsyat gila aura garangku .. huhu).&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku sebenarnya rasa pelik apabila ada pelajar yang datang ke kelas tanpa membuat apa-apa catitan. Tambah pelik, bila mereka hanya melopong mendengar syarahan.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Ya, mungkin mereka mempunyai &lt;em&gt;photographic memory&lt;/em&gt; atau minda yang sangat kuat menyerap seperti span basah, maka mereka tidak memerlukan sebarang catitan. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Namun, daku masih percaya, pasti ada sesuatu yang pensyarah beri perlu kita catitkan.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kemungkinan besar, kecenderungan untuk melopong tanpa mengambil nota disebabkan mereka banyak 'mewarisi' nota turun-temurun daripada senior mereka. Ditambah, nota itu daripada pensyarah yang sama, maka lagi senang kerja mereka.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;(Lihatlah pensyarah-pensyarah, sekiranya anda tidak mengemaskini nota anda, yang lama itu jugalah yang dihafal pelajar tanpa ada kesedaran untuk mencari sesuatu yang baru. Masakan anda lupa pepatah - &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"kalau guru kencing berdiri, murid pun kencing berlari ..."&lt;/span&gt;)&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kemahiran mengambil nota adalah sesuatu yang penting -&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;ini kerana ia melibatkan pemahaman, penumpuan dan kecekapan mengenalpasti mana satu nota penting atau nota sampingan. Sekiranya dikau tidak menguasai kemahiran ini, ia adalah sesuatu yang sangat merugikan!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Teringat perbualan dengan seorang teman yang baru menghabiskan pengajian di peringkat sarjana.&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;Katanya, di kelas, hampir semua rakan sekelasnya adalah &lt;em&gt;fresh graduate&lt;/em&gt; dan dia pula adalah golongan &lt;em&gt;'old-school'&lt;/em&gt; yang belajar dengan usaha sendiri (baca: tidak mengharap nota warisan).&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Apabila dia beriya-iya menyalin apa yang pensyarah cakap / syarahkan, rakan yang &lt;em&gt;fresh graduate&lt;/em&gt; itu kehairanan - "apa yang akak salin tu? Itu nota ke?" -- &lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;strong&gt;ohhh ... dia hanya terkedu.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Lihat, bandingan antara kita dan mereka. Di mana salahnya?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Teringat pula daku pada kisah sendiri semasa menuntut -&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;pensyarahku berlenggang datang ke kelas. Bila bersyarah, hanya ada satu dua perkataan sahaja yang tercatat di papan putih. Dan, daripada perkataan itu, dia mampu memberi syarahan tanpa henti selama 2 jam. Nah, masa itu, pandai-pandailah menilai, mana satu nota penting, nota sampingan.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Ada seorang rakan yang belajar trengkas dapat menulis banyak perkara. Tapi, bagi daku yang terkial-kial menulis, banyak benar lompangnya. Dan, bila balik ke bilik, kami membandingkan nota masing-masing dan belajar untuk melengkapkannya. Tak lengkap juga, dua tiga buku kami rujuk, namun, untuk pergi menghadap pensyarah meminta nota, tidak sama sekali.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Nota sebenarnya adalah catitan ringkas mengenai apa uyang kita faham - kalau kita faham sedikit, mungkin nota kita sedikit. Malah, nota yang daku syarahkan dalam kelas pun adalah nota yang kuringkaskan daripada buku teksmu ... menurut pemahaman ku.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Tak guna ada nota daripada orang lain sekiranya dikau tidak memaham satu apa pun mengenai yang ditulis itu.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Maka, pelajar-pelajar, belajarlah mengambil nota dengan betul. Tingkatkan kemahiran mendengar dan menumpukan. Jangan selalu bergantung kepada kawan. Sentiasa mahu berusaha.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Nasihat yang sangat cliche, namun, itulah yang masih relevan.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;Untuk bakal pelajar-pelajarku, daku tidak mahu melihat sebarang nota turun-temurun di semester hadapan, atau kamu daku humban ke luar kelas. Ya, daku boleh melakukannya!&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-7345200093686527972?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/7345200093686527972/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=7345200093686527972' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7345200093686527972'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7345200093686527972'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/02/serius-ada-apa-dengan-nota.html' title='Serius: Ada apa dengan Nota?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4864675469185736747</id><published>2009-02-01T14:26:00.004+08:00</published><updated>2009-02-04T19:31:35.646+08:00</updated><title type='text'>Santai: Something light to Share</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Daku rasa mungkin dikau sudah banyak kali membaca mengenai perkara-perkara ini. &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;But, even though I've read this over and over, it never fails to make me smile and feeling good about the life I've been through&lt;/span&gt;. Such a wonderful experience one can say ... Enjoy!&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;The majority of students in universities today were born in 1983. They are called "youth". They have never heard of&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"We are the World, We are the Children..." &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;and the&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Uptown Girl"&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;they know is by&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Westlife&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;not&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Billy Joel.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;For them, there has always been only&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;one Germany&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;and&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;one Vietnam&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;They do not know about&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt; the Soviet Union, Cold War,&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;and&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Perestroika.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;AIDS &lt;/span&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;has existed since they were born&lt;/span&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;. CD's have existed since they were born.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Michael Jackson &lt;strong&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;is already whitened.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;John Travolta&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;is always round in shape and they can't imagine how&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;this fat guy could be a god of dance.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;They believe that&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Charlie's Angels&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;and &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mission Impossible&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;are just new films out last year.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;They can never imagine life before computers (think&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Atari&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;).&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;They've never heard of&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Pac-Man&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;or&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Space Invaders.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;They can't believe&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;a black and white television&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;ever existed and&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;don't even know how to switch on a TV without a remote control.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;And&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;they will never understand how we could leave the house without a mobile phone.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;Let's check if we're getting old ...&lt;/strong&gt; &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;You understand what was written above and you smile&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;You need to sleep more, usually until the afternoon, and especially after a night out&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Your friends are getting married / having babies&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;You are always surprised to see small children playing comfortably with computers&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;When you see teenagers with mobile phones, you shake your head&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;You've developed more and more feelings about your work. It's now your life&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;You spend less and less time talking on phone with your friends daily&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;You meet your friends from time to time, talking about the good old days, repeating again and again all funny stories you have experienced together&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;Yes my friend, you're getting old! Ohhh ... ohhh ...&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4864675469185736747?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4864675469185736747/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4864675469185736747' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4864675469185736747'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4864675469185736747'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/02/santai-soemthing-light-to-share.html' title='Santai: Something light to Share'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-8221443938140292528</id><published>2009-01-22T00:34:00.003+08:00</published><updated>2009-01-22T01:15:24.445+08:00</updated><title type='text'>Serius: Pensyarah baru dan Nota</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Waktu duduk senggang menunggu kelas bermula, daku bertemu &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Puan A. &lt;/span&gt;Menyapanya, lalu terus dia melabuhkan punggung dan menyertaiku yang duduk. Terus bercerita tanpa dipinta (oh, Puan A sememangnya ramah, dan kadangkala keterlaluan pula ramahnya).&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Cerita punya cerita, termasuklah pada perihal pensyarah baru. Ia bermula setelah ada 2-3 orang pensyarah berjalan melalui tempat yang kami duduk-duduk itu. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"Ramai betul kan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;new lecturers now. I lost count&lt;/span&gt; dah. Dah la tak kenal kenal ... " &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;katanya.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Daku iyakan sahaja.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Kemudian, hikayat sebenar bermula.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"Eh, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;you know, &lt;/span&gt;ada la &lt;span style="font-style: italic;"&gt;my student &lt;/span&gt;dapat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;offer &lt;/span&gt;jadi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;contract lecturer in our fac. &lt;/span&gt;Hang tau, mula-mula dapat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;course code&lt;/span&gt;, datang la mai jumpa aku ni. OK la, nak mintak nasihat. Mak OK je nok. Tapi, yang tak tahan tu, lepas tanya itu ini, boleh pulak tanya - Puan, nota tak ada ke untuk saya pinjam?&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Bengang gila aku. Dah la masa belajar aku suap habis-habisan nota ke depa, ni dah nak jadi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;lecturer &lt;/span&gt;pun nota nak mintak kat pensyarah senior? Mendidih aku."&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Lecturer&lt;/span&gt; baru ni memang macam ni. Aku pun tak faham." &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Daku mengapi-apinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"Aku dulu ingat lagi, masa dapat kod baru ... dok berjaga 2-3 pagi tu &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;besa &lt;/span&gt;la (biasalah), nak &lt;span style="font-style: italic;"&gt;study. &lt;/span&gt;Ni, senang-senang nak mintak nota. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;How on earth, &lt;/span&gt;hang nak mengajar, hang ambil nota orang? Akai ada ka? Dah tak faham, mengajar student, lagi bengong la semuanya!"&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;- berapi makcik tu.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"Dah, apa hang buat kat dia?"&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"Aku bagi la &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;seketoi parpu&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;. Aku suruh dia pi cari &lt;span style="font-style: italic;"&gt;pass years, &lt;/span&gt;buat analisis sendiri, tengok topik mana yang di &lt;span style="font-style: italic;"&gt;stress&lt;/span&gt; kan, pastu buat la nota sendiri. Lagi pun, nota yang aku ajar dalam kelas tu dia pi humban mana? Guna sajalah. Bukan dia tak pernah belajar subjek tu!"&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Betoi dak?" &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;-- haih, tanya aku pulak!&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"Betul, betul. Memang la kan depa ni ... Tak pa lah, hang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;relax &lt;/span&gt;dulu. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Cool down. &lt;/span&gt;Aku nak &lt;span style="font-style: italic;"&gt;chow &lt;/span&gt;pi kelas ... nak mengamuk apa yang patut .." &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Hahahahaha &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;.. tawa kami berderai. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Sebenarnya itu merupakan fenomena yang membimbangkan, kerana sekiranya pensyarah bermula begitu, &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;ia merupakan satu petanda jelas bagaimana dia menanggapi kerjanya. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Padaku, menghampiri pensyarah senior untuk meminta nota adalah perbuatan yang sangat memalukan. Ia menunjukkan ketidaksediaan anda untuk menjadi pendidik. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Sudah kunyatakan dalam &lt;a href="http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/santai-persediaan-ke-kelas.html"&gt;entri terdahulu&lt;/a&gt; bagaimana memantapkan diri walaupun dengan keadaan yang paling tidak bersedia. Jangan sentiasa mahu mencari mudah, &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;kerana yang mudah dapat, mudah saja perginya.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Bila kurenung bait ini, daku terkenang kepada mak, bila ada ketikanya dia membahasakanku:&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"Hang ni tak mau susah langsung!"&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Mulanya daku membantah, kerana buat apa hendak menyusahkan diri kalau ada benda yang menyenangkan? Buat yang menyenangkan itu. Jangan nak pening-peningkan kepala dengan kesusahan.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Tapi, setelah menilai apa yang berlaku ini, hikmah mak ada benarnya.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Buat yang akan bergelar pensyarah ... tak kiralah apa pun sebab dikau menjadi pensyarah itu, dipaksa, terpaksa, direla, merela - &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;amanah yang terpikul, tunailah sebaiknya.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Mungkin &lt;span style="font-style: italic;"&gt;easy say than done&lt;/span&gt; ... itulah hakikatnya. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Tambah pula kita ini pemberi khidmat kepada orang lain yang menyangkuti seluruh tanggungjawab kita dan hak penerima khidmat itu. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Proses mengajar juga sebenarnya proses kita belajar. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Fahamkan diri dengan sefahamnya sebelum memahamkan orang lain. Kalau sedikit fahamnya, usaha, tambahkan pengetahuan. Pokoknya, jangan ambil mudah. Tiada perbuatan yang tiada balasan, tak kiralah semikro mana ia pada tanggapan anda.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-style: italic;font-size:100%;" &gt;Take one step at one time. Seek to understand, then to be understood&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;(mungkin berlainan konteks, tapi tetap relevan).&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Apa sangatlah ulangkaji untuk subjek yang pernah anda belajar suatu ketika dulu? Lagipun, anda pasti seorang yang bijak dan cepat faham .. kalau tidak, takkan anda menjadi pensyarah, kan?&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-8221443938140292528?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/8221443938140292528/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=8221443938140292528' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/8221443938140292528'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/8221443938140292528'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/01/serius-pensyarah-baru-dan-nota.html' title='Serius: Pensyarah baru dan Nota'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-8541265167723130402</id><published>2009-01-14T08:44:00.005+08:00</published><updated>2009-01-14T22:29:49.043+08:00</updated><title type='text'>Serius: Kerana aku pensyarahmu</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;Dikau tentu maklum mengenai hadis Rasulullah SAW:&lt;/strong&gt; &lt;strong&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Setiap sesuatu amalan itu tergantung di atas niat pelakunya."&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Maka, apabila daku menukar orientasi membuat &lt;em&gt;assignment&lt;/em&gt; di &lt;/strong&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;paper&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt; &lt;/span&gt;kepada blog, daku berniat untuk membuatkan pelajar-pelajar dapat mencuba sesuatu yang baru serta dapat juga meluaskan ruang lingkup pemikiran mereka ... Tiada lain maksudku ... memang hanya yang itu.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Namun, apabila ada yang mempertikaikan mengenai gred yang daku berikan pada setiap entri tugasan mereka, termenung daku seketika.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ada yang tidak berpuas hati apabila ada kumpulan yang mendapat A untuk entri yang mereka rasa jawapannya sangat biasa dan tidak setanding jawapan mereka. Malah, lebih teruk, mereka saling kutuk mengutuk di blog mereka - tentunya menggunakan gelar "&lt;em&gt;anonymous&lt;/em&gt;" itu.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pada mulanya, daku merasakan yang daku tidak perlu memberi justifikasi atas setiap gred yang diberikan kepada tugasan mereka. Namun, sedikit penjelasan &lt;em&gt;to clear the air&lt;/em&gt; mungkin perlu.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pelajar-pelajar,&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Sememangnya ada ketika kamu merasakan jawapanmu sangat bagus ditambah dengan semua fakta yang kamu lampirkan bersama. Tapi, yang harus kamu ketahui, cara kamu menyusun idea berdasarkan maklumat yang kamu ada adalah lebih utama.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pasti kamu sudah hafal kalimah yang selalu kuulang-ulang itu:&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Jawab ikut apa yang soalan tanya, bukan jawab ikut apa yang kamu tahu."&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Itu kuncinya. Menjawab mengikut soalan dan didasarkan dengan pengetahuan yang kamu ada sebenarnya adalah strategi yang terbaik.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Lagi, jangan kamu kira jawapan yang baik daripada kamu, boleh membuatkan daku merasa perkara yang sama apabila membacanya.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Bagiku,&lt;/strong&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;jawapan yang baik adalah jawapan yang bersifat menerangkan kepada pembaca. Jangan kamu fikir, kamu tidak perlu menyusun idea dan kata dengan wajar hanya kerana pensyarah kamu seorang yang berpengetahuan.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;Tidakkah kamu tahu, apabila daku menilai jawapanmu, daku telah 'menghilangkan' segala pengetahuanku untuk subjek itu, hanya kerana daku mahu 'belajar' sesuatu daripada pengamatanmu? Maka, sesiapa yang boleh membuatkan daku berasa 'faham dengan sebenar faham' mengenai apa yang mereka katakan, apakah tidak layak mereka mendapat gred yang baik?&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Dan lagi ... keseluruhan persembahan kamu bukan sahaja dinilai pada entri yang kamu tulis itu, tetapi participation kamu di kelas juga. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Maka, dengan sebab itu daku letakkan "Grade for the day" dan bukannya "Grade for the entry". &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Daku seboleh mungkin menjadi seorang yang tidak dianggap pilih kasih. Namun, kira di akhirnya, kamu tetap merasakan demikian, apa boleh daku buat. Selebihnya, kumohon keampunan andai begitu terserlah ketidakadilanku di matamu!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kesimpulannya&lt;/strong&gt; - &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;pastikan bila menjawab, susun idea dan kata-kata supaya pembaca senang mengenal pasti apa yang kamu maksudkan. Jangan membiarkan pembaca perlu "membaca di antara baris" &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;- &lt;strong&gt;kerana prinsip itu terpakai bila kamu malu untuk meluahkan perasaan saja. Lebih cepat pembaca faham dengan penyampaianmu, lebih baik&lt;/strong&gt;. &lt;strong&gt;Dan ingat,&lt;/strong&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;kamu bertanggungjawab &lt;strong&gt;memahamkan pensyarah kamu yang ini&lt;/strong&gt;, bukan sesiapa yang lain. Kalau orang lain mengomel mereka tidak faham, itu masalah mereka ...&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0);font-size:100%;" &gt;&lt;strong&gt;Kerana daku ini pensyarah,&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;daku lebih tahu siapa dirimu di mataku.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan, oleh kerana daku pensyarah&lt;/strong&gt;, &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;usah gusar dengan kehadiran "minda-minda kelabu'" yang sentiasa akan datang dan pergi sesuka hati.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan, oleh kerana daku pensyarahmu,&lt;/strong&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;memahamkan daku, itulah perkara utama yang kamu perlu.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ingat tu!&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-8541265167723130402?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/8541265167723130402/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=8541265167723130402' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/8541265167723130402'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/8541265167723130402'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/01/serius-kerana-aku-pensyarahmu.html' title='Serius: Kerana aku pensyarahmu'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4583675558689794435</id><published>2009-01-07T20:38:00.002+08:00</published><updated>2009-01-07T20:48:53.300+08:00</updated><title type='text'>Santai: Saya rasa sangat 'gay' hari ini ...!</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Hah, jangan nak fikir yang bukan-bukan. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Gay &lt;/span&gt;kan maksudnya gembira. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Maka, ayat itu boleh dibaca - &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;daku rasa sangat gembira hari ini. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bermain dengan kata-kata ini seronok, tahu?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kenapa daku berperasaan begini?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Untuk seorang pendidik&lt;/span&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(ewah!), &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;apabila pelajar memberi respon yang sangat baik di dalam kelas, aktif dan berlumba-lumba menjawab - tak kira salah atau betul - itu adalah sesuatu yang sangat menggembirakan. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ia membuatkan kedua-dua belah pihak - guru dan pelajar - berasa pertemuan di kelas itu sangat bermakna.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku perlu membuat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;acknowledgement &lt;/span&gt;- kelas itu adalah &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-weight: bold;"&gt;kelas AMD6PC. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bukanlah daku bias atau pilih kasih, tetapi yang patut dipuji, harus dipuji. Dan, daku memang mahu memuji mereka. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Sepanjang hampir 2 jam, banyak soalan yang ditanya, point dilontarkan, ketawa-ketawa, dan keberanian mereka yang tidak pernah menjawab sangat terserlah.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Harapnya ia bukanlah sekadar &lt;span style="font-style: italic;"&gt;spur of moment &lt;/span&gt;... tetapi berterusan sampai ke akhirnya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Untuk mereka yang membuatkan daku berasa &lt;span style="font-style: italic;"&gt;gay &lt;/span&gt;hari ini ... daku rasa mahu lebih memberi. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Nak bagi apa? &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Dikau ada idea?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4583675558689794435?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4583675558689794435/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4583675558689794435' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4583675558689794435'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4583675558689794435'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2009/01/santai-saya-rasa-sangat-gay-hari-ini.html' title='Santai: Saya rasa sangat &apos;gay&apos; hari ini ...!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5309491748857666356</id><published>2008-12-30T15:06:00.002+08:00</published><updated>2008-12-30T15:19:14.466+08:00</updated><title type='text'>santai Serius: Diajar, Mengajar dan Belajar - siri 1</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Suka daku nyatakan bahawa sekarang ini daku telah berjaya melengkapkan kitaran kehidupanku sebagai pelajar dan pengajar. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Belajar dan diajar pun sudah, mengajar juga sudah. Maka, sekarang ini, daku menghadapi hidup dengan menjalankan kesemua ini di atas satu jalan. Maksudnya, sambil mengajar, daku merelakan diri diajar dan belajar. Satu proses yang infiniti selagi kita bernafas dan selama kita mahu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tapi, kali ini, daku sekali lagi mahu bicara mengenai menjadi pensyarah yang berjaya. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Walaupun tiada satu petua yang benar cocok, namun, sekiranya ada nasihat yang baik, mengapa tidak diambil pengajaran, kan? Nasihat ini datangnya daripada &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Edwin Rosinski, profesor dan pengarah di pejabat Pendidikan Perubatan Universiti California, San Francisco&lt;/span&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;yang dibentangkan kepada&lt;/span&gt; &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;ahli Persatuan Kolej Farmasi Amerika di Seminar Perguruan 1987.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ada 27 item yang diutarakan oleh Rosinski, dan daku akan bicarakan berdikit-dikit, 5-6 item sekali perbincangan. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Sekiranya ada antara dikau, pelajar-pelajarku yang membaca entri ini, sudilah kalian respon kepadanya kerana hanya dikau yang menjadi penilai utama setiap apa yang daku lakukan di kelas. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bolehkah dikau menolong daku? Daku harap dikau tidak keberatan ...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Pesyarah yang berjaya (atau yang baik itu ...) adalah:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Presents material clearly and logically – mempersembahkan material pengajaran dengan jelas dan logik.&lt;/span&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Setakat ini, cara utama yang daku praktis bila mengajar adalah “talk and chalk”. Daku persembahkan perbincangan dalam bentuk kata kunci, dan daku akan bersyarah berdasarkan kata kunci tersebut. Pelajar perlu menguasai teknik mengambil nota, kerana mereka perlu menilai keseluruhan syarahan itu, yang mana perlu, yang mana tidak. Cara ini sebenarnya tidak berapa digemari oleh pelajar, kerana mereka bukanlah manusia yang gemar bersusah payah. Mereka tersangat suka kita memberikan segalanya kepada mereka – menggariskan apa yang penting, menyusun fakta untuk mereka dan segala-galanya. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Namun, maaflah, daku tidak berkongsi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;value&lt;/span&gt; dan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;preference&lt;/span&gt; yang sebegitu. Ya, daku golongan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;oldschool &lt;/span&gt;yang sentiasa percaya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;no pain, no gain.&lt;/span&gt; Sesuatu yang mudah didapati, akan cepat hilangnya. Maka, konsep bersusah payah dalam mendapatkan ilmu sangat daku hargai. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku mahu dikau semua sama merasai kemanisan meraikan rasa susah payah itu. Kalau dikau fikir susah payah itu halangan, dikau telah membuat satu keputusan yang sangat tidak wajar. Kesusahan itulah yang bakal memberikan kekuatan di saat tidak terjangka. Percayalah. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Enables the student to understand the basic principles of the subject – membolehkan pelajar memahami perkara asas dalam subjek yang diajar. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Itulah pentingnya kita bermula dengan memberi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;overview&lt;/span&gt; keseluruhan subjek sebelum kita meneruskan pengajaran. Lakukan secara &lt;span style="font-style: italic;"&gt;direct&lt;/span&gt; atau &lt;span style="font-style: italic;"&gt;indirect.&lt;/span&gt; Sewajarnya secara &lt;span style="font-style: italic;"&gt;direct,&lt;/span&gt; iaitu semasa setiap kali memulakan pengajaran. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Daku sukakan indirect (memahamkan mereka secara tersirat – kerana bila menerang yang tersirat kita lebih bebas untuk menasihat atau menyindir mereka di samping memahamkan mereka). Selebihnya, bergantunglah cara mana juga yang selesa kerana apa yang diharapkan adalah kefahaman mereka. Jangan berlepas tangan dengan mengatakan, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;“I don’t care whether you understand or not,”&lt;/span&gt; kerana ini membawa konotasi pelajar lembab memahami.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Kadang-kadang terlepas juga mulutku mengucapkan begitu apabila kita bersungguh-sungguh menerang, mereka tetap diam, kaku, tanpa sebarang reaksi. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Wajarkan begini saja: kita berhak mengucapkan kata-kata ini seandainya memang ketara kita yang lebih bersungguh memberi, sedangkan mereka seperti mahu tak mahu sudi menerima.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(255, 0, 0);"&gt;Can be clearly heard – boleh didengar dengar jelas. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sukakah dikau dengan orang yang bercakap seperti di dalam kelambu? Berbisik-bisik sahaja. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Dalam penyampaian ilmu, pastikan apa yang disampaikan boleh didengar dengan baik. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bagaimana? Sebolehnya, bila bercakap, pastikan sebutan dikau adalah jelas – tak kira lah dalam bahasa apa sekalipun syarahanmu itu disampaikan. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Jangan menelan perkataan yang dikau tidak tahu.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Cara mudah, sebelum ke kelas, pastikan segala bentuk sebutan yang memberi masalah untuk disebut dijelaskan. Maklumat di hujung jari – dikau boleh saja menaip perkataan tersebut pada &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;mirriam-webster dictionary&lt;/span&gt;, dan dia pasti sudi menerangkan. Atau, secara &lt;span style="font-style: italic;"&gt;quick-solution&lt;/span&gt;, tanya saja pensyarah bahasa – moga-moga mereka itu orang yang fasih bila berbahasa. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(204, 0, 0); font-style: italic;"&gt;Makes material intelligibly meaningful – menyediakan material yang berguna dan bermakna. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Siapa tidak mahu dikatakan bijak? Frasa bijak itu sendiri sangat tinggi nilainya. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Maka, terjemahkanlah kebijaksanaan seorang pensyarah itu kepada material yang diberikan kepada pelajar.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Bagaimana membuatkan material dikau bijak dan bermakna? Walaupun dikau telah mengajar subjek yang sama sejak sekian lama, jangan dikau biarkan notamu itu tidak dikemaskini. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Janganlah dikau berpuas hati memberikan pelajarmu nota yang sama yang dikau pelajari 10-15 tahun dulu. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sedarkah dikau yang dunia hari ini bergerak terlalu pantas? Mahukah dikau dipersalahkan sekiranya pelajarmu tersekat di kapsul masa dengan mempercayai bahawa apa yang diajar oleh pensyarah mereka menggunakan nota lampau boleh menyelesaikan masalah hari ini? &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Kita ini mahu menghasilkan generasi yang cepat berfikir dan cepat bertindak. Nota lama biarkan jadi sejarah, berikan mereka sesuatu yang kontemporari dan gunakanlah kekuatan dialektik mu untuk memaknakan pemikiran dikau dan mereka.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Maintains continuity in the course – memastikan kesinambungan di dalam kursus. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;OK, pertamanya, daku pun kurang pasti apakah kesinambungan itu. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Namun, daku rasa, kesinambungan itu bermaksud ada &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;flow&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt; yang sempurna apabila dikau menyampaikan &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;lecture&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;. Dengan kata lain, mengikut bab yang dirangka. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bagaimana mahu memastikan kesinambungan itu? &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Di sinilah letaknya kepada perancangan kuliah yang sistematik.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Jangan diingat perancangan kuliah itu hanya perlu untuk tujuan audit sahaja. Ia sangat membantu dikau dalam merangka keseluruhan penyampaian ilmu itu. Manusia kan tidak lepas daripada lupa? Maka, perancangan kuliahmu itu jawapan yang baik kepada maksud kesinambungan itu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(204, 0, 0); font-style: italic;"&gt;Has a democratic approach – mempunyai pendekatan yang demokratik. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Democratic approach?&lt;/span&gt; Sejauh mana mahu menjadi demokratik? &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Idea demokrasi sebenarnya bermaksud, semua orang (pelajar dalam kes ini) mempunyai hak yang sama di dalam kelas – hak untuk bertanya, berdiam diri dan sebagainya. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Maka, dalam konteks kelasmu, sebaik mungkin jauhilah perbuatan &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;diskriminasi&lt;/span&gt; dan &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;favoritisme &lt;/span&gt;itu. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Diskriminasi akan membuatkan pelajar berasa sangat jauh daripadamu dan favoritisme itu membuatkan mereka merasa bahawa tiada guna mereka berada di kelasmu.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Apabila itu terjadi, kelasmu tak ubah seperti sebuah negara apartheid. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Lebih daripada itu, bagaimana dikau akan menjawab sekiranya hancurnya kehidupan seorang pelajar hanya kerana sikap tidak demokratikmu itu? &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Layan semua dengan sama walaupun hatimu terlalu ingin memberi perhatian kepada yang tertentu. Dikau tidak dibayar untuk memberi perhatian hanya kepada seorang pelajar, bahkan semua. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Demokratik secara mudah bermakna, membenarkan semua pelajar mengambil bahagian di dalam kelas dan menerima segala bentuk pandangan dan jawapan mereka tidak kiralah sejauh mana tidak bersetujunya dikau dengan jawapan itu. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kalaupun mereka salah, itu adalah sesuatu yang normal dan &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;classroom is the place where you are supposed to do mistakes  without fear of being punished. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Jangan memaksa mereka bersetuju dengan pandanganmu kerana paksaan jarang membuahkan keputusan yang baik. kalaupun harus memaksa, lakukan secara &lt;span style="font-style: italic;"&gt;subtle&lt;/span&gt; supaya tidak terkocak ego intelek mereka. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Mendidik generasi kini perlu lebih daripada sekadar menarik rambut di dalam tepung. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Hormatilah mereka dan jangan dimalukan mereka di hadapan rakan, kerana tiada siapa yang rela dimalukan hatta sehina-hina makhlukpun. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Respect is earned after all.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bagaimana?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ya, menjadi baik itu kadang-kadang mudah, namun selalunya agak sukar juga. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Maka, gunakanlah logika dan kemanusiaan mu untuk memudahkan segalanya. Sekiranya tidak dapat dilakukan semua, jangan ditinggalkan semua. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tiada sesiapa yang berhak mendakwa cara ini atau cara itu betul, kerana di akhirnya semuanya adalah pilihan kita.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Buatlah pilihan yang baik untuk dirimu dan pelajarmu. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5309491748857666356?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5309491748857666356/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5309491748857666356' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5309491748857666356'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5309491748857666356'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/12/santai-serius-diajar-mengajar-dan_30.html' title='santai Serius: Diajar, Mengajar dan Belajar - siri 1'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-6322274537583828019</id><published>2008-12-21T16:03:00.007+08:00</published><updated>2008-12-21T16:34:19.944+08:00</updated><title type='text'>Santai: Teruskan Kecemerlangan itu</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Khamis, 18 Disember yang lalu, telah diadakan&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Majlis Makan Malam sempena Minggu Kualiti peringkat kampus&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Bersekali dengan majlis tersebut turut diadakan &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;penyampaian anugerah khidmat cemerlang dan anugerah khidmat setia bagi mereka yang telah berkhidmat selama 20, 25 dan 30 tahun.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mereka ini antara yang mendapat anugerah cemerlang&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Tahniah diucapkan.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5282152720488321378" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SU356coR0WI/AAAAAAAAAKo/4BkjbtnAtb8/s400/PC180506.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#003333;"&gt;L-R: Datin Hjh. Wan Esah, Fathiyah (bukan penerima), Anita, 'Atiqah Rashidah dan Normawati&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SU36f6Zd-8I/AAAAAAAAALA/GFSjlESA1dQ/s1600-h/PC180504.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5282153364134427586" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SU36f6Zd-8I/AAAAAAAAALA/GFSjlESA1dQ/s200/PC180504.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;  &lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SU36llFneII/AAAAAAAAALI/K4u6ual_3MM/s1600-h/PC180508.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5282153461493233794" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SU36llFneII/AAAAAAAAALI/K4u6ual_3MM/s200/PC180508.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;Bersama Anita dan Normawati&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Sedihnya, fakulti kami tiada siapa yang tercalon. Mungkin KP tak percaya dengan kerja-kerja anak buahnya, kot!&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Cemerlang selalunya diukur dengan penghasilan kerja yang dibuat. Namun, cara kerja dibuat tidak akan menjadi persoalan kerana siapa yang akan kisah dengan jalan kerja kalau &lt;em&gt;end&lt;/em&gt; nya sangat memuas hati?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Adakah daku &lt;em&gt;bitter&lt;/em&gt;?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tidak.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Cumanya kadang-kadang tidak dapat menahan diri dari membanding penerima hadiah tersebut dengan kualiti kerjanya &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;(mereka yang di dalam gambar itu tidak perlu khuatir dengan pandangan ini kerana mereka sememangnya layak menerimanya!).&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Pernah juga daku mendengar, ada yang dicalon mendapat anugerah berdasarkan 'sentimen kawan' - maksudnya, semasa si A menjadi ketua, dia melobi B untuk mendapat anugerah walau kualiti kerja B tiada langsung. Dan, ketika si B menjadi ketua, &lt;em&gt;it is pay back time&lt;/em&gt; -- lagi sekali, kualiti kerja tidak diambil kira.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Menjaga kecemerlangan adalah cabaran yang besar berbanding usaha mendapatkannya. Ia pasti akan menjadi kayu ukur terhadap pekerjaan yang kita lakukan kemudian hari. Namun, ia juga satu bentuk motivasi yang sangat bagus untuk memberikan yang terbaik.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pada mereka yang menerima anugerah dengan sebenar usaha dan kecemerlangan itu, tahniah diucapkan. Moga kecemerlangan itu akan berkekalan dalam pelbagai bidang.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Bagi yang belum terbukti cemerlang seperti daku ini ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;(well, I save the best for the last! .. huhu)&lt;/span&gt; ...&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;daku akan terus menjalankan tugas dengan sepenuh hati.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mungkin ganjarannya tidak nampak di mata, tapi bertaburan di jalan hidup kita yang selainnya.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Andai diiktiraf, berbangga dan teruskanlah kecemerlangan itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Andai tidak, berlapang dada, dan cubalah untuk terus memberi kerana ibarat kata &lt;a href="http://saifulislam.com/"&gt;Ustaz Hasrizal&lt;/a&gt;, &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"erti hidup dengan memberi".&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5282157030611639522" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SU391VFwXOI/AAAAAAAAALQ/ObAJ-TYtusA/s400/PC180509.JPG" border="0" /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;&lt;em&gt;My eyes are green with envy&lt;/em&gt; ... tapi orang tak perasan .. sebab semuanya pakai baju hijau ... ahaks!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;Tahniah dan tahniah lagi untuk anda semua!&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-6322274537583828019?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/6322274537583828019/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=6322274537583828019' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6322274537583828019'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6322274537583828019'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/12/santai-teruskan-kecemerlangan-itu.html' title='Santai: Teruskan Kecemerlangan itu'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SU356coR0WI/AAAAAAAAAKo/4BkjbtnAtb8/s72-c/PC180506.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-748726865303691654</id><published>2008-12-19T22:19:00.002+08:00</published><updated>2008-12-19T22:49:28.290+08:00</updated><title type='text'>Santai: Bagaimana result kamu?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sedari semalam, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;handphone &lt;/span&gt;ku 'bertali arus' (wuhuuu) menerima sms daripada &lt;span style="font-style: italic;"&gt;students &lt;/span&gt;yang berjaya (baca: lulus) dalam &lt;span style="font-style: italic;"&gt;exam &lt;/span&gt;yang lepas. Macam-macam bentuk ucapan diterima. Ada setengahnya tak sanggup daku terima. Haih.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Begitulah selalunya, kan?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Sekiranya kita berjaya, kita selalu rasa terhutang kejayaan kita dengan orang di sekeliling kita. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Well, &lt;/span&gt;tak payah hairan, kerana orang Malaysia ini antara yang tergolong dalam kelompok &lt;span style="font-style: italic;"&gt;collectivism &lt;/span&gt;- kata &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Hofstede&lt;/span&gt;. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Siapa dia, tanya Prof. Google. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tapi, bagaimana kalau tidak berjaya? &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Kita akan nisbahkan kepada orang lain juga. Sebelum akhirnya menyalahkan diri, kita akan sebolehnya menuding kepada orang lain -- lebih-lebih lagi kepada yang 'bertanggungjawab' menyumbang kepada kegagalan itu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku tidak kisah - sama ada dikau mahu suka atau benci daku kerana keputusan exam mu itu, kerana daku percaya setiap keputusan yang dikau raih, dikaulah penentu. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Dikau dapat A atau E sekalipun, dikau yang menentukannya. Daku tidak lebih sekadar menilai apa yang dikau fikir dan luahkan di kertas itu. Daku tidak mengira peribadimu untuk menggagal atau meluluskanmu. Daku tidak menggagalkan dikau walau dikau amat kubenci (uhuh!)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tapi tidak mengapa. Marah kalau itu yang dikau mahu. Moga dikau lebih mahu berusaha untuk terus berjaya di masa hadapan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Good luck!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"&gt;&lt;meta name="ProgId" content="Word.Document"&gt;&lt;meta name="Generator" content="Microsoft Word 12"&gt;&lt;meta name="Originator" content="Microsoft Word 12"&gt;&lt;link rel="File-List" href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5Cfisha%27s%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_filelist.xml"&gt;&lt;link rel="themeData" href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5Cfisha%27s%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_themedata.thmx"&gt;&lt;link rel="colorSchemeMapping" href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5Cfisha%27s%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_colorschememapping.xml"&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:trackmoves/&gt;   &lt;w:trackformatting/&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:donotpromoteqf/&gt;   &lt;w:lidthemeother&gt;EN-US&lt;/w:LidThemeOther&gt;   &lt;w:lidthemeasian&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeAsian&gt;   &lt;w:lidthemecomplexscript&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeComplexScript&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;    &lt;w:splitpgbreakandparamark/&gt;    &lt;w:dontvertaligncellwithsp/&gt;    &lt;w:dontbreakconstrainedforcedtables/&gt;    &lt;w:dontvertalignintxbx/&gt;    &lt;w:word11kerningpairs/&gt;    &lt;w:cachedcolbalance/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;   &lt;m:mathpr&gt;    &lt;m:mathfont val="Cambria Math"&gt;    &lt;m:brkbin val="before"&gt;    &lt;m:brkbinsub val="&amp;#45;-"&gt;    &lt;m:smallfrac val="off"&gt;    &lt;m:dispdef/&gt;    &lt;m:lmargin val="0"&gt;    &lt;m:rmargin val="0"&gt;    &lt;m:defjc val="centerGroup"&gt;    &lt;m:wrapindent val="1440"&gt;    &lt;m:intlim val="subSup"&gt;    &lt;m:narylim val="undOvr"&gt;   &lt;/m:mathPr&gt;&lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" defunhidewhenused="true" defsemihidden="true" defqformat="false" defpriority="99" latentstylecount="267"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="0" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Normal"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="heading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="35" qformat="true" name="caption"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="10" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" name="Default Paragraph Font"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="11" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtitle"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="22" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Strong"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="20" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="59" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Table Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Placeholder Text"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="No Spacing"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Revision"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="34" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="List Paragraph"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="29" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="30" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="19" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="21" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="31" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="32" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="33" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Book Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="37" name="Bibliography"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" qformat="true" name="TOC Heading"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;style&gt; &lt;!--  /* Font Definitions */  @font-face 	{font-family:Batang; 	panose-1:2 3 6 0 0 1 1 1 1 1; 	mso-font-alt:바탕; 	mso-font-charset:129; 	mso-generic-font-family:auto; 	mso-font-format:other; 	mso-font-pitch:fixed; 	mso-font-signature:1 151388160 16 0 524288 0;} @font-face 	{font-family:"Cambria Math"; 	panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; 	mso-font-charset:0; 	mso-generic-font-family:roman; 	mso-font-pitch:variable; 	mso-font-signature:-1610611985 1107304683 0 0 159 0;} @font-face 	{font-family:"Trebuchet MS"; 	panose-1:2 11 6 3 2 2 2 2 2 4; 	mso-font-charset:0; 	mso-generic-font-family:swiss; 	mso-font-pitch:variable; 	mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;} @font-face 	{font-family:"\@Batang"; 	panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0; 	mso-font-charset:129; 	mso-generic-font-family:auto; 	mso-font-format:other; 	mso-font-pitch:fixed; 	mso-font-signature:1 151388160 16 0 524288 0;}  /* Style Definitions */  p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal 	{mso-style-unhide:no; 	mso-style-qformat:yes; 	mso-style-parent:""; 	margin:0in; 	margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:12.0pt; 	font-family:"Times New Roman","serif"; 	mso-fareast-font-family:Batang; 	mso-fareast-language:KO;} .MsoChpDefault 	{mso-style-type:export-only; 	mso-default-props:yes; 	font-size:10.0pt; 	mso-ansi-font-size:10.0pt; 	mso-bidi-font-size:10.0pt; 	mso-ascii-font-family:Calibri; 	mso-fareast-font-family:Calibri; 	mso-hansi-font-family:Calibri;} @page Section1 	{size:8.5in 11.0in; 	margin:1.0in 1.0in 1.0in 1.0in; 	mso-header-margin:.5in; 	mso-footer-margin:.5in; 	mso-paper-source:0;} div.Section1 	{page:Section1;} --&gt; &lt;/style&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-748726865303691654?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/748726865303691654/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=748726865303691654' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/748726865303691654'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/748726865303691654'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/12/santai-bagaimana-result-kamu.html' title='Santai: Bagaimana result kamu?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-8363632973961184133</id><published>2008-11-27T08:43:00.002+08:00</published><updated>2008-11-27T08:51:12.926+08:00</updated><title type='text'>Serius: Ha ... ha ... tak tahu ...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Hari ini di &lt;a href="http://www.utusan.com.my/utusan/info.asp?y=2008&amp;amp;dt=1127&amp;amp;pub=Utusan_Malaysia&amp;amp;sec=Muka_Hadapan&amp;amp;pg=mh_08.htm"&gt;Utusan Malaysia - IPTA bazir banyak wang kerajaan.&lt;/a&gt;&lt;/strong&gt;&lt;a href="http://www.utusan.com.my/utusan/info.asp?y=2008&amp;amp;dt=1127&amp;amp;pub=Utusan_Malaysia&amp;amp;sec=Muka_Hadapan&amp;amp;pg=mh_08.htm"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Terkedu membaca berita ini. Tambah terkedu bila "abang misai" yang cakap. Oh, sungguh membimbangkan ni!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color:#000066;"&gt;Menurut Naib Canselor Universiti Teknologi Mara (UiTM), Prof. Datuk Seri Dr. Ibrahim Abu Shah, sebahagian besar penyelidikan yang tidak dimanfaatkan kini tersimpan di stor dan tidak digunakan untuk pembangunan negara.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Beliau hairan mengapa keadaan itu berlaku sedangkan mengikut pemerhatiannya, banyak penyelidikan tersebut mempunyai nilai komersial.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;''Pada saya kemungkinan perkara ini berlaku kerana ramai pensyarah atau penyelidik melakukan penyelidikan hanya untuk mendapat kenaikan pangkat tanpa menyedari ia bermanfaat jika dikomersialkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;''Ini satu pembaziran wang kerajaan. Kalau pensyarah nak buat penyelidikan, buatlah tetapi bukan semata-mata untuk kenaikan pangkat. Ia tidak berfaedah," ujarnya.&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sebenarnya, isu ini juga pernah daku perbincangkan dengan rakan-rakan sekerja yang lain.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kadang-kadang menjadi satu persoalan di hati kami ini mengenai sesetengah pensyarah yang aktif membuat penyelidikan yang apabila penyelidikan itu kita baca semacam tak punya &lt;em&gt;standard&lt;/em&gt;.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Bukanlah kita ini mendengkikan hasil tulisan mereka, tapi ... sementelah semua penyelidikan adalah berdasarkan geran institusi, pastinya institusi berhak menuntut hasil yang baik.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kadang-kadang, kajian segelintir mereka-mereka ini tak ubah seperti kajian pelajar diploma, malah lebih teruk daripada itu. Namun, ia tetap lulus sebagai sebuah kajian.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kalau perkara itu diutarakan pasti akan ada yang membuat ulasan&lt;/strong&gt;, &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"tak komersial ke, buruk ke, tak menepati &lt;em&gt;standard&lt;/em&gt; ke, janji aku tulis dan ada hasil penulisan. Cukup jam nanti, aku boleh naik pangkat. Kalau kau tulis baik sangat, kenapa sampai sekarang kat situ juga tempat kau?"&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Baru-baru ada teman memberitahu mengenai sesuatu tentang PTK. Teman itu sedang mencuba untuk penilaian TK5. Maka banyaklah keperluan untuk proses itu -&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;antaranya perlu menyediakan &lt;em&gt;proposal research&lt;/em&gt; untuk dibentangkan di hadapan panel nanti. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Teman tadi berasa gusar, kerana dia masih tiada tajuk yang sesuai. Tapi, sesuatu yang mengejutkan apabila ada teman lain yang akan turut ke PTK itu juga mendaftarkan &lt;em&gt;research&lt;/em&gt; yang telah disiapkan &lt;/strong&gt;- &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;yang telah dibentangkan untuk pelbagai tujuan, kenaikan pangkat ataupun pengesahan jawatan.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Alasan mereka yang berbuat demikian,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;cara begitu lebih senang kerana mereka pasti boleh &lt;em&gt;defend&lt;/em&gt; 'proposal' itu bila diasak oleh panel.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Terlintas di benakku, yang menjadi panel itu semua adalah yang berpangkat profesor.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Takkanlah dungu sangat profesor-profesor itu sampai tak boleh membezakan pembentangan &lt;em&gt;research&lt;/em&gt; yang masih bersifat "proposal" dengan &lt;em&gt;research&lt;/em&gt; yang sudah siap?&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Melainkan profesor-profesor itu juga dalam golongan kong-kali-kong putar alam, lepaslah mereka.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku juga hairan kenapa mereka yang memanggil diri mereka ahli akademik tegar berbuat demikian. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Terdesak sangatkah nak naik pangkat hingga sanggup menipu? Tidak sedarkah mereka perbuatan itu sama tahapnya seperti mengingkari sebuah amanah? Andai mereka lulus PTK dan menerima anjakan gaji, berkatkah duitnya?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ya, persoalan amanah dan keberkatan mungkin soal mereka dengan Tuhan.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Namun, perkara itu bersangkutan dengan manusia lain juga. Menerima sesuatu yang bukan hak kita, ertinya menzalimi hak orang lain.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Sekiranya yang dizalimi itu tidak memaafkan, besar impaknya kepada penzalim.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dari sisi yang lain, daku berasa aman dengan kenyataan Abang Misai - kerana daku ada alasan kuat kenapa daku tiada research&lt;/strong&gt; -- &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;tak cukup kuat lagi untuk dikomersialkan.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Namun, daku tidak sanggup untuk bergembira sangat, kerana semua ini sebahagian daripada tugasan ahli akademik.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Moga Allah memberikan daku kekuatan untuk melakukan semua ini.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;P/s: Daku pernah merasakan &lt;em&gt;research&lt;/em&gt; yang daku buat untuk tujuan pengesahan jawatan adalah &lt;em&gt;research&lt;/em&gt; yang paling 'cokia' sekali. Namun, setelah disemak, penilai siap letak &lt;em&gt;remark&lt;/em&gt; -- &lt;strong&gt;Berpotensi untuk dikomersialkan&lt;/strong&gt;. Tapi, daku masih tiada keberanian untuk mengkomersialkannya kerana daku masih rasa ia 'cokia'. &lt;em&gt;Next research, may be.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-8363632973961184133?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/8363632973961184133/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=8363632973961184133' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/8363632973961184133'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/8363632973961184133'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/11/serius-ha-ha-tak-tahu_27.html' title='Serius: Ha ... ha ... tak tahu ...'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5161903561541867973</id><published>2008-11-24T14:18:00.004+08:00</published><updated>2008-11-24T15:01:02.697+08:00</updated><title type='text'>Serius: Cerita PhD</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Hidup ini memang satu pilihan. Betapa Allah memuliakan kita dengan memberi kita seluruh kebebasan memilih. Pilihan yang benar dan pilihan yang salah.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan, bercakap mengenai pilihan, daku masih dihantui suatu rasa&lt;/strong&gt; - &lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;to do, or not to do.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Doing what? --&gt;&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;PhD.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Arghhh!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kalau nak dikirakan &lt;em&gt;dose + input&lt;/em&gt; untuk buat PhD ni, daku rasa daku dah selamat &lt;em&gt;viva&lt;/em&gt; sampai ke tahap ini. Banyak nya tak terkira (&lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;hmm, yeah, I'm exaggerating!&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;strong&gt;) .. Daripada penceramah universiti di Malaysia sampailah ke profesor dari universiti luar negara.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Tapi, kenapa .. kenapaaaa semangat itu tidak mari???? Apa masalahnya?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt; &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SSpJr2dJTxI/AAAAAAAAAKg/5aBHQQ-Rr4I/s1600-h/uow034828.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5272107331491548946" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 267px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SSpJr2dJTxI/AAAAAAAAAKg/5aBHQQ-Rr4I/s400/uow034828.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Tadi, satu lagi kesempatan menghadiri &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;bengkel PhD&lt;/span&gt;&lt;strong&gt; oleh &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Assoc. Prof. Dr. Charles Harvie, School of Economics, Universiti Wollongong, Australia.&lt;/span&gt; Beliau ke kampus secara kebetulan kerana beliau juga adalah seorang speaker untuk &lt;em&gt;Terengganu International Business and Economic Conference (TiBEC),&lt;/em&gt; anjuran Fakulti Pengurusan Perniagaan kampus yang bermula esok sehingga hari Jumaat ini.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;--- &lt;a href="http://www.uow.edu.au/commerce/econ/who/UOW010519.html"&gt;Assoc. Prof. Dr. Charles Harvie&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Seperti yang diterangkan oleh penceramah terdahulu, ceramah Dr. Harvie tiada yang baru. Namun, atas kapasiti beliau sebagai &lt;em&gt;external examiner, &lt;/em&gt;untuk tempoh 19 tahun, beliau banyak memberi tips bagaimana untuk mengharungi sebuah&lt;/strong&gt; &lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;'journey to PhD'&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;strong&gt; - bagaimana &lt;em&gt;getting startes, ongoing issues (supervisor vs. student), getting the most out of your thesis, thesis write-up and submission.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Input yang tersangat baik. Ada lah sedikit keterujaan itu. Tapi, sekejap sahaja ... Ish, ish ...&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;Tapi, satu perbandingan -&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;apabila ceramah PhD disampaikan oleh penceramah yang &lt;em&gt;non-Malaysian&lt;/em&gt; seperti Dr. Harvie ini, kecenderungan penceramah ini membuatkan &lt;em&gt;audiens&lt;/em&gt; berasa &lt;em&gt;less intimidated&lt;/em&gt; dengan PhD sangat tinggi berbanding dengan penceramah Malaysian di atas topik yang sama.&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku pernah menghadiri kursus &lt;em&gt;Doctoral Accomplishment&lt;/em&gt; yang disampaikan oleh penceramah &lt;em&gt;Malaysian&lt;/em&gt;. Inputnya bagus, namun, apabila sampai di akhir ceramah, hampir separuh yang &lt;em&gt;chicken out&lt;/em&gt; nak buat PhD. Kerana apa?&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kerana gaya penceramah tersebut bercerita seoalah-olah PhD memang cara terbaik untuk membuatkan kita ini mendapat &lt;strong&gt;P&lt;/strong&gt;ermanent &lt;strong&gt;H&lt;/strong&gt;ead &lt;strong&gt;D&lt;/strong&gt;amage. Ditambah dengan cerita ada calon terbaik PhD yang sampai membunuh diri, &lt;em&gt;we really don't want to end up like that.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mungkin niat penceramah itu baik .. untuk menyatakan bahawa PhD itu isn't &lt;em&gt;a bed of roses&lt;/em&gt; ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;tapi, untuk memujuk orang, cara itu kelihatan sangat menakutkan.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Akhirnya, yang lemah semangat macam daku ini, akan habis terbang semangatnya.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku pernah sampai kepada &lt;em&gt;conclusion&lt;/em&gt;, Dr PhD di Malaysia ini &lt;em&gt;too proud&lt;/em&gt; bila dapat &lt;em&gt;title &lt;/em&gt;Dr. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Yang mahu menolong menaikkan semangat orang lain untuk buat PhD itu sedikit sangat. Tapi, yang menjadi "kekwat tak tentu hala" ramai. Tambah bila menjadi &lt;em&gt;supervisor&lt;/em&gt;, sangat &lt;em&gt;demanding&lt;/em&gt; dan menyusahkan dan tidak mendokong integriti akademik itu. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Berapa banyak kes kawan-kawan sekerja yang bermasalah dengan &lt;em&gt;supervisor &lt;/em&gt;mereka di universiti di dalam Malaysia ini dan tertangguh PhD nya. &lt;em&gt;Supervisor &lt;/em&gt;susah nak dihubungi, &lt;em&gt;supervisor&lt;/em&gt; yang asyik menyuruh pelajar tukar tajuk berkali-kali dan seribu macam masalah yang lain. Kiranya, prinsip &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"bertolong-tolongan dalam kebaikan"&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt; yang dianjurkan Islam dalam surah Al-Asr&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;itu jauh daripada praktiknya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mungkin kesimpulan ini salah kerana tidak disokong oleh data yang betul. Tapi, itulah yang selalu kedengarannya.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan, selalu juga daku dimomokkan dengan kata-kata ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Kalau mahu duduk senang, tapi susah nak lulus, buatlah PhD kat Malaysia ni .."&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ada sesiapa nak tolong jawab?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5161903561541867973?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5161903561541867973/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5161903561541867973' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5161903561541867973'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5161903561541867973'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/11/serius-cerita-phd.html' title='Serius: Cerita PhD'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SSpJr2dJTxI/AAAAAAAAAKg/5aBHQQ-Rr4I/s72-c/uow034828.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2052856457858073110</id><published>2008-11-24T14:08:00.003+08:00</published><updated>2008-11-24T14:13:18.799+08:00</updated><title type='text'>Santai: Cerita sengsara + Bahagia</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SSpFlT9GKHI/AAAAAAAAAKY/CA4VCOHCgVQ/s1600-h/GILA+(29).JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5272102821104593010" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 187px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SSpFlT9GKHI/AAAAAAAAAKY/CA4VCOHCgVQ/s400/GILA+(29).JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt; Gambar hanya hiasan semata-semata.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:0;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Daku baru habis marking.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;4 bundle answer scripts. Last paper on last day&lt;/em&gt; .. petang plak tu. &lt;em&gt;119 students. Essay type. Manglish style. You do the math.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Huuuuu .. satu penyeksaan dan penderaan mental.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tapi,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;esok daku mahu pergi berpoya-poya. Gaji lah pulak ... &lt;em&gt;How rewarding&lt;/em&gt;!&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-2052856457858073110?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/2052856457858073110/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=2052856457858073110' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2052856457858073110'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2052856457858073110'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/11/santai-cerita-sengsara-bahagia.html' title='Santai: Cerita sengsara + Bahagia'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SSpFlT9GKHI/AAAAAAAAAKY/CA4VCOHCgVQ/s72-c/GILA+(29).JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5949793871398170598</id><published>2008-11-13T15:38:00.004+08:00</published><updated>2008-11-13T15:44:48.905+08:00</updated><title type='text'>Point to Ponder</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Jangan menuntut ilmu kerana untuk TIGA perkara ini ...&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;... senjata berhujah&lt;br /&gt;... kebanggaan&lt;br /&gt;... kerana riak&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Jangan pula ditinggalkan kerana TIGA perkara ini ...&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;... malu&lt;br /&gt;... tidak suka&lt;br /&gt;... berpuas hati dengan kejahilan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;~Saidina Umar al-Khattab~&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5949793871398170598?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5949793871398170598/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5949793871398170598' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5949793871398170598'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5949793871398170598'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/11/point-to-ponder.html' title='Point to Ponder'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-6795872386638460628</id><published>2008-11-13T03:30:00.001+08:00</published><updated>2008-11-13T03:32:39.070+08:00</updated><title type='text'>Santai: Apa dah Jadi?</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Apa dah jadi?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Apa dah jadi? &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Sampai sekarang takde &lt;span style="font-style: italic;"&gt;post &lt;/span&gt;lagi?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Apa dah jadi ...?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Daku bizi ... ooo ... sabarlah menanti ...&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-6795872386638460628?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/6795872386638460628/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=6795872386638460628' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6795872386638460628'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6795872386638460628'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/11/santai-apa-dah-jadi.html' title='Santai: Apa dah Jadi?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-1859284108100048271</id><published>2008-10-29T22:13:00.002+08:00</published><updated>2008-10-29T23:12:15.382+08:00</updated><title type='text'>Serius: Kalau tak tahu, tanya ...!</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Selasa, selepas cuti Deepavali, daku menjadi sibuk menyediakan segala keperluan penilaian akhir pelajar. Dan, oleh kerana ramai yang tidak hadir ke kelas terakhir hari itu, maka berbondong-bondonglah yang sibuk mahukan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;result test &lt;/span&gt;sehingga daku terpaksa menipu ada taklimat audit (sedangkan sebenarnya daku sibuk melakukan pengiraan markah di dalam pejabat!).&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Seperti biasa, ramai yang tidak bepruas hati dengan markah masing-masing. Usaha secupak, harapkan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;result &lt;/span&gt;segantang ... &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Lepas tu sibuk suruh kita tambah markah supaya lebih banyak. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;There's no way, no &lt;/span&gt;jalan, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Jose!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sampai kepada satu kumpulan pelajar lelaki (yang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;score carry marks &lt;/span&gt;memang tak lulus) masuk. Tersengih-sengih macam kerang busuk. Daku biarkan saja. Nak tengok apa reaksi mereka. Berbisik-bisik. Ketawa-ketawa. Lalu ku &lt;span style="font-style: italic;"&gt;sound&lt;/span&gt;:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Kalau dah tak de apa-apa, silalah keluar. Ramai lagi yang nak masuk tu."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Alah Miss ni. Kejap la ... Bilik Miss ni best. Sejuk. Kejap la Miss ..."&lt;/span&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;hisyyyy!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Miss, ada harapan ke kitaorang ni nak lulus dengan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;carry mark &lt;/span&gt;macam ni?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"&lt;span style="font-style: italic;"&gt;You tell me ...&lt;/span&gt;" &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Susah la Miss ..."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Apa yang susahnya? Bukan ada kena kira-kira. Baca je, hafal apa yang patut, lulus la."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Hmmmphhh ..."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Kalau tak faham, datanglah buat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;consultation. My office &lt;/span&gt;ni sentiasa terbuka untuk &lt;span style="font-style: italic;"&gt;you all,&lt;/span&gt;" &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;daku mempelawa.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Consultation&lt;/span&gt; tu yang susah tu ..." &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;balas mereka.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Apa yang susah? &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Well, &lt;/span&gt;kalau nak rasa gembira dengan perasaan bodoh sendiri, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;up to you then," &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;straight to their faces.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Sebenarnya, kami takut ..."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Takut? Takut apa?" &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Consultation &lt;/span&gt;pun takut? Hairan betul.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Kami takut, kalau kami datang buat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;consultation, &lt;/span&gt;nanti ada tajuk yang kami tak faham, mesti Miss kata, bodoh, benda senang macam tu pun tak tahu ..."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Istighfar panjang daku sendirian. Daku akui yang kadang-kadang terdapat ketidakwajaran dalam ketidakfahaman mereka -- seperti konsep-konsep asas dalam politik. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;You just can't afford not to understand it in the first place or otherwise you'll lost all the way.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; &lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;But, still ... I'll try my best to handle all their questions though, no matter how silly the question is. After all, classroom is where you can makes all the silly mistakes.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Another thing, this is the reason why you shouldn't assume on something.&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-style: italic;"&gt; Assume = make ass of you and me!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Ini rupanya halangan untuk tak mahu &lt;span style="font-style: italic;"&gt;consult lecturer? &lt;/span&gt;Takut ditempelak sebab tak faham, sampai rela mengulang satu paper 2-3 kali? Kalau daku kata bod*h, katalah pula daku ni jahat mulut!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Pelajar-pelajar,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Consultation&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;adalah satu bentuk perbincangan untuk meleraikan sebarang ketidakfahamanmu. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Dan, ia tidak sama dengan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;lecture. &lt;/span&gt;Maka, janganlah berharap bila datang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;consultation, lecturer&lt;/span&gt; perlu mengulang keseluruhan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;lecture. &lt;/span&gt;Salahkan dirimu sekiranya tidak memberi perhatian semasa di dalam kelas. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku faham, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;assumption &lt;/span&gt;itu berlaku kerana &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;dikau merasakan yang daku akan menempelak dirimu sekiranya banyak benda yang tidak kamu fahami dalam sesebuah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;chapter. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bila daku menempelak, maksudnya, &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;daku mengesani sejauh mana kamu serius atau tidak di dalam kelas. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Siapa yang tidak akan marah, kalau dikau datang menghadap guru tanpa ada sebarang persediaan? Tak kiralah sejauh mana kefahaman kamu itu, bersedia apabila melakukan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;consultation. &lt;/span&gt;Sekiranya kefahaman kamu menyalahi yang sepatutnya, daku tidak akan ragu-ragu untuk membetulkannya kerana itulah maksud &lt;span style="font-style: italic;"&gt;consultation.&lt;/span&gt; Namun, sekiranya kamu berkira, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;consultation &lt;/span&gt;itu sebagai &lt;span style="font-style: italic;"&gt;personal lecture &lt;/span&gt;kepadamu, sememangnya kamu harus berasa takut seperti pelajar tadi.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Melalui &lt;span style="font-style: italic;"&gt;consultation &lt;/span&gt;kita mendapat peluang untuk bertanyakan perkara yang kita tidak sempat atau malu bertanya di dalam kelas. Dan, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;plus value consultation &lt;/span&gt;ini akan membentuk jalinan hubungan yang lebih baik antara dikau dan pensyarah - kerana pensyarah boleh mengesani sejauh mana &lt;span style="font-style: italic;"&gt;performance&lt;/span&gt; dikau dan boleh menasihati dikau apa tindakan yang wajar diambil untuk lulus dan seterusnya memegang ilmu yang dipelajari.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Faham maksud &lt;span style="font-style: italic;"&gt;consultation&lt;/span&gt; sekarang? Buatlah kesimpulan dan keputusan sendiri sama ada dikau mahu melakukan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;consultation. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Daku sentiasa ada untuk dikau.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-weight: bold;"&gt;Selamat berjaya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-1859284108100048271?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/1859284108100048271/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=1859284108100048271' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1859284108100048271'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1859284108100048271'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/10/serius-kalau-tak-tahu-tanya.html' title='Serius: Kalau tak tahu, tanya ...!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2894899330990397702</id><published>2008-10-25T16:26:00.002+08:00</published><updated>2008-10-25T16:43:33.405+08:00</updated><title type='text'>Santai: A rambling</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku perlu menulis sesuatu! Maka, jadinya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;a rambling.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku 'bekerja keras' selama dua minggu ini. Sungguh meletih dan melelahkan. Perlu istirahat yang panjang.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Semalam, daku 'bekerja keras' untuk keperluan 'rumah tangga' ku, dan sebab itu daku kelelahan untuk hadir majlis makan malam ala taman dikau. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Nadhrah beriya-iya mengajak. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"&lt;span style="font-style: italic;"&gt;No fun without you&lt;/span&gt;," &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;katanya. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Should I take it as compliment or what? &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Balasku:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Keseronokan itu boleh saja terjadi sekiranya kamu boleh &lt;span style="font-style: italic;"&gt;enjoy &lt;/span&gt;apa yang kamu buat. Maka, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;enjoy &lt;/span&gt;saja. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;I don't think my presence makes any significant &lt;/span&gt;..." &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;- &lt;span style="font-size:78%;"&gt;pergh, poyo habis! &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tapi, itulah ... daku memang lelah dan letih.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Banyak sebenarnya yang mahu daku ceritakan ... tapi, alasan klise - tak tahu mana nak mula! Nak bercerita tentang &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;kemarahanku pada seseorang, tentang pengalaman berselisih bahu dengan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;who's who&lt;/span&gt; di seminar yang daku hadiri itu, tentang cerita orang yang hanya tahu mementingkan diri sendiri &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;... dan .. macam-macamlah. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;I'm suffering from incoherent mind right now! Seriously!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Selebihnya -- masih banyak perkara yang belum terlangsai.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Report &lt;/span&gt;audit. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Belum buat.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-style: italic;"&gt;Carry mark. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Malas nak &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;prepare&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-style: italic;"&gt;Test paper. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Malas nak marking.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-style: italic;"&gt;Assessment evaluation. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Arghhhhh!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 102); font-weight: bold;"&gt;P/s: Daku tak pasti sekiranya dikau 'menziarahi'ku esok, adakah dikau akan memperolehi apa yang dikau hajati. Daku letih!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-2894899330990397702?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/2894899330990397702/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=2894899330990397702' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2894899330990397702'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2894899330990397702'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/10/santai-rambling.html' title='Santai: A rambling'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2178712409391595596</id><published>2008-10-22T08:00:00.000+08:00</published><updated>2008-10-22T08:00:00.249+08:00</updated><title type='text'>Serius: Amanah dan Keinginan</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Ramai rakan pensyarah di kampus ku ini mendapat kenaikan pangkat dengan mudah akhir-akhir ini setelah proses pemilihan di'&lt;em&gt;delegate&lt;/em&gt;'kan kepada cawangan untuk membuat penilaian. Alhamdulillah, rezeki mereka. Daku tumpang berbangga.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Ada seorang teman mencadangkan agar daku 'turut serta' memohon kenaikan pangkat ini kerana pada pandangan beliau daku ini sudah lebih dari layak untuk berbuat demikian &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;[begitu sekali pandangan dia ... ]. Daku hanya tersenyum sumbing sahaja mendengar cadangannya [yang kemudian membuatkan dia 'malas' untuk memotivasikan daku :p].&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Padaku, memang prosesnya kelihatan relatif senang. Namun, bagi daku yang tiada keinginan [serius!] untuk itu, perkara ini bukanlah bentuk motivasi yang perlu. Daku tidak pernah teruja pun untuk perkara itu. Memanglah ia menjanjikan satu bentuk keistimewaan dari segi tangga gaji dan sebagainya. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Dah tak minat tu, tak boleh nak kata apalah. Daku tak kisah kira ditempelak bodoh dan rugi kerana menolak peluang.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sifir mudahku &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;- setiap keistimewaan datang bersama amanah yang bukan sedikit. Dan, setiap amanah akan ditanya. Banyak sudah antara sekian amanah daku tak mampu atau tak pasti tertunai, kenapa mahu ditambah amanah yang lain pula?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Keinginan itu satu perkara, namun kewarasan akal pada sesuatu yang abstrak seperti amanah itulah yang paling utama. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Bukanlah mahu mendabik dada menyatakan daku ini terlalu amanah - cuma, daku mahu katakan, daku tenang dan senang pada beban yang ada. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Dan, tuntutan daripada kenaikan pangkat itu sememangnya daku tahu tidak mampu kutunaikan pada masa sekarang. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Akan datang, tak tahulah.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Selalunya, bila keinginan melebihi daripada rasa mahu menjalankan amanah, kita akan memenangkan keinginan. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Pelajar diajar lebih kurang, selalu tiada di pejabat kerana sibuk dengan tuntutan keinginan tadi, mempergunakan keistimewaan untuk tujuan yang tidak sepatutnya adalah antara contoh biasa yang menyebabkan daku takut untuk mengiyakan keinginan itu. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Walaupun bukan semuanya begitu, namun realiti yang yang berlaku di depan mataku sangat memualkan. &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kata orang, kalau tidak boleh menjadi baik, janganlah suka membuat kejahatan &lt;/strong&gt;- &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;lebih kurang maksudnya, kalau tak mampu memegang amanah, jangan cuba untuk memikulnya. Sedapnya sekarang. Di sana? Nauzubillah.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Buat rakan-rakan yang berjaya mengimbangi amanah dan keinginan, tahniah daku ucapkan - anda semua adalah idolaku. Doakan semoga daku akan menjadi seperti kalian juga.&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Amin.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-2178712409391595596?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/2178712409391595596/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=2178712409391595596' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2178712409391595596'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2178712409391595596'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/10/serius-amanah-dan-keinginan.html' title='Serius: Amanah dan Keinginan'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-1281538806357150700</id><published>2008-10-21T08:00:00.000+08:00</published><updated>2008-10-21T08:00:00.748+08:00</updated><title type='text'>Santai: No Small Act of Kindness</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Kita ini selalu &lt;em&gt;underestimate &lt;/em&gt;sesuatu yang relatifnya kecil, tetapi membawa kesan yang sangat besar ... [macam iklan Softlan&lt;span style="font-size:78%;"&gt;TM &lt;/span&gt;pulak, kan?].&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku ini bukanlah antara manusia yang selalu mendapat kata-kata perangsang daripada orang yang hampir denganku. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Dan, &lt;em&gt;my parents &lt;/em&gt;bukanlah jenis yang &lt;em&gt;expressive&lt;/em&gt;. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Maka, dengan didikan begini, daku selalu mengesampingkan impak kata-kata perangsang kita kepada orang lain.&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Namun, bila membaca komen-komen pelajar di laman friendster&lt;span style="font-size:78%;"&gt;TM&lt;/span&gt;, atau di blog mereka, ramai yang berbesar hati bila daku mencoret atau mengucapkan sesuatu di laman mereka. Ucapan sekecil "Happy birthday" pun sudah cukup membuatkan mereka gembira (or at least!). &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Bukan daku tidak sedar hakikat ini ... Namun, kerana sering terlupa, daku mengambil mudah perkara-perkara ini. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Lupa itu kerana mungkin saja kita jarang melakukan, atau kerana kita tidak pernah diperlakukan begitu. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Dan, kata-kata itu, tidak kiralah baik atau buruk, kiranya pengucapan berbetul dengan masa, akan terpahat di ingatan sampai bila-bila. Dan, dalam konteks anak-anak (atau subordinate), ia ibarat menjadi suatu kenangan yang akan mencetuskan memori mereka terhadap kita.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan, daku mungkin mempertimbangkan untuk lebih mudah untuk memberi kata-kata positif &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;[walaupun daku sendiri mengalami defisit dalam perkara ini] &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;kepada mereka. Moga-moga, ia memberi kesan yang besar walaupun datang daripada sesuatu yang kecil ...&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-1281538806357150700?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/1281538806357150700/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=1281538806357150700' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1281538806357150700'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1281538806357150700'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/10/santai-no-small-act-of-kindness.html' title='Santai: No Small Act of Kindness'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-6234640308991292510</id><published>2008-10-20T00:33:00.002+08:00</published><updated>2008-10-20T00:56:22.542+08:00</updated><title type='text'>Santai: Satu rasa</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Seminggu lepas daku bertugas di luar pejabat. Terganggu kelas-kelas semua.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Hari ini pun serupa juga. Perlu menghadiri konvensyen. Bermaksud, akan keluar pejabat sehingga hari Khamis ini. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Antara perkara-perkara sampingan yang perlu dilakukan untuk memastikan kemandirian dan kelestarian diriku sebagai pensyarah tentunya, dan sebagai insan pada sisi selebihnya. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Di sebalik rasa untuk melestari dan memandiri, daku terkepung dengan rasa bersalah -&lt;/span&gt; &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;bersalah kerana tidak berupaya menghabisi kelas dengan amanah sepatutnya. Walaupun kesemua syarahan telah kusampaikan mengikut silibus, kepadatan aktiviti untuk tempoh dua minggu ini menyebabkan daku tak dapat menamatkan pengajaran dengan penamat yang wajar. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Semalam, niatnya mahu membincangkan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;test &lt;/span&gt;2 dengan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;part &lt;/span&gt;5. Namun, tak sampai suku kelas yang hadir&lt;/span&gt; - &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;kerana yang lainnya memberi alasan ada &lt;span style="font-style: italic;"&gt;presentation&lt;/span&gt; untuk subjek lain [&lt;span style="font-style: italic;"&gt;presentation&lt;/span&gt; yang mengambil masa kelasku - sesuatu yang sangat tidak kena]. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku hilang &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;mood&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;, dan setelah berbincang sedikit sebanyak, daku menamatkan kelas dalam masa setengah jam sahaja.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Hari ini sepatutnya daku membincangkan mengenai &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;test &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;2 dengan &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;part &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;6&lt;/span&gt; &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;- terhalang juga, kerana hari ini menjadi hari perjalanan menghadiri konvensyen, dan mereka tidak akan daku jumpa lagi kerana daku hanya akan pulang ke kampus pada hari Khamis ini dan minggu depan sudah bermula &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;revision week &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;- &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;satu ketidakwajaran untuk mengadakan kelas walaupun pelajar-pelajar ini lebih suka menggunakan &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;revision week &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;ini sebagai percutian percuma daripada datang berjumpa pensyarah membuat konsultasi.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Lalu, dengan ingatan untuk membantu, beriya daku menghantar mesej kepada seorang pelajar, merayu supaya mereka datang ke pejabatku sekiranya ada masalah dengan subjekku (dengan harapan agar disampaikan kepada rakan-rakannya). Tapi, dengan gaya jawapan sependek "OK", daku rasa sangat terhina. Ibarat mengunjuk budi yang orang tak mahu. Sedihku mengatasi rasa bersalah tadi. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kemudian, kuhantar mesej kepada seorang pelajar lain ... dibalas "k, tq miss ..." buat daku sedikit tenang.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku pun tidak faham kenapa daku harus sensitif begini ... Mungkin dah agak lama daku tidak menghiraukan apa yang sepatutnya daku rasa ... dan bila banyak masa untuk merefleksikan diri, berlebih pula perasaan-perasaan itu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Daku juga manusia biasa. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-6234640308991292510?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/6234640308991292510/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=6234640308991292510' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6234640308991292510'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6234640308991292510'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/10/santai-satu-rasa.html' title='Santai: Satu rasa'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-1906783162293089456</id><published>2008-10-08T23:44:00.002+08:00</published><updated>2008-10-09T00:08:41.975+08:00</updated><title type='text'>Serius: Lecturer pun tak kenal?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sesuatu yang amat menjengkelkan sebenarnya bila berhadapan dengan pelajar yang sampai ke akhir semester tak tahu mengenai pensyarah mereka. Lebih jengkel jika ini berlaku di dalam dewan peperiksaan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Pernah sekali, semasa daku menjadi pengawas peperiksaan, dengan selamba seorang pelajar ini mengangkat tangan menyuruh daku &lt;span style="font-style: italic;"&gt;check &lt;/span&gt;nama penuh ustaznya untuk ditulis di luar kertas skrip jawapan&lt;/span&gt;. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku hanya memandang mukanya dan berlalu begitu sahaja. Betapalah belajar sampai tak kenal orang yang mengajar. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Hari ini, seharian daku berkejar ke sana-sini selepas menghabiskan kuliah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;back-to-back&lt;/span&gt; sehingga tak sempat untuk naik ke pejabat. Apabila datang semula ke pejabat selepas pukul 2.30pm, daku pun melangkah ke pejabat untuk mengambil borang penilaian pelajar yang dilakukan oleh pelajar kelas 5C di kotak surat yang terletak di luar pejabatku.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tatkala mengangkat borang-borang tersebut, ada sekeping kertas putih melayang jatuh ke lantai. Kukutip kertas itu, dan tertera di situ&lt;/span&gt; &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Borang Kebenaran untuk tidak menghadiri Kuliah". &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kulihat nama subjek &lt;/span&gt;- &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;PAD254. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Eh, aku tak ajar subjek ni ..." &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;getus hatiku.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Bengong ke pening budak ni ..." &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;daku mengomel lagi. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kuselak helaian-helaian borang penilaian itu lagi, dan daku temui 3 keping lagi borang yang sama. Daku mengenali kesemua pelajar-pelajar itu. Dan, daku tahu siapa yang mengajar subjek itu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku jadi panas hati dengan tiba-tiba. Dan, daku tak mampu untuk berfikir bahawa pelajar-pelajar ini mungkin tidak tahu bilik pensyarah itu, atau mungkin terkeliru dengan nama kami yang hampir-hampir sama bunyinya. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Yang daku fikir, mereka ini tidak prihatin dengan siapa mereka menuntut ilmu, dan kesilapan major begini memang daku tidak akan berkompromi.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Selepas mengambil semua borang penilaian, kukumpul borang-borang asing itu dan terus kumasukkan ke dalam tong sampah kerana itulah layaknya terhadap kesalahan tidak tahu mengenai pensyarah sendiri.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Banyak perkara-perkara kecil tetapi sangat signifikan dalam membuatkan hidup kita lebih bermakna - dan salah satunya, sentiasa mengingati siapa yang berbudi kepada kita. Sedangkan orang yang sudah mati lagi dikenang, ini kan pula mereka yang masih bersama kita. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bayangkan perasaan dikau sekiranya ibubapamu melupakanmu dan terkelirukan dikau dengan anak orang lain? &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tidakkah dikau tahu bahawa daku masih mengingati semua yang pernah menjadi pelajarku - baik nama penuh mereka dan bagaimana mereka di kelasku. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Mungkin ini satu keistimewaanku ... tapi, takkanlah kamu hanya memiliki memori ikan emas saja?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-1906783162293089456?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/1906783162293089456/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=1906783162293089456' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1906783162293089456'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1906783162293089456'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/10/serius-lecturer-pun-tak-kenal.html' title='Serius: Lecturer pun tak kenal?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-488473980421845427</id><published>2008-09-22T21:14:00.002+08:00</published><updated>2008-09-22T21:38:22.178+08:00</updated><title type='text'>Santai: ... Memang santai!</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Hari ini kelas terakhir dengan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;student group &lt;/span&gt;5D. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Group &lt;/span&gt;yang selalu memeningkan kepalaku dengan pelajar lelaki yang sangat ramai di dalamnya. Kalau dah ramai lelaki, faham sahajalah keadaannya. Namun, daku bersyukur kerana mereka ini tidak keterlaluan perangainya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0); font-weight: bold;"&gt;Kelas hari ini hanya membincangkan mengenai &lt;span style="font-style: italic;"&gt;types of organizational culture &lt;/span&gt;- dan salah satu perbincangan termasuklah jenis &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"charismatic culture".&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; &lt;/span&gt;Daku memberi contoh mengenai organisasi yang selalu berbudaya begini -- organisasi Melayu (yang hampir keseluruhannya ahlinya adalah Melayu). &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Charismatic culture &lt;/span&gt;terjadi kerana budaya Melayu itu juga - kita ini sangat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;elaborative &lt;/span&gt;kalau dalam soal menyambut tetamu dan menghormati tetamu. Itu sebabnya, pantang ada pembesar yang datang, pasti keseluruhan organisasi berwajah baru ... sedangkan yang datang itu, kerling pun tidak kepada perhiasan semua itu. Dan. oleh kerana itu jugalah setiap majlis memakan masa yang lama hanya kerana juruacara tak habis membaca gelar tetamu yang hadir!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Entah bagaimana, tiba-tiba boleh terkeluar dari mulutku bercakap mengenai kepatuhan orang Melayu kepada pemerintah, dan dalam sejarah Melayu, hanya ada &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;tiga orang sahaja yang mengingkari ketuanya&lt;/span&gt;.(*)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kutanya kepada pelajar-pelajar ini, siapakah ketiga-tiga mereka ini dengan ganjaran, jawapan yang tepat akan memperolehi duit raya RM10.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Hang Jebat." &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;- OK, satu betul. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;2 more to go&lt;/span&gt; ...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Hang Nadim." &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"&lt;span style="font-style: italic;"&gt;You all &lt;/span&gt;kenal ke Hang Nadim ni? Sesuka hati sahaja menyebut orang itu penderhaka?" - &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;terburai ketawa mereka.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Aa .. mis, mis ... Laksamana ... alah apa nama dia ... ? Ha, Laksamana Bentan." &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;teka seorang pelajar perempuan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Ha, kenapa dengan Laksamana Bentan?" &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;tukasku. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Alah. dia kan yang tikam tapak kaki Sultan dengan lembing sebab Sultan belah perut isterinya sebab makan nangka sultan?" &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;balasnya lagi.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Ha ... Sultan Mahmud mangkat dijulang!" &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ada suara-suara sumbang yang menjadi nasi tambah.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"OK ... satu lagi?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Miss, tu dah betul dua tu .. takkan tak boleh dapat 5 ringgit?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Huh! Ok .. kalau tak de jawapan, kira &lt;span style="font-style: italic;"&gt;burnt &lt;/span&gt;la tawaran ni ye ... &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Ok, I want to move to another slide," &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;daku memutuskan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Miss ni .. cepat benar nak tutup &lt;span style="font-style: italic;"&gt;offer. &lt;/span&gt;Lama la sikit, kan 10 ringgit tu?" &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;bantah salah seorang daripada mereka.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Ahhhh ... lambat. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;And you know how much I hate slow people .. ok, next!&lt;/span&gt;" &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;daku memberi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;verdict.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Ishhhhhhh ..." &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ada lirik kecewa dalam suara mereka.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Daku ketawa sahaja keran terhibur dan kesantaian begini. Dan, paling penting, selamat duit RM10 ku ... ngehehe!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(0, 0, 0);"&gt;(*) Jawapan:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;ol style="text-align: justify;"&gt;&lt;li style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Hang Jebat &lt;/span&gt;kerana membela seorang sahabat yang dirasakan dizalimi sultan - Hang Tuah&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Laksamana Bentan &lt;/span&gt;kerana merasakan Sultan terlalu zalim tergamak membelah perut isterinya hanya kerana seulas nangka&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" &gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sang Rajuna Tapa &lt;/span&gt;kerana membuka pintu gerbang Temasik untuk dibolosi oleh musuh apabila anak gadisnya dirogol pembesar negeri&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-488473980421845427?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/488473980421845427/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=488473980421845427' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/488473980421845427'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/488473980421845427'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/09/santai-memang-santai.html' title='Santai: ... Memang santai!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4567104844623127857</id><published>2008-09-21T23:44:00.005+08:00</published><updated>2008-09-22T21:51:11.873+08:00</updated><title type='text'>Santai: I’ve been tagged!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Tag sangat berguna apabila dikau tak punya idea untuk menulis&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;. &lt;strong&gt;Namun, ia akan berubah menjadi sesuatu yang menyakit hati bila banyak sekali tag dikau terima dalam satu-satu masa. Ibarat, hutang kredit kad pulak rasanya. &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tag ini daripada one of my student – &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;&lt;a href="http://sifatbulous.blogspot.com/"&gt;Kartika&lt;/a&gt;. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mari kita lihat … &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;RULE #1 People who have been tagged must write their answers on their blogs and replace any 1 question that they dislike with a new question formulated by them.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Well, looking at those questions, there are few that I don’t feel like answering them. Since I only allowed replacing 1, surely I’m happy to do that. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;RULE #2 Tag 5 people to do this quiz and those who are tagged cannot refuse. These people must state who they were tagged by and cannot tag the person whom they were tagged by and continue this game by sending it to other people.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Heh, kalau orang tu nak refuse, sukatik dia la … bukan bawak mati pun. To tag or not to tag? To tag or not to tag? To tag or not to tag? To tag or not to tag? To tag or not to tag? … tengoklah … &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;If your lover betrayed you, what will your reaction be?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Betrayer doesn’t deserve any chances at all! It will be forgiven but not forgotten. Tapi, buat apa nak ingat orang tu? Ceraikan dia talak 10 dan kemudian talkinkan dia hidup-hidup .. Kalau jumpa dia, langgar dengan stemroll … sound sadist kan? Tapi, diriku tidak sekejam itu …&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;If you can have a dream to come true, what would it be?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Is there such thing as dream comes true? Huuu .. dunno .. I don’t dream … &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;Whose butt would you like to kick?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Orang-orang yang menyusahkan hidupku. Caranya, tonggengkan their butt facing the north, then, dush .. kick ‘em hard. The harder the better. Lebih baik kalau boleh disulakan orang-orang ini. Apsal nak menyusahkan hidup orang? Mind your own goddamn business tak bleh ka?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;What would you do with a billion dollars?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Settle my credit cards. Pay all the loans. Get myself colonial-design bungalow over the top of the hill with small stream flow in front of the house, phewww! The rest of the money? Spending like crazy la … lagi mau tanya … &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;Will you fall in love with your bestfriend?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Whoa .. that’s the big no-no. Best friend never make best lover. And the moment your friend turns to be your lover, you’ll lost him or her forever. Get you lover to be your best friend. Dan, jatuh cintalah sepuasnya …&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;Which is more blessed, loving someone or being loved by someone?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Kata seorang penulis, cinta itu sepatutnya dua hala – memberi dan menerima. Cinta tidak berbalas, itu cinta luar biasa. To love or to be loved are just great in their own ways … &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;How long do you intend to wait for someone you really love?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;As long as there is love and passion. Kalau takdirnya daku jatuh cinta hanya 5 saat, mungkin saja daku bertahan selama itu ..&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;If the person you secretly like is already attached, what would you do? &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Hak orang memang tempting. Tapi, biar dan tengok aje la.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;Have u ever been labeled as a snatcher?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Gheez … never. No need to do that. I’ve everything, man.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;What makes you fall in love?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Hmmm .. mmm … macam-macam. Paling tertawan, orang yang pandai bercerita. I just love stories. Dan, si dia mestilah pintar dan mampu mengawal diriku dengan penuh rasa hormat dan rasional. Bring me that man .. NOW!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;How would you see yourself in ten years time?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Haiyo … this question should be asked ten years ago … &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;What do you really want at the moment of responding to this tag?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;I’m trying harder to finish my lamb pie from Secret Recipe. Ia akan mengakibatkan daku pening, tapi I just couldn’t resist it. Cari penyakit betul la tu!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;What kind of person do you think the person who tagged you is? &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Kartika? Hmmm ... always seems lost. Hesitate. Clumsy. Often looks tense. Rebellious – a bit. But, I think I know her better when I read her writings. Having so much potential to be developed, small dose of motivation will do. Get yourself someone who can boost your morale and just realx. Life doesn’t have to be serious.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;Would you rather be single and rich or married but poor? &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Get real people! .. money is everything now … plus all the plastics. Money can’t buy happiness .. but it usually leads to the happy world … lalala … money makes me happy, you know!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;What's the first thing you do when you wake up?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Buat la apa-apa yang patut. Sambung tidur kalau masih mengantuk dan tiada kerja. It depends on why I wake up in the first place&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;Would you give all in a relationship?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Cannot! No matter how much I enjoy listening to My All by Mariah Carey, I won't give all in a relationship. I just couldn't afford to do that. I need my own time and space. I need this to keep me sane and 'rejuvenate' ... huhu ... &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;If you fall in love with two people simultaneously, who would you pick?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;First thing, why .. why .. do I have to choose? Can’t I have both? I don’t like to choose. BUt, if I have to, I'd use my logic and rational … don’t let your love blinded your life!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;Would you forgive and forget no matter how horrible a thing the someone has done?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Been there, done that. It's hurt me so much. But, kemaafan adalah dendam terindah. Maaf kan sahaja dia. Hidup daku jadi tenang. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;Do you prefer being single or having a relationship?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;I love being single with no string attached, but I do hope for a kind of relationship. Single keeps my sanity … and relationship makes me great. I prefer both … attached but available! Hoyeh!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;List 5 people to tag.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Sesapa rasa nak buat tag ni, ambik dan buat. Daku tidak mahu memberi tugasan kepadamu. Kan kita semua sibuk nak raya, ni? Buat bila kamu rasa nak buat. Jangan rasa terpaksa.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;Langsai satu hutang.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;[tapi, daku sangat hendak &lt;a href="http://purpleheart-nj.blogspot.com/"&gt;NJ &lt;/a&gt;and &lt;a href="http://alang5479.blogspot.com/"&gt;Cik Wawa &lt;/a&gt;buat tag ini … boleh?]&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;strong style="color: rgb(0, 0, 102);"&gt;[edited] -- since &lt;a href="http://ikmalhmt.wordpress.com/"&gt;Mr. Ikmal &lt;/a&gt;is excited counting his days to come home, I'd like him to do this tag also. And, &lt;a href="http://www.strawberryberries.blogspot.com/"&gt;Puan Ainridz &lt;/a&gt;as well ...&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;strong style="color: rgb(0, 0, 102);"&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Kartika&lt;/span&gt;, satisfied?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4567104844623127857?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4567104844623127857/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4567104844623127857' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4567104844623127857'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4567104844623127857'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/09/santai-ive-been-tagged.html' title='Santai: I’ve been tagged!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-98157736762583307</id><published>2008-09-21T20:35:00.003+08:00</published><updated>2008-09-21T22:30:46.499+08:00</updated><title type='text'>Serius: Nota dan sebuah Penipuan</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Hari ini duduk bersembang dengan seorang rakan pensyarah sefakulti. Beliau tiba-tiba bertanya:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Akak (ah, akak la pulak!) bagi tak nota kat &lt;em&gt;student &lt;/em&gt;masa &lt;em&gt;lecture &lt;/em&gt;dalam kelas?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku jawab:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Nota yang biasa lah. Apa yang ada kat &lt;em&gt;slide power point or &lt;/em&gt;kat &lt;em&gt;transparency &lt;/em&gt;itulah nota diaorang. Kalau nak bagi sebiji-sebiji begitu, tak de lah. Kenapa?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dia cerita:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Ada budak ni ... dia pergi mengadu kat KP yang saya tak bagi nota. Saya tanya dia, &lt;em&gt;lecturer &lt;/em&gt;lain bagi nota ke? Dia kata, ya. Semua &lt;em&gt;lecturer &lt;/em&gt;dia bagi dia nota yang lengkap dan bukan macam saya ni ... Dah tu, KP siap panggil saya tanya pasal benda ni. Sakit hati betul!"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku balas:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Mesti budak tu terlepas dari kelas &lt;em&gt;I&lt;/em&gt;. Sebab, kalau sesiapa yang pernah &lt;em&gt;attend &lt;/em&gt;kelas I, komplen-komplen pasal nota ni memang jarang kedengaran sebab &lt;em&gt;I've made myself very clear from the beginning of the semester, that my class requires highly note taking skills. Those who don't have this skill better watch out, otherwise they won't get any notes. So&lt;/em&gt;, tak berani diaorang nak mintak-mintak nota ni. Berani ye depa buat camtu ke &lt;em&gt;you&lt;/em&gt;?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Tu lah. Semua ni membuatkan saya menyampah kat &lt;em&gt;student &lt;/em&gt;tu ..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Daku hanya mengangguk simpati.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Cerita &lt;em&gt;student&lt;/em&gt; mahukan nota daripada pensyarah bukanlah sesuatu yang aneh. Namun, bergantung sepenuhnya kepada nota ringkas pensyarah dalam kelas tanpa mahu melakukan pembacaan dan rujukan luar, itu adalah sesuatu yang tidak dapat diterima&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;. Lebih membimbangkan, sekiranya mereka mendapat nota tersebut, nota itulah yang akan diguna pakai turun-temurun, daripada &lt;em&gt;super senior &lt;/em&gt;kepada &lt;em&gt;super junior&lt;/em&gt;, walhal apa yang diajar itu sudah terlalu &lt;em&gt;obselete&lt;/em&gt; jadinya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Nota tidak lebih daripada catatan ringkas yang akan mencetuskan idea yang lebih besar apabila dikau mengulangkaji atau melakukan pembacaan yang lebih. Ia akan mendorong dikau memikirkan dengan lebih mendalam. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Dan, tiada yang lebih baik sebenarnya membaca buku daripada bergantung kepada nota. Ilmu itu tidak akan berkembang pada nota yang turun temurun. &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sebagai catatan untuk idea yang lebih besar, nota memang ideal. Tapi, nota hanya akan menjadikan dikau &lt;em&gt;student&lt;/em&gt; yang biasa-biasa sahaja. Dan, pemikirannya pun tidak akan berkembang. Seputar di situ sahaja.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Universiti bukanlah tempat untuk menunggu diri disuap. Cari sendiri segalanya. Asah kemahiran. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Kebenaran yang sangat klise, namun ia tetap menjadi hakikat sama ada dikau suka atau tidak. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Dan, suka juga daku tegaskan, daku tidak akan terkesan sekiranya dikau memberi markah paling rendah kepadaku dalam penilaian hanya kerana daku tidak memberikan nota dan menyuap serta tolong mengunyah untuk dirimu itu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Maka, mulai dari hari ini, usah bergantung kepada nota kelas. Buat tambahan nota sendiri kerana kemahiran membuat nota akan menjadikan dikau lebih analitikal dan kritis dalam berfikir. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Tak percaya? Cuba dan ceritakan pengalamanmu itu kepadaku nanti ...&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sebuah penipuan?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kak Marina bercerita bahawa hari ini seorang pelajar telah ditangkap meniru nota semasa &lt;em&gt;test&lt;/em&gt;. Satu kertas yang penuh dengan segala catatan. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Bayangkanlah, penipuan di dalam &lt;em&gt;test&lt;/em&gt;, yang berlaku di petang 21 Ramadhan. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Kenapa ini yang terjadi?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mungkin kerana pelajar hanya menyangka meniru nota dan puasa adalah dua perkara yang tidak berkait?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin kerana pelajar rasa, nota itu akan menjadi dia cemerlang?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mungkin ... ah .. daku kehabisan kata.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Apapun justifikasi yang diberikan, kata kunci di sini, nota bukanlah segalanya. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Nota hanyalah bantuan dan usaha kecil dikau untuk berjaya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Salam 21 Ramadhan.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-98157736762583307?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/98157736762583307/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=98157736762583307' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/98157736762583307'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/98157736762583307'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/09/serius-nota-dan-sebuah-penipuan.html' title='Serius: Nota dan sebuah Penipuan'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4238177990910426667</id><published>2008-09-21T15:49:00.002+08:00</published><updated>2008-09-21T16:06:23.342+08:00</updated><title type='text'>Santai: Silly Me!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Sedari minggu lepas lagi daku beriya-iya merancang kuliah ganti bagi kelas-kelasku ... 4 kelas untuk 2 subjek.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Target&lt;/em&gt; daku hanya satu - agar semua silibus dapat dihabiskan sebelum cuti raya dan bila naik nanti tinggal &lt;em&gt;test&lt;/em&gt; dan &lt;em&gt;presentation&lt;/em&gt; serta &lt;em&gt;assignment&lt;/em&gt; sahaja yang tinggal.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku lihat kalendar akademik, cuti khas (cuti raya) bermula 24 September. Dan, daku mengomel-ngomel sendiri kenapa cuti &lt;em&gt;start&lt;/em&gt; tengah-tengah minggu ni? Apasal tak &lt;em&gt;start &lt;/em&gt;hari Jumaat? &lt;strong&gt;Bregset&lt;/strong&gt; la sesiapa yang rangka cuti ini. Dan, waktu terakhir kulihat kalendar itu adalah pada awal bulan Ogos yang lalu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Maka, hari ini, beriya-iya daku adakan kelas untuk part 6, kerana masih percaya bahawa cuti akan &lt;em&gt;start&lt;/em&gt; 24 hari bulan dan kelas mereka akan terkorban pada hari itu!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Usai kelas, daku ke bangunan akademik untuk berehat sekejap sebelum kelas kedua bermula. Bersembang dengan Kak Marina mengenai &lt;em&gt;our secret rendezvous&lt;/em&gt; pada hari Rabu dan Khamis, Kak Marina mengatakan dia masih ada kelas pada hari Rabu sehingga pukul enam petang dan &lt;em&gt;students&lt;/em&gt; hanya akan balik pada hari Khamis. Daku merungut-rungut kenapa dia harus ada kelas pada hari sepenting itu?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tiba-tiba keluar TPHEA dari biliknya dan terus Kak Marina bertanya mengenai tarikh sebenar cuti khas tersebut. Kata TPHEA&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"26 haribulan &lt;em&gt;and it is Friday&lt;/em&gt;."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku menjadi hairan.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Bukan 24 hari bulan ke? I tengok macam 24 hari bulan?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kemudian TPHEA memanggilku melihat tarikh sebenar pada kalendar akademik yang tertampal di meja seorang staf di situ ..&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Mana 24, 26 kan tu?"&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Arghhhhhhhhh!!! Arghhhhh!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hisy! Rasa mahu 'dush' 'dush' je kepala ku ini!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kak Marina dan TPHEA ketawa besar. Daku rasa mahu &lt;em&gt;blah&lt;/em&gt; saat itu juga!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;What was I thinking!&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Ishhh ... Penangan raya kot!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Penat je beriya-iya ganti kelas yang tak sepatutnya ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;So, sebagai habuannya, daku rasa daku mahu buat &lt;em&gt;test&lt;/em&gt; budak-budak part 6 ni minggu ni juga!&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Kalau tak, daku dah tak ada benda nak dibuat untuk kelas hari Rabu ni ... ke, daku mahu rehat saja? Hmmm .. mmm ...&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;Silly me!&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4238177990910426667?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4238177990910426667/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4238177990910426667' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4238177990910426667'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4238177990910426667'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/09/santai-silly-me.html' title='Santai: Silly Me!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5300657249525324444</id><published>2008-09-18T08:00:00.000+08:00</published><updated>2008-09-18T08:00:00.273+08:00</updated><title type='text'>Santai: Apa yang akan terjadi ...?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Antara sekian banyak perasaan mengenai kerjaya nan satu ini, perasaan jemu antara selalu yang bertandang.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Bosan dengan subjek yang diajar sekian lama.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Bosan dengan pelajar-pelajar.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Bosan dengan kerja yang bukan hakiki.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Bosan dengan tuntutan yang pelbagai.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bosan. Bosan. Bosan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Samalah dengan jemu, kan?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Persoalannya, bolehkah daku berasa jemu?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Antara pesanan orang tua-tua, &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;menjadi guru tidak boleh jemu. Sekiranya jemu, betapalah akan jadi kepada anak-anak didikmu itu?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Betul juga. Lalu bagaimana?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Bertahan sekadar yang termampu. Sambil kreatif mencari keseronokan dalam kebosanan. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Mudah bercakap, sukar dilaksanakan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Namun, percayalah, kerana daku sudah mencubanya! Nanti kuceritakan bagaimana ...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5300657249525324444?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5300657249525324444/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5300657249525324444' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5300657249525324444'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5300657249525324444'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/09/santai-apa-yang-akan-terjadi.html' title='Santai: Apa yang akan terjadi ...?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-1329116226733853537</id><published>2008-09-16T19:44:00.003+08:00</published><updated>2008-09-16T20:04:01.405+08:00</updated><title type='text'>Santai: Inside my head ...</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sepanjang minggu ini, antara perkara yang terngiang-ngiang di dalam kepala otakku adalah dialog Sharifah Amani di siri akhir cerita Sindarella (yang daku &lt;span style="font-style: italic;"&gt;loosely quote&lt;/span&gt;...)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-weight: bold;"&gt;"Kenapa kita kena cakap orang putih sedangkan kita berdua orang Melayu?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Dan, daku memikirkan, lucu juga dialog itu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Dan, setiap kali daku ke kelas sepanjang minggu ini, semacam mahu meledak sahaja tawaku apabila memberi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;lecture &lt;/span&gt;di dalam bahasa Inggeris. Lucu kerana&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt; - daku Melayu, pelajar Melayu, tinggal di Malaysia dan kena berkomunikasi dalam bahasa asing!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Don't get me wrong. I am in no way against the use of English in teaching. Dan, daku menyokong juga &lt;a href="http://www.utusan.com.my/utusan/info.asp?y=2008&amp;amp;dt=0916&amp;amp;pub=Utusan_Malaysia&amp;amp;sec=Muka_Hadapan&amp;amp;pg=mh_10.htm"&gt;PPSMI&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://www.utusan.com.my/utusan/info.asp?y=2008&amp;amp;dt=0916&amp;amp;pub=Utusan_Malaysia&amp;amp;sec=Muka_Hadapan&amp;amp;pg=mh_10.htm"&gt; &lt;/a&gt;... &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;walau sedikit tidak bersetuju. Itu cerita lain lah.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tapi, itulah yang berlaku ... daku rasa lucu. Dan, daku mahu ketawa-ketiwi (adakah gandaan begitu) sepanjang minggu ini.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Esok, kita bercuti ... sempena birthday ku ... Ya, bergembiralah anda di hari lahirku ... hahahaha!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SM-ea9HUq4I/AAAAAAAAAJM/phHCPlKlHok/s1600-h/birthdaycake.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SM-ea9HUq4I/AAAAAAAAAJM/phHCPlKlHok/s400/birthdaycake.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5246586276828982146" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-1329116226733853537?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/1329116226733853537/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=1329116226733853537' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1329116226733853537'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1329116226733853537'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/09/santai-inside-my-head.html' title='Santai: Inside my head ...'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SM-ea9HUq4I/AAAAAAAAAJM/phHCPlKlHok/s72-c/birthdaycake.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-7437644753397857012</id><published>2008-08-29T15:52:00.006+08:00</published><updated>2008-08-30T02:06:28.990+08:00</updated><title type='text'>Santai: Kita dan Kehidupan Mereka</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Semalam keluar makan bersama dengan rakan sefakulti. Sambil makan, sambil bercerita. Mengumpat sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah sekian lama bercerita, terkeluarlah dari mulut daku &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;perihal pelajar yang menggunakan friendster untuk mengumpat pensyarah-pensyarah mereka. Rakan sekerjaku itu ternganga - seolah tidak percaya&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;. Daku kata, masuklah ke &lt;/strong&gt;&lt;a href="http://www.friendster.com/"&gt;&lt;strong&gt;friendster&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;strong&gt;, akan jumpa seribu satu perkara yang tidak tersangka. &lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5240000217223752354" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SLg4b1KXaqI/AAAAAAAAAGg/nrk7scDwATM/s400/frenster.JPG" border="0" /&gt; &lt;p align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Bila bicara tentang ini, teringat kepada kata-kata Saidina Ali yang lebih kurang begini bunyinya: &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;"Ajarlah anak-anak kamu mengenai ilmu yang bertepatan dengan dunia mereka." &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Dalam bahasa mudahnya, cari relevansi dalam ilmu yang harus anak-anak pelajari. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Jangan dipaksa anak supaya merasai apa yang kita rasa dulu ... &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;zaman kan dah berubah? &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Maka, untuk memahami bagaimana kehidupan anak-anak kini, ibu bapa, pendidik dan masyarakat harus turut serta ke dunia mereka. Turut serta kerana untuk mendalami dan memahami, bukan turut serta dan kemudiannya lebih budak daripada budak-budak itu sendiri. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Berbalik kepada rakan tadi, bila dia menyatakan bahawa dia tidak &lt;em&gt;familiar &lt;/em&gt;dengan friendster, daku tidak terkejut, kerana bukan dia seorang yang begitu. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Bila kita tidak memahami (dan tidak mahu mendalami) kehidupan dan gerakan masa mereka, anak-anak kita, kita akan menghukum dengan sesuatu yang tidak mereka lakukan, atau yang lebih perit lagi, kita senang sahaja diperbodohkan oleh mereka. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Bila membaca pendapat mereka di &lt;em&gt;board &lt;/em&gt;friendster itu, &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;kadang-kadang daku diterpa rasa sayu kerana anak-anak ini keras menghukum pendidik yang bersusah payah untuk mereka - kerana salahnya, mereka tidak lulus subjek itu. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Dan, ada perkataan yang tidak sepatutnya digunakan untuk mencaci pensyarah. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Memanglah tidak menjadi kudis kepada kita-kita ini dengan kata-kata mereka ... namun, tiba di sudut hati yang paling dalam, paling tidak akan terdetik, betapa kita ini tidak berharga.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Moralnya, untuk para pensyarah, terokalah kehidupan anak-anak ini, walaupun tiada sekelumit minat di hatimu kerana ini akan menemukan dikau dengan sesuatu yang mungkin berguna kepada dikau dan mereka. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Iu baru friendster ... bagaimana dikau mengendalikan pengetahuanmu kala mereka bercerita mengenai &lt;/strong&gt;&lt;a href="http://www.facebook.com/"&gt;&lt;strong&gt;facebook&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;strong&gt;, &lt;/strong&gt;&lt;a href="http://www.fotopages.com/"&gt;&lt;strong&gt;fotopages&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;strong&gt;, &lt;/strong&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/"&gt;&lt;strong&gt;flickr&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;strong&gt;, &lt;/strong&gt;&lt;a href="http://www.youtube.com/"&gt;&lt;strong&gt;youtube&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;strong&gt;, blog dan sebagainya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan, untuk anak-anak didik kami - &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;berpada-padalah mencaci maki orang ... dunia ini bertimbal balik sifatnya. Sekiranya dikau boleh ketawa melepaskan kata yang tidak sepatutnya, pasti suatu hari nanti akan ada yang berasa begitu dengan kamu &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;... Beringatlah!&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-7437644753397857012?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/7437644753397857012/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=7437644753397857012' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7437644753397857012'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/7437644753397857012'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/08/santai-kita-dan-kehidupan-mereka.html' title='Santai: Kita dan Kehidupan Mereka'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SLg4b1KXaqI/AAAAAAAAAGg/nrk7scDwATM/s72-c/frenster.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-1833437582648664182</id><published>2008-08-28T16:12:00.007+08:00</published><updated>2008-08-28T16:32:34.484+08:00</updated><title type='text'>Santai: Misi Akademik Fakulti</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Isnin 25 Ogos lalu,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;rombongan cik Kiah dari fakulti telah berkunjung ke kampus kami dengan tema rombongan: Misi Akademik FSPPP&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#990000;"&gt;Tujuan rombongan tu adalah untuk meninjau perkembangan fakulti di Terengganu ni&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;… sama ada ok atau tidak. Rutin biasalah tu.&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5239479360507703010" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SLZet-sNbuI/AAAAAAAAAGI/9SYmwSn83Q8/s400/P8250012.JPG" border="0" /&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color:#000066;"&gt;Misi Akademik FSPPP 2008&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;strong&gt;Back (L-R):&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Aida (SA), ME (T), Aliza (SA), Noni (T), Tina (SA), Suzie (SA), KP (T), Yarina (SA), Hamdan (T)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;strong&gt;Front (L-R):&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#990000;"&gt;Dean (SA), Moli (T), Alia (T), Pizah (T), Nadhrah (T), Zul (SA), Ju (T), Asri (T)&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Antara yang di’dialog’kan termasuklah&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;pemantapan pengajaran, persediaan pensyarah dan kampus untuk menawarkan program peringkat ijazah. Dekan mencadangkan agar program ijazah sudah boleh ditawarkan selewat-lewatnya Julai 2009.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Cadangan ini daku rasakan sangat baik.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Sementelah, bila hanya mengajar benda yang sama bagi peringkat diploma, daku merasa seolah kehilangan imbangan kemahiran pemikiran kerana pelajar peringkat diploma adalah kelompok awal yang masih tercari-cari bagaimana untuk menyusun idea dan memahamkan, sedang kalau pelajar ijazah, kemahiran mentafsir dan lebih analitikal lebih menyerlah (&lt;em&gt;at least this what I’m expected from them&lt;/em&gt;). Dan, daku memerlukan kelompok kedua lebih dari kelompok yang pertama kerana daku perlu ransangan yang lebih kuat untuk mencabar pemikiranku. Lagi pula, dengan kelompok pertama itu banyak kekangannya.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Program ijazah yang bakal ditawarkan adalah&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt; Bachelor in Administrative Science (BAS).&lt;/span&gt;&lt;strong&gt; Bila dekan membentangkan keperluan BAS ini, daku rasa tidak senang –&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;kerana kebanyakannya adalah lebih kepada subjek &lt;em&gt;management&lt;/em&gt;, dan agak kurang sedikit subjek yang berkaitan dengan Sains Politik. Ada dua perkara yang bakal terjadi pada diriku di sini – satu, daku mungkin akan mengetahui banyak perkara mengenai &lt;em&gt;management&lt;/em&gt; dan &lt;em&gt;strategic planning&lt;/em&gt; (mungkin bagus untuk diriku sendiri), dan keduanya, daku semakin jauh daripada bidang yang daku gemari, khususnya &lt;em&gt;International Relations&lt;/em&gt;.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Walaupun ada subjek khusus mengenai bidang ini dalam BAS, daku tak pasti bagaimana keperluannya nanti.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kemudian, dekan seterusnya mencadangkan agar dibuat satu pelunjuran mengenai keperluan pensyarah yang ada untuk tujuan pentadbiran program tersebut – &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;maksudnya, KP perlu menyediakan pelunjuran keperluan pensyarah baru dan pensyarah sedia ada bagi menampung keperluan pelajar&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;. Dan,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;dekan juga mencadangkan agar diunjurkan juga pensyarah mana yang akan mengambil giliran untuk menyambung pelajaran di peringkat PhD.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sampai ke cadangan ini, &lt;em&gt;I’m like, WTH? Giliran buat PhD? Hoh! Give me a break!&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Don’t get me wrong. Cadangan itu baik. Tapi, daku yang tak merancang ini, daku perlukan masaku sendiri untuk menyediakan diri,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;dan menulis &lt;em&gt;goal &lt;/em&gt;untuk bila nak buat PhD &lt;em&gt;just doesn’t sound right for me.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan, kemudian banyak lagilah perkara-perkara semasa yang diperbincangkan, yang ada kalanya membuat daku ok, dan kebanyakan masanya membuatkan daku nak keluar saja daripada bilik mesyuarat yang lawa itu. Apapun, kunjungan dekan ini membuatkan daku ada idea apa sebenarnya yang fakulti &lt;em&gt;expect &lt;/em&gt;dari pensyarah dan pelajarnya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Malam pula ada sesi dialog dengan pelajar. Jumlah pelajar fakulti kami hampir 600 orang .. namun yang hadir itu mungkin dalam 300 orang. Kesal melihat. Tapi, ini memang sesuatu yang normal. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Manusia-manusia tegar yang suka berbuat sesuatu dengan kepala otak mereka begitu memang ramai. Disuruh datang mendengar, berkeluh kesah dan penuh dengan alasan. Tapi, kalau mahu mengutuk, laju saja mulut mereka. Dan, tambahan kala ditimpa kesusahan, tambah menyusahkan kita. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Memang inilah hakikatnya. Entah bila akan berubah.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Namun, segalanya berjalan lancar dan dialog dengan dekan tersebut banyak memberikan input yang sangat berguna kepada mereka … harapnya lah. &lt;/strong&gt;&lt;strong&gt;Apapun, yang paling kusuka, &lt;em&gt;dinner&lt;/em&gt; dengan dekan.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;/strong&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Ahhh … sungguh best! Sila jamukan mata anda di sini.&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:0;"&gt;&lt;span style="font-size:0;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5239482056685945522" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SLZhK6vMgrI/AAAAAAAAAGQ/4dlN04CPwqE/s400/P8250006.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;Buat rombongan cik kiah itu,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;maaf di atas segala kekurangan layanan kami, dan janganlah serik berkunjung lagi ...&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-1833437582648664182?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/1833437582648664182/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=1833437582648664182' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1833437582648664182'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1833437582648664182'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/08/santai-misi-akademik-fakulti.html' title='Santai: Misi Akademik Fakulti'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SLZet-sNbuI/AAAAAAAAAGI/9SYmwSn83Q8/s72-c/P8250012.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5212291373529201609</id><published>2008-08-25T02:21:00.005+08:00</published><updated>2008-08-28T09:59:01.855+08:00</updated><title type='text'>Santai: Cuti ... dan cuti (lagi?)</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;**Catatan back up di kala ketiadaan idea untuk menulis.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Hari ni hari pertama kuliah setelah seminggu bercuti semester.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Semangat dan &lt;em&gt;momentum&lt;/em&gt; masih ok walaupun grafnya sedikit naik turun ... Maklumlah, semakin nak ke penghujung semester ni selalunya beban menjadi berat ... dan ditambah puasa yang makin menghampiri, rasa macam-macam pula.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Hari ni ada&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;test pukul 4-6&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Maka, kelas pagi, daku memberi cuti kepada&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;kumpulan 5B + 5D,&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;kerana mereka telah belajar &lt;em&gt;chapter&lt;/em&gt; 5. Yang tinggal&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;kelas 5C&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Daku mengajar laju. 11.20 sudah habis satu &lt;em&gt;chapter&lt;/em&gt;. Kemudian terasa letih macam mengajar 10 jam. Ntahapapantah.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Esok&lt;/strong&gt;, &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;kelas 5D&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;kena batal kerana dekan berkunjung ke kampus, dan nak buat &lt;em&gt;meeting.&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Rabu ini,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;kelas 5C&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;pula, sebab ada program dengan &lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;US embassy.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ahad depan, cuti merdeka ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;kacau mass lecture ...&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;arghhhh!!!!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Baru kusedar, sistem kita terlalu banyak cuti, kan?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Maka, selamat bercuti semuanya! Hooray!&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5212291373529201609?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5212291373529201609/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5212291373529201609' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5212291373529201609'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5212291373529201609'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/08/santai-cuti-dan-cuti-lagi.html' title='Santai: Cuti ... dan cuti (lagi?)'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5168570488747833948</id><published>2008-08-15T08:00:00.000+08:00</published><updated>2008-08-15T08:00:00.405+08:00</updated><title type='text'>Serius: Nilaian mereka</title><content type='html'>&lt;h3 style="text-align: justify;"&gt;&lt;/h3&gt;&lt;blockquote style="color: rgb(0, 0, 102);"&gt;&lt;h3 style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Khalid syor UiTM ambil 10% bukan bumiputera&lt;/span&gt;&lt;/h3&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;" class="byline"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Oleh AZIAN AZIZ&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;SHAH ALAM 10 Ogos - Menteri Besar Selangor, Tan Sri Abdul Khalid Ibrahim mencadangkan 10 peratus daripada jumlah semasa kuota pelajar di Universiti Teknologi Mara (UiTM) dibuka kepada bukan bumiputera serta pelajar asing.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Abdul Khalid berkata, cadangan itu akan dapat mempertingkatkan kualiti pendidikan dan persaingan di kalangan pelajar institusi pengajian tinggi (IPT) tersebut.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Menurut beliau, syor itu juga dianggapnya sebagai wajar dan tepat dengan usaha UiTM yang mahu melahirkan pelajar daripada golongan Melayu dan bumiputera yang berdaya saing... &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;p style="text-align: justify; font-weight: bold;"&gt;(baca selanjutnya &lt;a style="color: rgb(204, 0, 0);" href="http://www.utusan.com.my/utusan/info.asp?y=2008&amp;amp;dt=0811&amp;amp;pub=Utusan_Malaysia&amp;amp;sec=Dalam_Negeri&amp;amp;pg=dn_10.htm"&gt;di sini&lt;/a&gt;)&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify; font-weight: bold;"&gt;Ini adalah antara bualan hangat di dalam sistem UiTM keseluruhannya. Semuanya terkesan dengan cadangan ini. Mengarut atau tidak, bergantung kepada sejauh mana dikau melihat kesemuanya.&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ada yang menyokong&lt;/span&gt; - &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;benar, harus dibuka kepada non-bumi, supaya persaingan dapat diwujudkan.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Yang tidak bersetuju &lt;/span&gt;- &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;kenapa UiTM harus diganggu? Bermasalah sangatkah UiTM? Tidak wujudkah persaingan?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify; font-weight: bold;"&gt;Apapun pandangan yang diberikan akan tetap menjadi sesuatu. Namun yang mahu daku tuliskan bukanlah pandangan orang luar terhadap perkara ini. Tapi, yang daku mahu, &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-weight: normal;"&gt;bagaimana pelajar melihat keseluruhan cerita ini.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Acid test&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; yang daku buat sebenarnya memberi kesan yang agak menakutkan. Kutanyakan kepada pelajar semester 6 mengenai perkara ini, kerana secara kebetulan kami sedang membincangkan topik &lt;span style="font-style: italic;"&gt;concept of development&lt;/span&gt;. Ku katakan, &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;development &lt;/span&gt;itu boleh saja berlaku dari buruk ke baik, atau &lt;span style="font-style: italic;"&gt;vice versa. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Mereka memahami dengan anggukan. Lalu daku &lt;span style="font-style: italic;"&gt;provoke &lt;/span&gt;mereka mengenai isu ini - masing-masing hanya tersenyum-senyum. Ku katakan:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0); font-style: italic;"&gt;"I believe most of you are aware about all this, right?"&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify; font-weight: bold;"&gt;Angguk-angguk.&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0); font-style: italic;"&gt;"But, do you think you know what really matters here?"&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify; color: rgb(0, 0, 0); font-weight: bold;"&gt;Maka, keluarlah jawapan-jawapan yang tak berapa nak kena dengan tahap pemikiran mereka yang sepatutnya. Dan, secara automatik, terus terlampias rasa kesalku terhadap mereka. &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-weight: normal;"&gt;Mereka gagal menilai keseluruhan isu dengan lebih kritis. Tak tahulah sama ada mereka segan untuk bicara, atau sememangnya mereka hanya memahami perkara ini secara surface sahaja. Daku tidak akan mampu membuatkan mereka melihat lebih daripada sepatutnya sekiranya mereka tidak mahu melihatnya. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Dan, buat kesekelian kalinya daku menoktahkan kekesalan ku dengan memberitahu apa yang daku rasa. Semoga mereka juga rasa apa yang daku rasa.&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify; font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Time to change, people.&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify; font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Develop! Develop! Develop!&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;Dan, kalau kamu mengira menjadi bangsa &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"absolute underdevelopment" &lt;/span&gt;adalah sesuatu yang harus diterima tanpa sebarang prejudis, maka, daku tidak mahu bersama-sama kamu lagi.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Maaf!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5168570488747833948?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5168570488747833948/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5168570488747833948' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5168570488747833948'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5168570488747833948'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/08/serius-nilaian-mereka.html' title='Serius: Nilaian mereka'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-1097031970374542000</id><published>2008-08-14T00:42:00.005+08:00</published><updated>2008-08-14T02:04:42.176+08:00</updated><title type='text'>Serius: Prioriti kamu yang mana satu?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Pukul 6.33pm, daku menerima panggilan daripada nombor yang tidak dikenali. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Student&lt;/span&gt;ku. Bertanyakan mengenai &lt;span style="font-style: italic;"&gt;test &lt;/span&gt;OB yang akan diadakan setelah mereka balik daripada cuti semester. Dia bertanya:&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Miss&lt;/span&gt;, kawan saya nak tanya, kalau tak dapat hadir hari tu sebab tiket habis, macam mana &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Miss&lt;/span&gt;?"&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Daku jawab:&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"Macam ni je lah ... &lt;span style="font-style: italic;"&gt;I tell you for the last time. I &lt;/span&gt;tak terima sebarang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;excuse, except &lt;/span&gt;ada surat mati atau MC saja. Tiket habis ke, kucing beranak ke, takkan membolehkan awak buat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;re-test. Clear?"&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Dia:&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"OK &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Miss. &lt;/span&gt;Faham. Terima kasih &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Miss."&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Malam, daku bercerita dengan Kak Marina mengenai perkara ini. Dan, dia juga ada cerita yang sama. Dialog dia dengan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;student &lt;/span&gt;dia lebih kurang begini:&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Miss, &lt;/span&gt;saya dah habis la tiket nak balik sini."&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"Dah kenapa tak balik awal?"&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"Tiket hari Sabtu pun dah habis."&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;"Dah, balik hari Jumaat. Datang awal aje lah .. Kenapa nak kena fikir hari kemudian sedangkan hari sebelum tu &lt;span style="font-style: italic;"&gt;you boleh settle thing?&lt;/span&gt;."&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Kemudian kami berdua sama berpendapat mengenai prioriti pelajar-pelajar. Kemampuan mereka meletakkan prioriti kadang-kadang sangat menjengkelkan. Dengan sebab yang remeh dan temeh, mereka sanggup 'menggadaikan' prioriti sebagai pelajar. Dalam kes ini, asyik nak fikirkan balik ke kampung.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Daku bukanlah anti orang balik kampung selalu. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;In fact, &lt;/span&gt;balik kampung ni dah jadi satu budaya biasa. Ingat lagi, profesorku yang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;foreigner &lt;/span&gt;tu pun pernah tanya kenapa &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Malaysian students &lt;/span&gt;sibuk nak balik kampung dari &lt;span style="font-style: italic;"&gt;stay &lt;/span&gt;di kampus. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;He just couldn't grasp the idea of that thing. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Kami senyum sahaja mendengar komennya.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Tapi, bila balik kampung menjadi prioriti lebih daripada belajar semasa dikau menjadi pelajar, itu yang memeningkanku.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Memanglah mak dan ayah akan gembira bila anak pulang ke rumah, namun kalau balik rumah tu kemudiannya dapat menjejaskan pelajaran, ibu bapa tak akan gembira dengan hakikat itu. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:100%;" &gt;Maka, tentukanlah prioritimu wahai anak-anak ... Kejayaan tidak akan datang tanpa pengorbanan. &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;Korban kan sedikit rasa merindu pada ayah ibu supaya kamu akan bisa memberi lebih daripada suatu perasaan pada hari hadapan.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);font-size:100%;" &gt;No re-test for those who miss their bus ticket, ok!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-1097031970374542000?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/1097031970374542000/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=1097031970374542000' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1097031970374542000'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/1097031970374542000'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/08/prioriti-kamu-yang-mana-satu.html' title='Serius: Prioriti kamu yang mana satu?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5747437212575239848</id><published>2008-07-30T16:41:00.003+08:00</published><updated>2008-07-30T16:49:06.414+08:00</updated><title type='text'>Santai: Opps!! (part II)</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Pagi itu daku sedang duduk-duduk di kawasan fail jadual waktu di HEA itu, bila tiba-tiba &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Puan Rose (memang nama sebenar)&lt;/span&gt; menghampiriku dan bercerita satu kejadian yang tidak sanggup didengar.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“&lt;em&gt;Unbelievable&lt;/em&gt; betullah I ni …”&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;dia memulakan bicara.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Kenapa?”&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;daku berbasa-basi.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Tadi, masa masuk kelas TEC**, masa sibuk dok terangkan kat &lt;em&gt;student&lt;/em&gt;, tiba-tiba teringat ada sebahagian daripada &lt;em&gt;slide&lt;/em&gt; tu I tak nak &lt;em&gt;disclose&lt;/em&gt; kat diaorang. &lt;em&gt;You &lt;/em&gt;tau apa yang &lt;em&gt;I &lt;/em&gt;buat?”&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Tanya Puan Rose.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Tell me …”&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“I pergi &lt;em&gt;cover&lt;/em&gt; skrin komputer tu …”&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“What?”&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Yep, beriya aku menutup komputer dengan tangan … ingat macam guna &lt;em&gt;transparency&lt;/em&gt;. Tak ingat, &lt;em&gt;projector&lt;/em&gt; “besor bapok” kat atas tu … puas &lt;em&gt;my students&lt;/em&gt; gelakkan &lt;em&gt;I &lt;/em&gt;… bodoh betul!”&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Puan Rose sedikit kesal dengan perbuatan itu.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku terkekeh ketawa. Bahan bagus untuk ruangan ‘Santai’ ku.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Maka, Puan Rose, entri ini memang kuabadikan kepada mu … dengan ucapan: &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Lu pikirlah sendiri … sebelum bertindak … Kalau tidak, dirimu tak berapa berharga …”&lt;/span&gt; Awww! &lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;Jangan marah haa …&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;**TEC stands for &lt;strong&gt;&lt;a href="http://it.byu.edu/index.cfm?child_id=53"&gt;Technology Enhanced Classroom&lt;/a&gt;&lt;/strong&gt;. Kelebihannya, ia membolehkan proses pelajaran dan pengajaran menjadi lebih interaktif kerana peralatan alat bantu mengajar yang lebih sofistikated berbanding kelas biasa yang hanya disediakan white board dan OHP.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5747437212575239848?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5747437212575239848/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5747437212575239848' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5747437212575239848'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5747437212575239848'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/santai-opps-part-ii.html' title='Santai: Opps!! (part II)'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-8574489221024640192</id><published>2008-07-30T16:21:00.002+08:00</published><updated>2008-07-30T16:28:07.349+08:00</updated><title type='text'>Santai: Opps!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Hari ini kami berbincang mengenai &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Social_cycle_theory"&gt;teori&lt;/a&gt; &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Pitirim_Sorokin"&gt;Pitirim Sorokin &lt;/a&gt;mengenai &lt;em&gt;social change&lt;/em&gt;. Berdasarkan apa yang diterangkan oleh Sorokin,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;manusia (masyarakat) berubah kerana adanya perubahan pada pemikiran mereka. Dan, Sorokin membahagikan &lt;em&gt;changes stage&lt;/em&gt; kepada 3 – &lt;em&gt;ideational, sensate dan idealistic.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“Ideational is something to do with your mind. If you’re depending solely on your mind, you’ll disregard many things as human mind is limited. That’s why in Islam, we are constantly being reminded that we need to always referring to 2 major sources – Al Quran and As Sunnah. Al Quran itself comprises of two dimensions – naqli and aqli – the evidence and the rational. Plus, with all terms like Ulul al Bab, Ulul Amri and etc, this indicates that we cannot compartmentalize our life into a particular segment i.e. in this case, to depend solely on religion or our mind.”&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Panjang lebar daku menerangkan kepada pelajar-pelajar ini. Ada yang menguap-nguap. Ada yang serius menumpukan perhatian. Ada yang seperti, &lt;em&gt;whatever&lt;/em&gt;!.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Setelah habis penerangan bab ini, daku pun mahu menerangkan mengenai &lt;em&gt;sensate&lt;/em&gt; pulak.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Bila kubelek ke nota yang daku sediakan, “Alamak! Salah!! Arghhh!”&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ya, daku sudah mengelirukan pelajar ku. Tapi, disebabkan mereka adalah golongan dengan motto &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“I couldn’t care less”&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; dan dan sentiasa tunggu menganga disuap dan ditolong kunyahkan, mereka tidak terkesan pun dengan kesalahan itu. Kalau di universiti kami dulu, pantang pensyarah salah, pasti akan ada cepat yang mengesan.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku boleh saja membiarkan kesalahan ini kalau kumahu – tambahan dengan sikap mereka ini, tiada siapa yang akan kisah. Namun, mengenangkan amanah ilmu, daku dengan selamba berkata:&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“Sorry, I was wrong. That explanation actually is for the second point.”&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mereka tertawa.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Entah suka dengan kelucuan bodoh daku atau terharu dengan kesilapan pensyarah mereka.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan, daku menambah:&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“What to do, people make mistakes. Nobody’s perfect. And, I won’t repeat the previous explanation. Understand?”&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Mereka mengangguk sahaja. Entahkan faham entahkan tidak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang pasti, daku sudah memberi. Selebihnya, cernalah sendiri.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Urghhh!!&lt;/strong&gt; &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-8574489221024640192?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/8574489221024640192/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=8574489221024640192' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/8574489221024640192'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/8574489221024640192'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/santai-opps.html' title='Santai: Opps!'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-5051504317648514640</id><published>2008-07-24T11:48:00.004+08:00</published><updated>2008-07-24T12:04:51.231+08:00</updated><title type='text'>Ups and Downs: Masa ini ...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Untuk semester ini, ramai yang mengatakan bahawa daku umpama KP ... manakan tidak, mengajar hanya 12 jam, walaupun ATA sebenarku 14. Kenapa jadi begitu?&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku tidaklah bercadang untuk bercerita cerita yang daku anggap cerita paling bangang semester ini kerana melibatkan orang yang bangang dan situasi yang bangang!&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;&lt;em&gt;Pardon my language! But, I need to say it this way ... kind of therapy, if you know what I mean.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Bila hanya 12 jam, ada hari yang daku memang&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;tiada kelas langsung, iaitu hari Khamis.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Orang yang bijak dan berguna kepada agama, bangsa dan negara, pastinya akan menjadikan peluang tiada kelas ini dengan penuh aktiviti berguna.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;&lt;em&gt;Research&lt;/em&gt; misalannya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kalau pelajar malas, akan kenalah mereka ... tapi, bila pensyarahnya malas&lt;/span&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;?&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Siapa mahu endah?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Sila, tolong marah daku!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku malas tahap dewa mahaguru!&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-5051504317648514640?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/5051504317648514640/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=5051504317648514640' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5051504317648514640'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/5051504317648514640'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/ups-and-down-masa-ini.html' title='Ups and Downs: Masa ini ...'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4506927909846331653</id><published>2008-07-24T08:00:00.001+08:00</published><updated>2008-07-24T09:15:57.371+08:00</updated><title type='text'>Santai: Sukakah dikau kalau ini terjadi?</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Semalam daku menerima SMS ini dari seorang bekas pelajarku …&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;“… Miss, sem ni sy ada subjek X, ada cultural dimension sket, yg miss ajar dulu dalam OB … I rasa explanation dia macam lain dari miss, n it suppose to be interesting, dia x guna organization or nation as example .. guna simple eg .. sebut hofstede pun slh ..! I jz wanna say its more interesting n fun when u taught me.. thank u miss.” &lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku membaca SMS itu dengan perasaan yang berbahagi.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mahu gembira kerana ada pelajar yang terkesan dengan cara daku mengajar, atau mahu rasa sedih kerana pelajar sudah membanding-banding daku dan pensyarah barunya?&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Mungkin waktu ini daku boleh suka hati, tapi andaikan keadaan sebaliknya? Bagaimanakah agaknya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lalu, daku membalas:&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“Allah, x yah dok compare2 mcm tu.. Kalau apa yg I ajar lbh sng fhm, guna aje sbg tmbhn kpd apa yg dia ajar tu.. style org mana sama. Mana u tau I sbt hofstede tu btl n dia sbt salah?”&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dia kemudiannya membalas:&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Xdela compare..sy t’ingat cara miss ajar.. I tau miss sbt btl, I js knw, hehe”&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Bagaimana kalau ini yang dikau alami? Apa sebenar perasaan yang boleh dikau katakan?&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4506927909846331653?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4506927909846331653/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4506927909846331653' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4506927909846331653'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4506927909846331653'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/santai-sukakah-dikau-kalau-ini-terjadi.html' title='Santai: Sukakah dikau kalau ini terjadi?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2515541286773200106</id><published>2008-07-23T15:46:00.003+08:00</published><updated>2008-07-24T09:31:04.333+08:00</updated><title type='text'>Santai: Faham tak kalau begini?</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Hari ini daku mengajar kelas 5C … kelas yang mempunyai 29 orang pelajar perempuan, dan seorang pelajar lelaki. Oleh kerana hanya dia satunya kumbang di kelasku, dia selalu dikesampingkan sahaja. Sementelah dia selalu membuatkan kehadirannya serupa &lt;em&gt;invincible&lt;/em&gt;, maka daku selalu terlupakan dia. Namun, bukan dia yang mahu kuceritakan …&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Hari ini kami berbincang mengenai&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt; “&lt;em&gt;Attitudes&lt;/em&gt;” – segala-galanya mengenai &lt;em&gt;Atittudes&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Dan, kemudian kami berbincang mengenai&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“&lt;em&gt;Commitment&lt;/em&gt;”.&lt;/span&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Untuk menerangkan maksud komitmen dalam konteks organisasi memang mudah, namun pelajar mungkin tidak berapa nampak maksudnya kerana manalah mereka biasa dengan keadaan organisasi.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Dan, oleh kerana daku juga hanya secara teorinya sahaja memahami maksud organisasi, daku agak khuatir bagaimana untuk menerangkan keseluruhan konsep komitmen itu.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Mujur juga daku dapat idea begini:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“Organizational commitment refers to the employee’s emotional attachment to, identification with, and involvement in a particular organization”&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; – &lt;strong&gt;itu yang tertulis pada &lt;em&gt;slide presentation.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“There are three indicators of commitment – emotional attachment to, identification with, and involvement in a particular organization i.e. support and acceptance. Let me give you this example:"&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Do you know what is emotional attachment is?”&lt;/span&gt;&lt;/em&gt; &lt;strong&gt;tanyaku.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“No …”&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;seperti biasalah tu.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“OK, just imagine, you admiring a guy. But, whenever confronted by your friends, you’re constantly in denial of admiring him. However, every time you saw him talking to the other girls, you couldn’t contain your jealousy. That’s what we call emotional attachment.”&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Oooo .. heheheh …”&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;bulat mata mereka kalau dibagi contoh begitu.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“As for the identification with, imagine this. How would you feel if your boyfriend keep repeating in front of others that both of you just&lt;/em&gt; “teman tapi mesra”?”&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;– Daku mengusik.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Tak suka la Miss .. teruknya &lt;em&gt;boyfriend&lt;/em&gt; begitu …”&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;mereka membalas.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“&lt;em&gt;Aa .. then, if your boyfriend keep saying that&lt;/em&gt;, talakkan dia. &lt;em&gt;He suppose to say with gusto that you’re his girl and he’s proud of you. Then, &lt;/em&gt;baru hidup &lt;em&gt;you &lt;/em&gt;lebih bermakna .. betul tak?” &lt;/span&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;strong&gt;daku membuat kesimpulan.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Betul … betul …”&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“And the last part is, involvement. Involvement could be in various form – support, acceptance and others. Simple example, your boyfriend will support you everytime you had netball game or practise and he never feel ashame of doing that. In that sense, we can say, his commitment to you is firmed. Then you can marry him ..”&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Whooaaa …”&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“Any questions?”&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“No … “&lt;/span&gt;&lt;/em&gt; &lt;strong&gt;semua nampak macam faham belaka.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;“So, my last advice, if you’re considering of marrying someone, and want to measure his commitment, just use these three indicators. If he pass the test, then marry him …”&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Balik dari kelas daku tersenyum sendiri. Terasa lucu pula memberi contoh begitu. Tapi, ok apa buat begitu … sekurang-kurangnya mereka boleh &lt;em&gt;relate &lt;/em&gt;dengan keadaan semasa dan benda yang berlaku di sekeliling hidup mereka.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dan, daku selalu percaya, setiap benda yang kita boleh &lt;em&gt;relate,&lt;/em&gt; lebih mudah kita faham. Moga kepercayaan ku ini ada asasnya.&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-2515541286773200106?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/2515541286773200106/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=2515541286773200106' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2515541286773200106'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2515541286773200106'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/santai-faham-tak-kalau-begini.html' title='Santai: Faham tak kalau begini?'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-6179156921346623898</id><published>2008-07-20T14:16:00.001+08:00</published><updated>2008-07-20T14:19:53.369+08:00</updated><title type='text'>Emosi: Saat tersedar II ...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Ada seorang &lt;a href="http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/emosi-saat-tersedar.html"&gt;tamu &lt;/a&gt;meninggalkan pesanan begini:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;Bosan ke? Sudah bosan dengan apa yang anda lakukan sekarang? Mengajar subjek sama seumur hidup? Itu bukan tujuan utama sebagai pensyarah. Apa lagi...tanamkan azam untuk menyambung ke PhD dan terokailah sesuatu yang baru dan yang boleh dimanfaatkan untuk semua...Dengan tahap kerja yang anda tunjukkan sekarang, anda akan berjaya menempuhi alam PhD annti...InsyaAllah.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku sebenarnya terkesan pada ayat &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“itu bukan tujuan utama sebagai pensyarah”&lt;/span&gt; – tapi, mana satu maksudnya?&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mengajar bukan tujuan pensyarah atau mengajar subjek sama seumur hidup bukan tujuan pensyarah?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Apa pun maksud tetamu itu, daku hargainya.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Namun, menjejaki saranan untuk PhD, daku rasakan itu satu jejak bertapak yang tapaknya belumlah lagi menginjak mana-mana tanah. Masih terawang-awang.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kalaupun itu tujuan pensyarah, mendaki habis tangga akademik memperolehi PhD., daku kira, daku mungkin terpaksa memilih untuk tidak melakukannya.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Adakah daku selesa dengan keadaan sekarang?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adakah daku cukup dengan apa yang daku perolehi?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mungkin ada pembaca yang boleh mengesani aura negatif yang banyak sinarnya di layar blog ini walaupun seharusnya daku tak wajar berbuat demikian. Tapi, inilah hakikat.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Untuk mengeluarkan seluruh kecintaan buat sesuatu yang pernah kita benci adalah langkah yang sangat besar. Daku tak pasti sampai ke tahap itukah cintaku terhadap bidang ini.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku masih mencari-cari jawapan.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kutanya akal, ada jalur putih di hujung terowong yang membuatkan akal mahu daku mendapatkan PhD itu.&lt;/span&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kala kutanya hati, hati berbelah bagi – PhD hanyalah suatu pengiktirafan manusia yang mungkin akan daku perolehi bila daku bekerja mendapatkannya.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Dan, memenuhi pengiktirafan manusia menuntut pelbagai perkara lagi. Selepas PhD nanti, apa pula?&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Dan, hati sangat yakin bukan itu mahuku.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Atau, patutkah daku membiarkan masa menentukan, walaupun daku tak pernah pasti sama ada masa berperanan begitu?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Hmmmm …&lt;/strong&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-6179156921346623898?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/6179156921346623898/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=6179156921346623898' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6179156921346623898'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6179156921346623898'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/emosi-saat-tersedar-ii.html' title='Emosi: Saat tersedar II ...'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-278189458638384551</id><published>2008-07-15T09:15:00.003+08:00</published><updated>2008-07-15T09:44:43.279+08:00</updated><title type='text'>Santai: Persediaan ke Kelas</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;a href="http://ikmalhmt.wordpress.com/"&gt;Ikmal&lt;/a&gt;, seorang sahabat blog meminta daku menulis &lt;a href="http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/santai-back-to-school-back-to-square.html"&gt;sesuatu mengenai persediaan mengajar&lt;/a&gt;. Ala-ala tips dan resipi gitu, maklumlah, dia juga bakal menjadi seorang pensyarah. Mana tahu kalau-kalau dikau termasuk ke kelasnya nanti ... daku lebih suka menganggap apa yang bakal daku tulis ini sebagai &lt;em&gt;idiot guide&lt;/em&gt; kerana yang menulis inipun masih terlalu banyak kelemahannya dan &lt;em&gt;idiots&lt;/em&gt; nya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Perlu kunyatakan sekali lagi, &lt;a href="http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/05/biar-betul-2.html"&gt;segalanya bermula dengan kebetulan&lt;/a&gt;. Namun, ada satu kebetulan yang paling betul adalah daku tidak pernah mengajar.&lt;/span&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Tidak pernah&lt;/span&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;! Daku tak punya kesabaran untuk mengajar. Adik-adikku tiada yang tahan belajar denganku kerana daku memang rimas dan lemas dengan orang yang lambat memaham. Cepat saja tanganku akan naik ke kepala mereka, sama dengan mulut membebel. Sama jugalah kalau berbual, sekiranya rakan berbualku bertanya lebih dari 3 kali pun daku sudah rasa melenting, ini pula nak memahamkan orang!&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Ughh ...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagaimana daku bersedia untuk mengajar?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Masih kuingat lagi, subjek pertama yang diberikan kepadaku pada semester pertama adalah&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;Introduction to Management&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;. &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Subjek yang relatifnya mudah. Tambahan pula untuk peringkat diploma. Namun, oleh kerana daku tiada &lt;em&gt;background&lt;/em&gt; mengajar, maka, daku simpulkan, mengajar pasti seperti membuat &lt;em&gt;presentation&lt;/em&gt; sahaja. Kita bercakap, menerang, dan paling tidak segala penerangan perlu ada sokongan data yang&lt;em&gt; reliable&lt;/em&gt;.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;OK, kukira konsep penyampaian pengajaran sudah selesai.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kemudian, timbul masalah, apa yang mahu diajar? Yang terbentang di hadapanku hanyalah selampir kertas yang terkandung segala macam topik dan dibahagikan mengikut pecahan bab masing-masing. Daku renung semuanya, ada sesetengah bab daku memang maklumi, dan sebahagian besar yang lain bagaikan bahasa Greek kepadaku. Kelas sudah mahu bermula esok dan lusa. Daku ketiadaan bahan!&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Bagaimana? Dilema pensyarah baru.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mahu tak mahu, hari atau malam sebelum kelas, daku perlu menelaah banyak perkara. Setimbun buku yang dipinjam dari perpustakaan dan sedikit nota lama semasa daku belajar. Paduan kedua-dua sumber ini membuatkan daku yakin daku boleh memulakan kuliah.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;strong&gt;Permulaan mengajar, dengan &lt;em&gt;nature &lt;/em&gt;subjek yang tidak berapa kita maklumi (kita pernah belajar subjek itu, tapi mengajar?), kita mungkin akan berdepan dengan beberapa masalah.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; Pertama, sekiranya kita masih terkial-kial memahami sesuatu topik, mungkin pelajar juga akan susah memaham.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tips nya&lt;/strong&gt;: &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;Take one step at one time.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Tak perlu nak sampaikan syarahan untuk setiap perkara&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Dan, &lt;em&gt;trick&lt;/em&gt; mudah: sekiranya dikau sendiri tidak faham tajuk tersebut, jadikan tajuk tersebut sebagai aktiviti pelajar. Maksudnya, dikau mungkin boleh membuat satu siri soalan berkenaan tajuk tersebut, dan berikan soalan itu kepada pelajar. Suruh pelajar mencari maklumat, dan kemudian suruh mereka bentangkan di dalam kelas. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Dalam kes ini, dikau menganjurkan &lt;strong&gt;&lt;u&gt;&lt;em&gt;win-win situation&lt;/em&gt;&lt;/u&gt;&lt;/strong&gt;. Pelajar mencari maklumat, dan mereka lebih faham, dan dikau juga ada lebih masa untuk belajar. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Syarat utama &lt;em&gt;trick&lt;/em&gt; ini&lt;/strong&gt; – &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;dikau harus sekali menyertai aktiviti ini dan kemudian apabila pelajar membentangkan carian mereka, dikau patutnya boleh memberi &lt;em&gt;input&lt;/em&gt; yang lebih daripada pelajar. Gunakan kemahiran memanipulasi fakta sebagai senjatanya. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Boleh?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Masalah lain&lt;/strong&gt;, &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;kemungkinan pelajar akan bertanyakan soalan kepada kita apabila kita mengajar. Dan, lebih malang, kita tak punya jawapan yang pasti untuk soalan tersebut.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tips:&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Berlaku jujur.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Beritahu pelajar yang kita tak berapa pasti dengan persoalan tersebut, namun, berikan kepastian kepada mereka bahawa kita akan mencari jawapan untuk soalan-soalan itu. Jangan mungkir janji! Pastikan, soalan itu dibincangkan pada lain ketika, supaya pelajar dapat memahami bahawa kita bersungguh-sungguh untuk memberikannya ilmu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Namun begitu, pensyarah tidak wajar menyatakan ketidakpastian pada setiap soalan pelajar, dan sering meminta tangguh untuk memberi jawapan di lain masa. Kenapa? Kerana, ini akan membuatkan pelajar menganggap pensyarah tidak berpengetahuan atau sememangnya pensyarah tidak layak mengajar subjek tersebut.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kredibiliti harus selalu dipelihara.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Juga, pensyarah perlu memastikan sama ada soalan pelajar adalah&lt;em&gt; genuine&lt;/em&gt; ataupun tidak. Ini kerana, ada sesetengah pelajar yang perasan dirinya bijak, selalu saja mahu menguji pengetahuan pensyarahnya.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Sekiranya berdepan dengan pelajar begini, jadikan soalannya sebagai senjata untuk melawannya semula.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kunci utama,&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;pensyarah perlu peka dengan pelajar. Dan, pensyarah perlu belajar untuk menjadi kreatif dan cepat dan ligat berfikir&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Daku kira, pengalaman akan mendewasakan kita. Pada awalnya mungkin agak sukar, namun, lama kelamaan insyaAllah, perkara ini akan dapat diatasi.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku kira, cukup dulu setakat ini. Kita akan sambung kuliah di lain ketika.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Selamat menjadi pensyarah.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-278189458638384551?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/278189458638384551/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=278189458638384551' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/278189458638384551'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/278189458638384551'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/santai-persediaan-ke-kelas.html' title='Santai: Persediaan ke Kelas'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4955593049077317940</id><published>2008-07-13T16:46:00.002+08:00</published><updated>2008-07-13T17:03:28.256+08:00</updated><title type='text'>Santai: Kelas kami</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Hari ini hari ‘betul’ kuliah kerana daku sudah memulakan &lt;em&gt;lecture&lt;/em&gt;. Tapi, ada cerita &lt;em&gt;spoilt&lt;/em&gt; – daku salah masuk kelas! Mujur juga &lt;em&gt;lecturer&lt;/em&gt; yang mengajar tengah membelakangkan pelajar menulis di &lt;em&gt;white board&lt;/em&gt;. Kalau tidak, harus malu daku ini!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Masuk ke kelas, daku rasa rimas, kerana kelas teramat penuh. Hingga ke belakang. Bila kelas penuh, tumpuan memang sukar, dan fizikalku juga terpaksa bekerja lebih – kerana lontaran suara harus kuat, dan bernada tegas.&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;strong&gt;Namun, ada juga ‘kutu-kutu’ di belakang kelas yang tidak segan silu berkuliah kala daku seperti menyanyi soprano di depan. Makcik pun, apa lagi, terus lagi soprano sambil berkata:&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;em&gt;“Do you have problem with my lecture? If you do, please leave this class immediately!”.&lt;/em&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;strong&gt;Baru aman sikit.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kemudian, sampai ke &lt;em&gt;lecture&lt;/em&gt;. Bila bagi &lt;em&gt;lecture&lt;/em&gt;, sekarang ini menggunakan &lt;em&gt;power point&lt;/em&gt;, dan kita pun tahu, &lt;em&gt;literally, power point – inserting only the ‘power’ point and not the whole note&lt;/em&gt;.&lt;/span&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Namun, cara ini paling tidak digemari oleh budak-budak ni.&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;Daku pulak terkenal antara yang memberi &lt;em&gt;lecture&lt;/em&gt; serupa &lt;em&gt;shinkansen&lt;/em&gt; … Rasakan! Bukannya apa .. niatku murni, supaya budak-budak ni belajar berdikari …&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;University life suppose to be like that …&lt;/em&gt; bukan menganga sampai masuk langau. Kalau asyik nak menunggu disuap, percayalah dikau akan terlepas satu keseronokan belajar …&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Hari ni juga berkuliah sampai &lt;em&gt;almost 2 hours&lt;/em&gt; … (selalu tu lagi cepat habis … hihi). Lepas kelas, suara daku hampir hilang. Penatnya!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Menyampaikan ilmu itu satu kepuasan. Tambah puas bila audien lebih faham. Terasa begitu berharga.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;Namun, fahamkah mereka semua?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4955593049077317940?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4955593049077317940/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4955593049077317940' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4955593049077317940'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4955593049077317940'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/santai-kelas-kami.html' title='Santai: Kelas kami'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2951197372935695648</id><published>2008-07-12T18:05:00.001+08:00</published><updated>2008-07-12T18:07:51.478+08:00</updated><title type='text'>Emosi: Saat tersedar ...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;Hari ini setengah hari di &lt;em&gt;office&lt;/em&gt;. Perancangan mula mahu buat sedikit &lt;em&gt;study&lt;/em&gt; untuk kelas esok. Namun, lain pulak yang jadinya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tapi, hari ini, ada sesuatu yang membuatkan daku terfikir sendiri.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Untuk tempoh 10 semester dalam 5 tahun ini, boleh dikatakan daku mengajar subjek yang sama sahaja. Bukan tak mahu mencuba mengajar subjek lain, tapi, banyak sangat halangannya. Lagi pula, bukan banyak sangat pilihannya dan bukan semua yang kita minta akan dilayan oleh KP. Ya lah, orang lain pun ada &lt;em&gt;preference&lt;/em&gt; nya juga.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Daku tertanya sendiri – adakah dalam tempoh beberapa tahun lagi begini juga keadaannya? Mengajar benda yang sama? Cuma pelajar yang berbeza?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku perlukan perubahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebelum tiba pada keadaan itu, daku perlukan sesuatu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Perlukah daku menunggu hingga jemu?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mungkin tidak, kerana daku ini boleh sahaja bekerja dan melakukan sesuatu yang menjemukan. Serius!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sudah sampai masanya kah daku berhijrah?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Daku bingung. Daku masih di situ. Kerja daku satu pun tak menjadi hari ini.&lt;/span&gt; ***sigh***&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-2951197372935695648?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/2951197372935695648/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=2951197372935695648' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2951197372935695648'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/2951197372935695648'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/emosi-saat-tersedar.html' title='Emosi: Saat tersedar ...'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-6921064346562371408</id><published>2008-07-06T15:06:00.003+08:00</published><updated>2008-07-06T15:08:56.499+08:00</updated><title type='text'>Santai:  Back to School - Back to Square One</title><content type='html'>&lt;a href="http://www.nba.com/media/nets/bts_poster.jpg"&gt;&lt;img style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://www.nba.com/media/nets/bts_poster.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Ahad – 6 Julai 2008. Hari bekerja untuk kami di pantai timur. Tiada masalah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esoknya, Isnin, 7 Julai 2008. Resah memikirkan hari itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kenapa?&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Kerana, kuliah sudah bermula! Dan, Daku masih tidak bersedia untuk tujuan itu. Mental dan fizikal. Rasa penat masih bergayut. Serasa baru semalam daku habis menyelesaikan hal-hal berkaitan peperiksaan akhir semester lepas, dan esok sudah bermula semester baru!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Apapun ...&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Welcome to the new semester ... Good luck y'all!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-6921064346562371408?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/6921064346562371408/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=6921064346562371408' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6921064346562371408'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/6921064346562371408'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/santai-back-to-school-back-to-square.html' title='Santai:  Back to School - Back to Square One'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-148397620133881144</id><published>2008-07-01T13:46:00.001+08:00</published><updated>2008-07-01T13:51:08.824+08:00</updated><title type='text'>Serius: Bicara pra-Peperiksaan ... part 2</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;a href="http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/06/serius-bicara-pra-peperiksaan-part-1.html"&gt;&lt;strong&gt;Itu&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;strong&gt; masalah soalan. Masalah lain, adalah masalah dengan vetters (&lt;em&gt;vetter is to subject somebody or something to a careful examination or scrutiny, especially when this involves determining suitability for something&lt;/em&gt;). Selalunya &lt;em&gt;vetters &lt;/em&gt;adalah dari kalangan pensyarah senior di fakulti. Dan, setiap kod / subjek memerlukan sekurang-kurangnya 2 &lt;em&gt;vetters&lt;/em&gt;. Masalah timbul apabila vetter 1 dan yang kedua tidak sependapat. Lebih haru, kalau ada &lt;em&gt;vetter&lt;/em&gt; yang tidak mempercayai kerja vetter selainnya. Haru dibuatnya. Yang menjadi lebih derita, &lt;em&gt;resource person&lt;/em&gt; lah.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Bila dah di vet set itu, pembetulan perlu dilakukan dengan mencetak semula keseluruhan set (soalan dan skima) walaupun kesalahan yang dibetulkan itu hanyalah tertinggal titik, atau tidak berselang para. Pembaziran yang sangat amat membazir (perhatikan ayat penguat tu ..).&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Satu lagi masalah adalah dalam penentuan arahan soalan&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;(penggunaan &lt;strong&gt;Discuss, Elaborate, Analyse etc&lt;/strong&gt;.).&lt;/span&gt;&lt;strong&gt; &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Jangan ingat semua soalan boleh menggunakan arahan &lt;strong&gt;“discuss”&lt;/strong&gt; sahaja atau “suka-suka hati menggunakan &lt;strong&gt;“elaborate”.&lt;/strong&gt; Mesti tahu apa kehendak. &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Bloom"&gt;Bloom’s Taxonomy &lt;/a&gt;adalah rujukan. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Lagi sekali, perkara ini bukanlah masalah besar, namun, apabila &lt;em&gt;vetters&lt;/em&gt; sendiri tidak dapat menentukan “darjah” penentuan arahan soalan itu, &lt;em&gt;resource person&lt;/em&gt; yang akan merana. &lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Hari itu daku hampir bergaduh dengan vetters kerana arahan “Elaborate”. Mulanya dia menyatakan bahawa “elaborate” boleh digunakan untuk semua soalan 25 markah atau 10-15 markah, kecualilah yang bernilai 5 markah. &lt;/span&gt;&lt;strong&gt;Apabila daku menggunakan arahan itu pada soalan 10 markah, tinggi suaranya menegurku. Makcik pun, ambil buku nota, dan hidangkan pada dia. Terdiam. Mujur juga dia mintak maaf. Kalau tidak … pasti daku ‘erk’ kan dia (macam la berani sangat!).&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;&lt;em&gt;Well,&lt;/em&gt; banyak perkara di dunia ni yang nampak mudah dan kita selalu beranggapan yang kita juga boleh melakukan sekiranya kita adalah orang itu. Namun hakikatnya selalu berbeza, kan?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Semoga dikau akan lebih mengerti.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-148397620133881144?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/148397620133881144/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=148397620133881144' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/148397620133881144'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/148397620133881144'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/07/serius-bicara-pra-peperiksaan-part-2.html' title='Serius: Bicara pra-Peperiksaan ... part 2'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-4750937208766511652</id><published>2008-06-29T12:22:00.002+08:00</published><updated>2008-06-29T12:31:30.450+08:00</updated><title type='text'>Serius: Bicara pra-Peperiksaan ... part 1</title><content type='html'>&lt;p align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;** Entri ini bukanlah untuk bicara bagaimana mahu menghadapi peperiksaan, tetapi proses yang melelahkan sebelum pelajar boleh menjawab kertas peperiksaan mereka.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Hampir sepanjang minggu daku berkampung di fakulti di Shah Alam itu, memeras akal dan tenaga untuk menghasilkan set soalan peperiksaan akhir untuk semester ini. Ditambah dengan beberapa kejadian yang memang memeningkan kepala dan menyakitkan hati, daku sangat tertekan untuk tempoh seminggu itu. Dan, daku kira, inilah kewajaran blog ini tiada entri baru untuk tempoh 2 -3 minggu ini.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#ff0000;"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Sebenarnya proses membuat soalan bukanlah perkara yang susah. Bandingan secara relatif, ia masih mudah daripada mengajar dan memeriksa kertas jawapan pelajar. Namun, yang menjadi masalah, bila keseluruhan proses dirumitkan dengan permintaan yang bukan-bukan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Semester ini, entah apa rasionalnya, pihak universiti meminta setiap subjek memerlukan 10 set “camera-ready” soalan peperiksaan akhir. Maksudnya, setiap pensyarah harus menyediakan lima set soalan untuk setiap subjek yang diajar. &lt;/span&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;strong&gt;Kalau dikau mengajar 4 subjek, maka, akan ada 20 set soalan. Gila!&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mujur juga daku tersalah membaca arahan&lt;/strong&gt; &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;(daku baca setiap cawangan menghantar 5 set soalan untuk setiap subjek sedangkan arahan menyatakan setiap pensyarah yang mengajar harus menghantar 5 set untuk setiap subjek!)&lt;/span&gt;, &lt;strong&gt;maka tidaklah merasa sangat bebanannya. Namun, bebanan terasa apabila sebagai &lt;em&gt;resource person&lt;/em&gt; dan ketua penggubal soalan, daku perlu mengumpul dan meneliti setiap soalan yang diterima daripada kampus cawangan. Antara fenomena bangang yang sentiasa akan berlaku apabila sampai masa memilih soalan adalah:&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;/span&gt;&lt;span&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Soalan tanpa skima jawapan yang lengkap&lt;/span&gt; – &lt;strong&gt;skima yang lengkap harus menghuraikan pembahagian markah yang betul dan garis jawapan yang boleh difahami dengan mudah dan bukannya arahan seperti &lt;em&gt;“based on lecturer’s discretionary”&lt;/em&gt; sahaja. Kalau tulis begitu, tak ada gunalah skima menjadi skima. Padaku, itu adalah kerja orang pemalas dan amat tidak amanah dengan kerja.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt; &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Disuruh menghantar 5 set, tapi ada juga yang tak faham-faham, 1 set sahaja dihantar&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Sudah lah begitu, set itupun tidak lengkap dan compang-camping sahaja. Ala-ala melepaskan batuk di tangga sahaja. Buat sekadar tidak mahu dikatakan tidak menurut arahan.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt; &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Mengulangi soalan yang sama&lt;/span&gt;. &lt;strong&gt;Paling teruk, soalan yang di’&lt;em&gt;recylcle&lt;/em&gt;’ itu baru sahaja keluar untuk sesi peperiksaan yang lalu. Takkan lah tak ada langsung inisiatif untuk memperelokkan soalan yang akan ditanya? Takkan lah juga soalan yang sama mahu ditanya kepada pelajar? Bagaimana pula kalau masa ujian? Agaknya, inilah contoh pensyarah-pensyarah yang memberikan soalan yang sama sepanjang dia mengajar gamaknya! &lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Bila soalan dia tak naik dalam set, pandai pulak komen yang &lt;em&gt;resource person&lt;/em&gt; buat soalan syok sendiri … sedangkan soalan yang diberi tu kualiti yang sangat “haraaam”! (pardon my languange). Sendiri mau ingatlah …&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt; &lt;/p&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Soalan yang terkeluar silibus&lt;/span&gt; – &lt;strong&gt;ini pun sesuatu yang meresahkan daku. Namun, masalah begini tidaklah berapa memberi impak kepadaku kerana kadang-kadang daku pun memberi kuliah di luar silibus. Wajarannya: Daku mahu memberi lebih daripada apa yang sepatutnya. Rupanya soalan di luar silibus kesalahan besar dalam dunia akademik yang berorientasikan peperiksaan ini. Nak buat macam mana. Terima sahaja. &lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Bagaimana? Apa yang dikau boleh katakan sekarang?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ini baru sebahagian yang kecil, masih ada lagi cerita lain yang perlu dikau dengar sebelum dikau mengarut menceceh mengenai soalan yang entah apa-apa ... atau mengutuk-ngutuk pembuat soalan peperiksaan dikau.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;Semoga, akan ada sedikit ihsanmu terhadap apa yang dikau akan hadapi dalam peperiksaan nanti sebelum menghukum segalanya adalah hanya mahu menyusah atau paling teruk mahu mensabotaj hidup dikau seumurnya.&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-4750937208766511652?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/4750937208766511652/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=4750937208766511652' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4750937208766511652'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/4750937208766511652'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/06/serius-bicara-pra-peperiksaan-part-1.html' title='Serius: Bicara pra-Peperiksaan ... part 1'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-153022589439554162</id><published>2008-06-13T09:13:00.001+08:00</published><updated>2008-06-13T09:15:48.739+08:00</updated><title type='text'>My Favourite Quotes</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;... if we do not expect much and be grateful with the little that we receive, the opportunities that we have and make good use of them, then we will not become sad in life...&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span&gt;&lt;span&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;(&lt;u&gt;Joseph Salang&lt;/u&gt;, Number One Wisma Putra, p.192)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://www.haloscan.com/load/peesha"&gt; &lt;/script&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8332947906469725435-153022589439554162?l=riwayat-hikayat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/feeds/153022589439554162/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8332947906469725435&amp;postID=153022589439554162' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/153022589439554162'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8332947906469725435/posts/default/153022589439554162'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://riwayat-hikayat.blogspot.com/2008/06/my-favourite-quotes.html' title='My Favourite Quotes'/><author><name>Cik Peesha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14300956836285271485</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_Ts5-w-tBWrM/SNV3G0AexVI/AAAAAAAAAJw/6uF1MrNGs8U/S220/holiday_teddy_bear_brighton_gund_300.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8332947906469725435.post-2074889295397312002</id><published>2008-06-13T09:09:00.001+08:00</published><updated>2008-06-13T09:12:57.228+08:00</updated><title type='text'>Santai: Put the Glass Down</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-size:85%;color:#000066;"&gt;**What an inspiring points to ponder. Source anonymous.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;A professor began his class by holding up glass with some water in it. He held it up for all to see, asked the students,&lt;/strong&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt; “How much do you think this glass weighs?”&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“50 grams…”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“100 grams …”&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“125 grams …”&lt;/span&gt; &lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;strong&gt;the students answered.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“I really don’t know unless I weight it,”&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;said the professor.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“But, my question is: What would happen if I held it up like this for a few minutes?”&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Nothing,”&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;the students said.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“OK, what would happen if I held it up like this for an hour?”&lt;/span&gt; &lt;strong&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;the professor asked.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“Your arm would begin to ache,”&lt;/span&gt;&lt;strong&gt; said one of the students.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#cc0000;"&gt;“You’re right, now what would happen i
